Bärsärkaranda kontra trygghetsnarkomani

Är det något som kännetecknar politiskt korrekta människor så är det deras rädsla för konflikter och motgångar. I grund och botten handlar denna konformism om att de söker en överdriven trygghet som är omöjlig och i förlängningen rentav opassande. Av den anledningen strävar de efter att undvika utmaningar och motgångar i stort. Deras rädsla för alla möjliga faror speglar såklart uppfostran av barnen. Exempel på det är när barnen inte tillåts klättra i träd, fäktas med pinnar eller kasta snöboll för att någon kan göra illa sig. Denna inställning hämmar barnen som inte tillåts utvecklas på ett normalt sätt. Rädslan för utmaningar finns också i skolorna – betygskraven sänks för att fler ska bli godkända, vilket innebär att kvalitén försämras.[1]

Är du trygghetsnarkoman eller bärsärk?

Lyckan står den djärve bi. Lev livet med bärsärkaranda!

Denna fega inställning till livet kallas trygghetsnarkomani och har diskuterats och förklarats av överläkaren i psykiatri, David Eberhard. I boken ”I trygghetsnarkomanernas land” förklarar han hur detta överdrivna behov av trygghet och kontroll i praktiken gör människor rädda och inkapabla att sköta sina liv. Vi lever i en tid som är säkrare och tryggare än någonsin – ändå så söker de fega trygghetsnarkomanerna efter ännu mer säkerhet och trygghet. Resultatet blir ett samhälle där alla ska ses som vinnare men i realiteten slutar som förlorare. För att utvecklas måste våra förmågor få sättas på prov. En sund tävlingsanda gynnar oss och bidrar till ett samhälle där alla får en chans att visa vad de går för. Det finns ingen anledning till att låta oss hämmas av denna osunda inställning där vi lever i rädsla för att vara bättre än andra. Att vara bättre är istället just det som vi ska eftersträva.

Är du trygghetsnarkoman eller bärsärk?

I TV-serien Vikings kan man följa Ragnar Lodbroks äventyr i jakt på ära och rikedom.

Vi ska låta oss inspireras av gångna generationers mod och krigaranda. Bärsärkarna, som var fruktade krigare, njöt av striden när de befann sig i ett tillstånd av kontrollerat raseri. Deras djärva dödsförakt gav dem lycka. Risktagandet var naturligt för dem. Våra instinkter för utmaningar och risktagande är djupt rotade i den nordiska folksjälen. Det är därför naturligt att finna nordbor i sporter som är förknippade med risker, såsom extremsporter.[2] Bärsärkarandan manifesteras även inom politiken – att modigt ifrågasätta den politiskt korrekta vansinnespolitiken är att ta efter bärsärkarnas leverne. Ge er aldrig utan strid. Älska utmaningar. Gör rätt och räds intet!

Följ oss på sociala medier:
- Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter

——————————————————————————————————————–
Referenser
[1] Eberhard, David (2007). I trygghetsnarkomanernas land: om Sverige och det nationella paniksyndromet. [Ny utg.] Stockholm: Månpocket
[2] MacDonald, Kevin (2011) Extreme Sports as a Context of Implicit Whiteness. Hämtad 13 september, 2013, från http://www.theoccidentalobserver.net/2011/09/extreme-sports-as-a-context-of-implicit-whiteness/

3 reaktion på “Bärsärkaranda kontra trygghetsnarkomani

  1. Pingback: EXPOs mardröm - antifragil nationalismNyskapande

  2. Hej.

    Intressanta texter. Tänkte bara kommentera lite.

    ”Vi lever i en tid som är säkrare och tryggare än någonsin – ändå så söker de fega trygghetsnarkomanerna efter ännu mer säkerhet och trygghet.”

    Lever vi verkligen i en tid som är säkrare och tryggare än tidigare? Förr kunde man lämna cykeln i stan på morgonen, och efter jobbet på kvällen kunde man cykla hem, utan risk att få cykeln stulen eller bli rånad/våldtagen/mördad pga av ens etnicitet. Idag är den tryggheten helt bort. På så vis har det ju knappast blivit mer tryggare i vårt samhälle.

    Därmed inte sagt att vi inte ska sträva efter en bärsärkanda, men att påstå att vårt samhälle är tryggare och säkrare än någonsin, är väl helt felaktigt. Håller ni inte med? I alla fall när det gäller kriminalitet, svenskfientlighet och liknande.

    Mvh Per

Kommentera