Hur grupptänkande kan leda till kärnvapenkrig

”Hur kunde vi ha varit så dumma?” frågar den amerikanske presidenten John F Kennedy sina rådgivare. Året är 1961 och Kennedy har precis misslyckats med Grisbuktsinvasionen, som var ett försök att avsätta Fidel Castro. Planen var att låta exil-kubaner som tränats av den amerikanska underrättelsetjänsten CIA att invadera Kuba genom landsättning i Grisbukten. Då operationen misslyckades bidrog den till att Kuba närmade sig Sovjetunionen, som placerade kärnvapenbaser på Kuba. Världen stod på randen till kärnvapenkrig och hela världen tittade spänt på utvecklingen.

Psykologen och forskaren Irving Janis som studerat detta förlopp förklarar varför John F Kennedy misslyckades med invasionen av Kuba genom teorin om grupptänkande. Kortfattat så innebär begreppet grupptänkande att gruppens medlemmar föredrar enighet framför ett sunt debattklimat. Kritiska åsikter trycks ner på olika sätt. Om detta sker kan felaktiga beslut tas och konsekvenserna kan bli ödesdigra.

Grupptänkande kan leda till kärnvapenkrig

I sin studie listar Janis åtta symptom på grupptänkande. Han ger också konkreta exempel på vilket sätt Kennedys strategiska råd uppvisade dessa symptom:

1) Gruppen tror sig vara osårbar, vilket leder till överdriven optimism och att högre risker tas. I Kennedys fall trodde hans strategiska råd att de kunde hemlighålla att USA var ansvarig för den kommande invasionen av Kuba. Även när nyheterna hade börjat läcka ut, trodde de att omvärlden inte skulle misstänka USA:s inblandning.

2) Gruppen tror ogrundat att den är moraliskt överlägsen, vilket får medlemmarna att ignorera konsekvenserna av deras agerande. När senatorn William Fulbright höll ett tal om de moraliska aspekterna under ett möte, ignorerade Kennedy talaren och gick vidare i dagordningen utan att diskutera det som sades.

3) Varningssignaler som kan gå emot gruppens antaganden bortförklaras. Kennedys administration ville inte tänka på att omvärlden skulle fördöma deras agerande. Istället ignorerade de och bortförklarade varningssignalerna.

4) De som motsätter sig gruppen kategoriseras in i stereotyper och ses som veka, ondskefulla, partiska, dumma, hätska eller konfliktbenägna. De som trodde att kubanernas försvarsmakt var stark togs inte på allvar. Istället såg de kubanernas flygvapen som så obetydligt att det kunde slås ut av föråldrade bombplan från andra världskriget under endast en räd. Den kubanska armén sågs som vek och Castro ansågs vara för dum för att kunna hantera eventuella antikommunistiska uppror. Allt det visade sig vara inkorrekt.

5) Idéer som avviker från gruppens samstämmighet censureras av medlemmarna – inga kritiska frågor ställs trots att de egentligen vill ställa dem. Rådgivaren Arthur Schlesinger erkände efteråt att han inte vågade ställa kritiska frågor under diskussionerna om invasionsplanen.

6) Gruppen tror att den är enig när medlemmarna egentligen har skilda åsikter. Om någon är tyst tolkas det som att den samtycker med vad som sägs. Eftersom medarbetarna i Kennedys strategigrupp inte uttryckte sina ärliga åsikter skapades illusioner av konsensus. Med tiden visade det sig att flera olika gruppmedlemmar hade skilda uppfattningar av planerna.

7) Om någon medlem ifrågasätter gruppens idéer möts den av grupptryck. Vid gruppens viktigaste möte där varje medlem tillfrågades om planerna, frågade Kennedy inte den mest kritiska rösten i gruppen, Arthur Schlesinger, trots hans kompetens. Det var uppenbart för alla att Schlesingers kritik inte var uppskattad.

8) Medlemmarna skyddar gruppen från avvikande information. När den kritiske Schlesinger var på ett födelsedagsfirande hos presidentens bror, Robert F. Kennedy, fick han höra av Robert: ”Du kan ha rätt eller fel, men presidenten har bestämt sig. Driv inte denna fråga vidare. Tiden är inne för alla att hjälpa honom så gott som vi kan.”

Som exemplet med John F Kennedy och hans stab visar så finns det alltid risk att drabbas av grupptänkande och begå ödesdigra misstag, oavsett hur intelligent, utbildad och erfaren man än är.

Som exemplet med John F Kennedy och hans stab visar så finns det alltid risk att drabbas av grupptänkande och begå ödesdigra misstag, oavsett hur intelligent, utbildad och erfaren man än är.

När Sovjetunionen senare inledde sin etablering av kärnvapenbaser på Kuba lyckades däremot Kennedyadministrationen hantera situationen med större framgång. Efter intensiva förhandlingar avvärjdes krisen. Kennedys framgång berodde till stor del på att deras strategiska råd hade ett bättre debattklimat, vilket möjliggjorde att de kunde göra en realistisk utvärdering av sig själva och sina motståndare. De beslut som fattades grundades på verkliga förhållanden. Tack vare den framgångsrika krishanteringen kunde världen klara sig undan kärnvapenkrig.

Alltså är det är av stor vikt att skapa en organisationskultur där grupptänkande inte råder. Kritik ska inte ses som ett hot, utan som en möjlighet att förbättra sig själv. Samtliga måste tillåtas delge sin ärliga mening och sitt tvivel. När varningssignaler kommer bör man ta dessa i beaktande. Om någon ifrågasätter beslut ska denne inte placeras in i någon stereotyp såsom konfliktbenägen, utan idén i sig ska behandlas och värderas.

Gruppmedlemmarna ska aldrig behöva vara rädda för att uttrycka idéer, snarare ska de uppmuntras i ord och handling. I tider då det politiskt korrekta etablissemanget uppvisar allt fler symptom på grupptänkande är det viktigt att nationalister skaffar sig ett strategiskt övertag genom en korrekt omvärldsanalys. Med rätt organisationskultur kommer vi vinna fler segrar!

 

Referens

Janis, I. L., (1989), ”Groupthink”, i Leavitt, H.J., Pondy, L. R. & Boje D. M. (red.) Readings in Managerial Psychology (4:e upplagan). Chicago: The University of Chicago Press, s. 439-450.

Svedberg, Lars (2012). Gruppsykologi: om grupper, organisationer och ledarskap. 5., bearb., uppdaterade och kompletterade uppl. Lund: Studentlitteratur

 

Hitta oss på sociala medier:

Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter

4 reaktion på “Hur grupptänkande kan leda till kärnvapenkrig

  1. Grupptänket speglar debattklimatet i det svenska etablissemanget i dag. Vi kommer också att vakna en dag och säga; ”hur kunde vi vara så dumma”. Hoppas det händer snart, annars är det försent.

  2. Ja det passar väldigt bra in på det svenska samhället.
    I övrigt är det viktigt att en i den/de organisationer, föreningar mm ej faller in i detta grupptänkande.
    Bra med varning för farorna med det.

  3. Pingback: Munin skildrar en framgångsrik inledning av året | Nyskapande

  4. Pingback: Rasism räddar liv | Nyskapande.comNyskapande

Kommentera