Nationalism är ett roligt äventyr

Alla framgångsrika politiska rörelser har åtminstone en sak gemensamt – deltagarna upplever att det är roligt att engagera sig. De motiveras av engagemanget i sig, inte genom påtryckningar utifrån att de måste utföra uppgiften. Skuldbeläggande påtryckningar och ett gnälligt internklimat dödar motivation. För att nationalismen ska kunna växa till en massrörelse krävs att vi lyckas motivera aktivisterna till att bidra.

Vill man locka fler personer till en demonstration eller annan slags tillställning ska man väcka känslan av att folk missat något när de inte deltagit. Aktiviteter drar många på grund av att de är sociala händelser. Att träffa människor man känner och träffa nya likasinnade människor motiverar en. Därför är det viktigt att aktivister talar med varandra om att åka och delta på aktiviteter. Om många ska dit kommer ännu fler vilja åka dit.

Att träffa andra nationalister skapar alltid god stämning.

Att träffa andra nationalister skapar alltid god stämning.

Det ska inte endast vara roligt, det ska även vara spännande, utvecklande och tillfredsställande. Detta ska nationalister trycka på ännu mer. Det finns många exempel på detta, exempelvis är det spännande att läsa avslöjanden om hur etablissemanget och massmedia ljuger, att läsa om historiska hemligheter, om hur överlägsna vi nordbor är, att studera vårt historiska arv.

När något nytt sjukt dyker upp i samhället är det betydligt mer motiverande och spännande att läsa om hur några gjort en aktion mot det än att läsa om hur någon beklagar sig över det. Det är roligt att provocera politiskt korrekta samt träffa likasinnade svenskar som delar ens ideologi. Det är utvecklande att öva upp sina färdigheter inom retorik, organisationsförmåga och ledarskap.

Kom ihåg att det viktigaste oftast är det roligaste. Vi kan endast vinna om vi säkrar vår framtid, vilket vi gör genom våra barn.

Självfallet så har pliktkänslan en roll att spela i sammanhanget. En rörelse bestående av människor som endast söker omedelbar behovstillfredsställelse i form av att ha roligt röner inga större framgångar. Mindre roliga moment förekommer alltid i alla verksamheter, vilket gör att man måste utföra dessa moment motiverad av pliktkänsla. Däremot så ska den roliga delen överväga den tråkiga delen. Och pliktkänslan ska inte motiveras genom skuldbeläggning, den ska komma inifrån, från ens personliga samvete.

När man möter problem kan man antingen beklaga sig eller ägna sig åt konstruktiva lösningar, det vill säga gå till motangrepp. En gnällig internkultur fungerar som en glädje- och motivationsdödare och skapar i det långa loppet inaktivitet, medan en internkultur av handling inspirerar, motiverar och hjälper oss att avancera. Det mesta som regimen kommer med kan användas till vår fördel. Vi ska konstant hålla ögonen öppna och utnyttja varje tillfälle att flytta fram våra positioner och det ska ske genom inspirerande handlingskraft och inte desillusionerade gnäll. Ett exempel på det är när vi tar fiendens introducerade ord, som kulturberikare och ensamkommande flyktingbarn, och sedan förlöjligar dem. Efter att nationalister började beskriva gruppvåldtäkter och annan främlingskriminalitet som kulturberikning spreds den betydelsen av ordet till allmänheten, varefter de politiskt korrekta var tvungna att sluta använda det ordet.

Följ med på äventyret!

Följ med på äventyret!

På ett liknande sätt har begreppet ensamkommande flyktingbarn förlöjligats, i synnerhet när vi talat om skäggiga flyktingbarn och skäggbarn. Alltfler svenskar hånar asylpolitiken genom att skämta om skäggiga flyktingbarn. När vi arbetar på det viset blir det våra fiender som reagerar på det vi gör. Vi ska alltid inneha initiativkraften. Det är vi som ska styra och sätta agendan. Och vi ska se till att njuta av hela processen, vi ska utvecklas och växa som personer. Det nationalistiska engagemanget ska vara ett roligt äventyr!

Läs även artiklarna:
- Provocera, kämpa och ha roligt
- Sanningen om svensk överlägsenhet

Följ oss på sociala medier:
Nyskapande på Facebook

Nyskapande på Twitter

Näthatare är vardagshjältar

Studerar man Nordens historia så inser man att vi nordbor har prövats och präglats av kalla vintrar, krig, svält och sjukdomar. Under 1700-talet dog nästan hälften av befolkningen innan de nådde tjugofem års ålder.[1] De allra flesta levde i armod och var utlämnade för klimatets nycker – en vargavinter kunde leda till missväxt och svält. Hårda tider stärkte oss nordbor. Ju större motstånd vi mötte, desto starkare blev vi. Till slut kunde vi skapa ett välutvecklat, högindustrialiserat och fredligt samhälle. Till följd av att detta förverkligades blev vi passiviserade. Denna passivisering medförde att vi blev sårbara för kulturmarxismen och massinvandringen.

Näthatare är vardagshjältar

Gårdagens strider skedde med yxor och svärd. Dagens strider sker vid tangentbordet.

Det har gått alldeles för lång tid utan ordentliga utmaningar. Vi har haft det för bra och blivit alltför bekväma. Det är därför vi befinner oss i denna situation som vi befinner oss i idag. Vi är ett folk som består av krigare anpassade efter ett extremt klimat. Vi måste dock anpassa oss efter terrängen. Det är dags att lära oss strida civilt i det moderna kommunikationssamhället genom kulturkamp och opinionsbildning. Det är just informationsoperationer som försvarsmakten och ordningsmakten ägnar sig åt i sin verksamhet.[2][3] Även företag bedriver samma slags kommunikation för att influera sina kunder. Vi ska inte vara sämre. Dessutom har vi en fördel som försvarsmakten, ordningsmakten och företag bara kan drömma om – vi har många tusen svenskar bakom oss som dagligen kan bedriva informationsoperationer mot svenskfientliga medier.

På sätt och vis har vi enklare förutsättningar än någonsin. Eftersom dagens propagandakrig står i huvudsak på nätet har det aldrig förr i historien varit lika riskfritt och enkelt att sprida information. Med några musklick kan hundratals eller tusentals personer nås av informationen. Denna form av aktivism är alltså otroligt enkel, men samtidigt väldigt viktig. Att läsa och besöka sidor, att donera pengar emellanåt, att sprida länkar man uppskattar, att diskutera viktiga ämnen med ens vänner är mer effektivt än vad de flesta tror. Utan sådana vardagshjältar skulle inte nyhetssidor, bloggar och musiker ha någon effekt med sin verksamhet. Att denna aktivism är effektiv bevisar de politiskt korrekta medierna genom att kalla dessa personer för näthatare. Hade detta inte varit effektivt hade de politiskt korrekta journalisterna inte brytt sig om dem.

Dagens krigföring sker inte endast med militärmakt. Informationsoperationer är en förutsättning för den militära makten.

Dagens krigföring sker inte endast med militärmakt. Informationsoperationer är en förutsättning för den militära makten.

Det finns olika former av aktivism. Vi vill sända en hyllning till alla de eldsjälar vars engagemang är enormt. Samtidigt vill vi förtydliga att den vardagliga insats som många gör också är viktig, och att man kan kombinera aktivism med de nöjen och den underhållning som samhället erbjuder. Precis som våra förfäder blev starkare av de utmaningar de utsattes för så måste även vi bli starkare genom att klara de utmaningar som vi ställs inför idag. Och för dessa utmaningar ska vi vara tacksamma, eftersom det just möjliggör att vi kan stärkas och bli starkare än någonsin. När vi väl avvecklat mångkulturen kommer vi vara omöjliga att besegra framöver!

Läs också:
- Mångkulturen stärker svensken
- Folkhemmet är ingen utopi

Hitta oss på sociala medier:
- Nyskapande på Facebook
- Nyskapande på Twitter

———————————————————————————————————–

Referenser
[1] Morell, Mats & Hedenborg, Susanna (red.) (2006). Sverige – en social och ekonomisk historia. Lund: Studentlitteratur, s. 119.
[2] Heickerö, R. Morgondagens krig utspelar sig i cyberrymden. Hämtad 4 juli 2013 från http://www.svd.se/kultur/understrecket/morgondagens-krig-utspelar-sig-i-cyberrymden_7944446.svd
[3] Lönegård, C. Polisens nya psykvapen. Hämtad 4 juli 2013 från http://www.fokus.se/2012/05/polisens-nya-psykvapen/

Zlatan och blattenarcissismen

ANALYS. Varje gång olika kulturer möts sker alltid någon form av kulturkrock. När svenskar möter främlingar från Mellanöstern och Afrika sker kulturkrocken i flera olika avseenden. Ett av dem är att de etniska främlingarna kräver respekt och uppskattning utan att ha förtjänat det. Vi kallar denna karaktärsbrist för blattenarcissism.

Primitiv dans

Blattenarcissismen yttrar sig i flera avseenden. De kan exempelvis vara oproportionerligt stolta över sitt hemland. Just det land som de var tvungna att fly ifrån. Främlingarna tror sig också vara överlägsna oss svenskar i andra avseenden. De tror att de har rytm i blodet trots att deras musikaliska talang och koreografiska färdigheter fortfarande är i nivå med att dansa kring en lägereld till trumljud. Några symfoniorkestrar, operor, avancerad koreografi har de än så länge inte lyckats med. De är överdrivet stolta över sin flottiga kebab och ser ner på nordisk mat, samtidigt som de förbiser att det är en nordisk restaurang som vunnit pris som världens bästa restaurang tre år i rad. [1]

För oss nordbor är det komiskt hur främlingarna tror sig vara stolta utan att grunda det på någonting. Vi talar alltså om personer som flytt från andra delar av världen, för att de inte klarar av att bo i ett land som majoriteten av deras landsmän klarar av att bo i. De har flytt från ett samhälle som ligger långt efter Sverige i utvecklingen och sedan hävdar de att ”Sverige vore ingenting utan oss blattar”. Även om de inte förstår det så gör de en ofrivillig parodi av sig själva genom sin löjliga blattenarcissism.

Inte så smart men utmärkt bollsinne. Zlatan och sjölejon har mer gemensamt än vad de flesta tror.

Ett tydligt exempel på en blattenarcissist är Zlatan Ibrahimovic. I hans illa skrivna självbiografi berättar han stolt om hur han stal från andra, var otrevlig, fegt misshandlade andra, var elak och aggressiv mot sin omgivning med mera. Blattenarcissismen är enklare att förstå när man läser att det handlar om dåligt självförtroende och mindervärdeskomplex. I Zlatans fall handlar det bland annat om hur han hade så svårt att hänga med i skolan att han var på väg att placeras i särskola, en skolform för elever med begåvningsmässiga funktionsnedsättningar.[2] Zlatan klarar inte ens av skolgången, ändå anser han sig tillräckligt bildad och klok för att stå över oss svenskar och säga åt oss vilken politik vi ska ha och kunna definiera vem som är svensk.[3] Det är lika tragiskt som komiskt.

Som en kontrast till deras attityd står nordbornas självkritik. Vi har svårt att slå oss för bröstet såvida vi inte avklarat något av värde. Och även när vi har genomfört imponerande gärningar så talar vi oftast inte högt om det. Denna självkritik är ett tveeggat svärd – både risker och möjligheter finns. Den medför konstruktiv kritik och möjligheter till förbättring. Med självkritiken kommer även en missnöjdhet, som kräver fortsatt utveckling. Dock är vi istället särskilt utsatta för så kallad etnomasochism, det vill säga att se på den egna etniska tillhörigheten med skuld, misstro och förakt.[4] Det är en avart av vår viktiga självkritik, vilket kan kontrasteras gentemot främlingarnas orimliga självförtroende. De blir nöjda med småsaker. Vi däremot har högre krav på oss själva.

Arno Breker BerufungNyckeln till vår framgång beror alltså på vår självkritik. Att vi vet vad vi inte vet. Att vi är noggranna. Det är vårt ifrågasättande av oss själva som pressar oss vidare. En attityd som strävar efter kunskap, ökade förmågor, ökad perception och ökad insikt för dess egen skull. Det är vi som avancerar tack vare självkritiken medan de etniska främlingarna står stilla och stoltserar utan att prestera. Det är det viktiga i det långa loppet. På sikt kan endast vi stå som segrare!

 

Hitta oss på sociala medier:
Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter

———————————————————————————————————-

Referenser
[1] http://en.wikipedia.org/wiki/Noma_%28restaurant%29
[2] http://www.sydsvenskan.se/sport/citat-ur-zlatans-sjalvbiografi/
[3] http://www.svd.se/sport/zlatan-om-sd-krisen-flyt-pa-och-hang-med_7780346.svd
[4] http://sv.metapedia.org/w/Etnomasochism

Julen hotar kulturmarxismen

Julen närmar sig. Julgranar och julpynt smyckar många svenskars hem. Förberedelserna inför julafton har inletts. Som alltid finns samma förväntan inför denna uppskattade högtid.

Julen hotar kulturmarxismenVissa försöker dock störa svenskarna i detta firande. Kulturmarxister försöker motverka sedvänjor som julen, vilket har mött stora reaktioner från allmänheten. Vad kulturmarxisterna inte förstår är hur djupt rotad julen är för oss nordbor. Det går inte att i kommunistisk anda frånta folket dess biologiska kultur. Det var istället just detta agerande som undergrävde legitimiteten för kommunisterna i Sovjetunionen och beredde väg för en ny ordning. Samma öde kommer även det politiskt korrekta etablissemanget att möta.

För att förstå hur djupt rotade våra sedvänjor är, bör man se hur forntida nordbor firade midvinterblotet. Våra förfäder firade midvinterblot under den mörkaste delen av året för att högtidlighålla ljusets återkomst. Det är ifrån midvinterblotet som vårt julfirande härstammar. Släktingar och vänner samlades och åt och drack gemensamt samt gav varandra gåvor under denna norröna julfest.[1][2]

Julen hotar kulturmarxismenDet är naturligt för oss att känna igen oss i våra anfäders kultur. Carl Gustav Jung, fadern till den analytiska psykologin, förklarar denna igenkänning med begreppet ”det kollektiva omedvetna”. Det kollektiva omedvetna innebär nedärvda sätt att tänka och känna.[3] När vi njuter av urnordiska sedvänjor så som julen har vi samma slags känslor som våra förfäder. Av samma anledning har etniska främlingar svårt att njuta av julen på samma sätt som vi gör, även om de skulle försöka.

Genom att fira jul manifesteras den nordiska andan. Att kämpa är även att fira våra högtider. Se till att njuta av julen till fullo med släkt och vänner. Sålunda önskar vi våra läsare en riktigt god jul!

Hitta oss på sociala medier:
- Nyskapande på Facebook
- Nyskapande på Twitter

Nyskapande tar juluppehåll och återkommer den 16 januari 2013. Tills dess önskar vi god jul och gott nytt år!

[OBS! Vi tar inget juluppehåll i år (2013) utan kommer med en ny onsdagsartikel som vanligt nästa onsdag den 25 december.  / Redaktionen 2013-12-23]

——————————————————————————————————————–

Referenser

[1] Feilberg, H.F. (1904). Jul – allesjælestiden, hedensk, kristen julefest. 2. uppl.
København: Det Schubotheske Forlag, s. 86-89.

[2] Lindahl, Jan. (1996). Bakvända världen – folk och fest på medeltiden. Stockholm:
Hägglunds förlag, s. 57.

[3] http://webspace.ship.edu/cgboer/jung.html

Obama 2012!

Inför det stundande valet tenderar många konservativa krafter, i USA som i Sverige, att stödja den republikanska kandidaten Mitt Romney. Denna instinktiva identifikation med någon som ligger närmast en, i termer av raslig härstamning, påstått försvar av traditionella värderingar samt patriotism, bör ifrågasättas. Vad kan vinnas genom att stödja Mitt Romney, vilka strategiska fördelar ger han oss?

Politik är ofta en symbolisk kamp. Journalister hyllade Obama under valkampanjen 2008 med närmast messianska undertoner. Obama sågs som en frälsare, han skulle rädda USA från dess budgetproblem, stoppa den militära expansionen och skapa större harmoni i det amerikanska samhället. Inget av det realiserades. Ändå har han kvar en del av den medialt uppmålade hjälteglorian.

Om Obama vinner kommer styrandet av USA att bli mer trögrott, eftersom republikanerna dominerar representanthuset. Reformer är svårare att driva genom. Obama kommer få det betydligt svårt framför sig om han väljs till president. Hjälteglorian kommer att minska avsevärt om han inte kan driva genom de frågor han lovat driva genom. Ingen uppskattar en ineffektiv ledare.

Den president som vinner valet kommer att förknippas med de negativa ekonomiska konsekvenser som USA:s enormt stora budgetunderskott leder till. Antagligen kommer större oroligheter att prägla framtidens Amerika. Det sociala kapitalet, förtroendet mellan medborgarna och förtroendet för staten lär minska. Landet lär splittras upp ännu mer på grund av mångkultur och ekonomiska klyftor. Vem vill vi se förknippad med dessa negativa trender? En vit man som kämpar för frågor som de europeiskättade sympatiserar med? Eller en svart man som gynnar de etniska minoriteterna i ännu högre grad än sin vita motståndare?

Om Obama vinner kommer han bli starkt förknippad med den ekonomiska, kulturella och sociala nedgång som väntar landet. Hans makttillträde år 2008 ledde direkt till radikalisering av europeiskättade grupperingar. Det mångkulturella USA blev ännu mer framträdande med en svart man som president. Med en ny seger för Obama kommer hans namn och den mångkulturella symbolik som han är kopplad till dras i smutsen ännu mer. Därför hoppas vi på seger för Obama. Obama 2012!

Glöm inte att gilla och dela Nyskapande på Facebook
- Länk

Du kan även följa oss på Twitter
- Länk

Folkhemmet är ingen utopi!

En vanlig kommentar, ofta från äldre, är påståendet att ”det var bättre förr”. Sällan brukar dessa personer specificera när samhället var så väldigt bra. Givetvis har varje epok haft sina fördelar och självklart så finns det gigantiska problem i dagens samhälle men det är knappast något unikt. Många reaktionärer säger att Sverige var så bra på 60- och 70-talet. De glömmer alltså att det var då massinvandringen tog sin början, städer jämnades med marken för att bygga vidriga betongblock och fängelsestraff väntade för de som startade egna radiokanaler. Samtidigt sköt både skatterna, inflationen och statsskulden i höjden. Det var under denna period som kulturmarxismen gick från ett marginaliserat fenomen till en norm.

Tack vare folkhemmet har vi mångkultur och betonghus.

Första halvan av 1900-talet kan vara en av de värsta tiderna i Europas historia. Vi hade två världskrig som förstörde nästan hela kontinenten. Samtidigt tog Stalin över halva Europa och införde en av de värsta regimerna i kontinentens historia. Europa hade dessutom flera allvarliga finanskriser och flera fall av extrem hyperinflation. 1800-talet var även det en svår period. Den massiva urbaniseringen innebar arbeten under vedervärdiga förhållanden. Europa på 1800-talet kan jämföras med Kina idag. Vem skulle vilja byta sitt liv emot att jobba på en fabrik i Kina?

På 1600- och 1700-talet var medellivslängden betydligt lägre. Exempelvis var medellivslängden år 1750 för män 35 år och för kvinnor 38 år. Mellan 1751 och 1790 dog i snitt en femtedel av alla barn innan de fyllde ett år.[1] Majoriteten av befolkningen var urfattiga bönder. De som inte var adelsmän eller präster var andra klassens invånare utan mycket att säga till om. Under stormaktstiden var det närmast konstant krig. Folk klagar på våldet idag men det är ingenting emot vad dessa krig innebar. 85 gånger fler svenska karoliner dödades vid slaget i Poltava än antalet svenskar som idag mördas under ett år i Sverige.[2] Om vi går längre tillbaka i historien blir det svårt att romantisera kring de tiderna också. Medeltiden var knappast en ljus period. Om man gillar stenåldern kan man gå ut i skogen och försöka leva själv. Med tanke på hur få som bor själva i en koja i skogen så verkar inte detta vara ett populärt alternativ.

Svält och svågerpolitik var inte ovanligt förr i tiden. Kritisk teckning ur tidningen Fäderneslandet från 1867, då Norrland drabbades av en svältkatastrof. Landshövdingen, kronolänsman och kommunens storbönder roffar åt sig säckar med nödhjälpsspannmål. Den svältande till höger får bara en handfull.

Att leva i det förgångna är ett problem som vi människor ofta har. Det är lätt att romantisera tidigare perioder både i sitt eget liv och i historien. Det finns absolut saker och ting som bör återinföras från förr och tveklöst saker är på väg neråt i dagens samhälle. Men att beskriva historien entydigt som ett förfall från en storhetstid är direkt felaktigt. Istället bör vi tänka framåt och aktivt arbeta i rätt riktning, inte vara passiva och prata om hur bra allt var förr. Det förflutna tjänar en viktig roll som lärdomskälla inför framtiden, både vad gäller positiva och negativa ting. Vi ska alltså inte överdriva fördelarna med svunna tider. Det finns absolut inget syfte med att återgå till varken 1960-talet eller 1700-talet, i synnerhet inte om vi ljuger om dess nackdelar. Det förflutna hade sociala och ekonomiska förhållanden som inte går att återskapa och som vi inte heller helt vill ha. Det förflutna är bakom oss. Framför oss väntar en ljus och expansiv framtid för oss svenskar!

Glöm inte att gilla och dela Nyskapande på Facebook
- Länk

Du kan även följa oss på Twitter
- Länk


[1] Susanna Hedenborg & Mats Morell (Red.), Sverige – en social och ekonomisk historia, 2006, s. 120

[2] Enligt Peter Englund i boken Poltava (1988), s. 280-281, avled ca 6 900 svenskar i slaget. Som jämförelse avled 81 svenskar av dödligt våld under 2011, enligt Brottsförebyggande rådet: http://www.bra.se/bra/brott–statistik/mord-och-drap.html

Demokrati förutsätter terrorbalans

Statens makt är något som folket alltid ska reglera. Annars riskeras det att staten får eget liv. Ger folket staten fria händer så blir följderna att staten endast ser efter sina egna intressen och struntar i folket. Detta är redan verklighet i Europa. Bankerna får stödpaket, somalier bussas in och det krigas i Afghanistan. Det är exempel på odemokratiska projekt som staten driver för sin egen agenda och som inte gynnar folket

Det behövs en terrorbalans mellan staten och folket. Staten måste ha kontroll på folket så att lagar uppehålls och folket måste ha kontroll på staten för att staten inte ska bli totalitär. I USA har man fria vapenlagar i syfte att upprätthålla en balans mellan folket och staten. Ett beväpnat folk kan försvara sig, ett beväpnat folk är ett fritt folk som inte kan förtryckas. När en av sidorna missköter sig måste det bli konsekvenser. Staten måste agera mot skattefifflare och folket måste agera emot korrupta politiker.

Våra förfäder visste hur man behandlade en stat med för mycket makt. Bilden är tagen från Olaus Magnus verk Historia om de nordiska folken.

Idag har vi en väldigt sned terrorbalans i Sverige. Folket har ytterst begränsade möjligheter att straffa korruption på högsta nivå. Våra politiker respekterar inte oss, de ser ner på oss. De ser oss inte som ett folk som de ska tjäna utan de vill att vi ska tjäna dem. Därför behövs det fler initiativ för att visa att det är vi som bestämmer. När staten begår grovt olagliga handlingar behöver deras hemsidor släckas ner och gatorna fyllas med demonstranter, det är ett hälsotecken. Det måste bli lättare för folket att kräva politiker och myndighetschefers avgång och även rättsliga följder när de har misskött sin tjänst. Det är folket som ska sitta på makten, inte politiker och tjänstemän.

Glöm inte att gilla och dela Nyskapande på Facebook
- Länk

Du kan även följa oss på Twitter
- Länk