Nazistvåldet – myt eller verklighet?

Svenskfientliga medier är rädda för nationalismens frammarsch. Därför tar de till desperata lögner som vid incidenten i Malmö. Sanningen kommer att segra och vi med den.

De svenskfientliga är desperata. Efter att i flera decennier haft informationsmonopol så tappar de konstant mer och mer mark till alternativa medier. I sin desperation griper de efter minsta halmstrå för att attackera den framväxande nationalismen. Störst desperation hittar vi bland vänstern. De senaste åren har vänsterns politiskt motiverade våld mot oliktänkande blivit allt mer tydligt och tack vare konkurrensen från alternativ media har fler och fler av gammelmedias tidningar till slut tvingats att belysa vänstervåldet.

Nazistvåldet - Myt eller verklighet?

Vänsterns påhittade historier om ”nazivåld” blir allt mer långsökta. Snart får vi säkert höra hur alla somaliska raketforskare förts bort av nazi-UFOn

Detta kombinerat med frånvaron av politiskt motiverat våld från Sverigevänligt håll och att det blivit mer och mer tydligt att Sverigevänner följer de demokratiska spelreglerna bra mycket bättre än vänstern, har skapat en otrolig frustration på vänsterkanten. Desperation till den grad att de tvingats konstruera påhittade hotbilder och överfall. Vi har det senaste året kunnat se flera fall där vänsterextremister försöker fabricera hotbilder från nationaliströrelsen. Hakkors som sprayas kring landet, en slöjbeklädd kvinna som uppger sig blivit överfallen under minst sagt mystiska omständigheter. Eller den kvinnliga antirasistiska poeten – som ingen någonsin hört talas om innan – som sa sig blivit överfallen av en grupp män med hakkors på kläderna i joggingspåret. Direkt efter dessa händelser så försöker man med välorganiserade kampanjer och mediedrev att skapa uppståndelse kring fallen och försöka få med sig etablissemanget i drevet. Dessa kampanjer blir däremot ofta inte så långvariga för med tiden så visar det sig att det saknas substans bakom fallen, eventuella polisutredningar läggs ner och då blir det istället knäpptyst.

Detta är däremot ingen ny taktik utan något som de antirasistiska grupperna använt sig av i många år. Gör man en djupdykning i alternativa tidningars arkiv så hittar man många exempel på liknande händelser ända tillbaka till 90-talet och längre tillbaka. Ibland kan de till och med gå riktigt långt i sin iver att få sympati för sin antirasism. Som när vänsterextremisten Benjamin Pohla från Malmö hösten 2002 gick ut i tidningarna och grät om hur han kidnappas av tre ”nazister” som kapat av honom hans lillfinger. Tidningarna drog upp stora rubriker om fallet och det gastades högljutt om krafttag mot Sverigevänner. En kort tid senare så kom det fram att Benjamin hittat på allt och till och med klippt av sig sitt egna lillfinger, då teg media. De kan fortsätta klippa av sina fingrar, misshandla sig själva och ta selfies med sminkade blåklockor. Sanningen kommer att segra till slut och vi med den samtidigt som de står självstympade och mår dåligt.

Referenser:

Saxlind, Martin (2014) ”Använder våldsvänstern false flag-historier för att rekrytera?” Hämtad från https://www.nordfront.se/anvander-valdsvanstern-false-flag-historier-for-att-rekrytera.smr

Vejdeland, Fredrik (2002), ”Masochist kapade sitt eget finger”. Hämtad från https://www.nordfront.se/masochist-kapade-sitt-eget-finger.smr

”Påstått ”nazistoffer” ofredades av negrer” (2014). Hämtad från https://www.nordfront.se/pastatt-nazistoffer-ofredades-av-negrer.smr

2 reaktion på “Nazistvåldet – myt eller verklighet?

  1. Bra inlägg. Man måste se dagens MSM för vad den är, en samling desperata lögnare. Man får inte spela med i deras spel. Man ska inte ens kommentera deras specifika artiklar, man ska bara låta deras självdestruktiva ljugande ha sin gång.

    Som sagt, sanningen segrar alltid.

Lämna ett svar till mirotanien Avbryt svar