Lärdomar av Pär Ströms rädsla

På senare tid har jämställdhetsdebattören Pär Ström meddelat att han efter hot och trakasserier avslutar sin medverkan i genusdebatten. Han skriver att ”Kända svenska journalister, etablerade författare och uppburna kulturpersonligheter har tillsammans bildat en hatmobb för att krossa mig och andra som inte tror på feminismen.” [1]

Pär Ström som feministerna ser honom.

På ytan ser det ut som att skälet till förföljelsen mot honom grundar sig i hans åsikter, men det finns en annan förklaring. Problemet är att Pär Ström har visat sig rädd för dem och varit tolerant. Han har sökt kompromisser med en fiende som inte accepterar kompromisser. Visas tolerans gentemot intoleranta är nederlaget givet. Ger man dem ett finger så tar de hela handen.

Resultatet blir desto bättre om man istället tror på sitt budskap och inte söker acceptans hos sina motståndare. Då de knappast har vårt bästa för ögonen så finns det ingen anledning för oss att kompromissa. Det missgynnar endast oss själva.

Möter man en skällande hund så fungerar inte rationella argument. Visar man rädsla blir man biten. Det enda som fungerar är att visa hunden vem som bestämmer. Mot feminister får man lugnt sätta ned foten och berätta vad som accepteras och vad som inte accepteras. Hot, otrevligheter, fientlighet mellan könen och andra orimligheter går inte an.

Gustav Vasa sökte aldrig acceptans hos sina fiender. Han tillintetgjorde dem och vann stor ära.

Att tro att man kan blidka systemet genom att spela efter deras premisser får enbart effekten att de får fler träffytor. Viker sig en offentlig debattör går de snabbt på två nya. Bättre att de offentliga debattörerna agerar föredömligt och gör en uppoffring för de som står och stampar i skuggorna och väntar på att få komma ut i offentlighetens ljus. De behöver en klippa att luta sig mot när stormen blåser som värst.

Pär Ström borde ha offentliggjort trakasserierna och visat allmänheten vilka mobbarna var. De flesta föraktar redan kulturmarxisterna och stör sig på dem dagligen. Genom att peka ut mobbarna och i detalj avslöja deras fula knep och mobbningstaktiker skulle han kunnat rasera deras fasad samtidigt som han själv vunnit ett moraliskt övertag.

Att vika sig är uteslutet. Det enda sättet att besegra dessa kulturmarxistiska mobbare är att visa sig mer orubblig, offensiv och kompromisslös i ens agerande mot dem. Ta allt vad de har och ge inget tillbaka!

——————————————————————————————————————–
Referenser
[1] http://debatt.svt.se/2012/11/08/efter-hot-och-nidbilder-tar-jag-nu-farval-av-genusdebatten/


* * *

Gillar du sociala medier?
Nyskapande finns på både Facebook och Twitter – vi ses där!

* * *

En reaktion på “Lärdomar av Pär Ströms rädsla

  1. Pingback: Vita kränkta män – förinta trälasinnet!Nyskapande

Kommentera