Provocera, kämpa och ha roligt!

”A good tactic is a tactic your people enjoy. If your people are not having a ball doing it, there is something very wrong with the tactic.”

Saul Alinskys citat från boken Rules for radicals ovan pekar på något som politiska aktivister tyvärr ofta förbiser. Den politiska kampen ses som ett tungt och slitigt verk, som något som måste genomlidas för att vi ska se ljuset. Det är förståeligt att det känns så. Lika förståeligt som det är fel.

Vi måste förändra fundamenten för hur politisk och kulturell kamp bedrivs. Gör vi inte det förlorar vi många värdefulla potentiella medarbetare. De försvinner till andra arenor som förser deras liv med glädje, inspiration, rätt slags kollegor och utveckling. Att kämpa ska inte vara tungt eller slitigt. Det ska vara en rolig, berikande process som vi alla njuter av. En sådan process attraherar folk av sig självt.

Det kan jämföras med fysisk träning. Precis som med träning är det viktigt att det roligt, eftersom annars är risken hög att träningstakten tacklar av för att slutligen upphöra. Det sägs att det billigaste gymkortet är det som används flest gånger. Analogt sett så är den mest givande politiska kampen den som bedrivs flest gånger.

Tidigare har vi på Nyskapande skrivit om vikten av att mäta avkastning på ens aktivism, det vill säga att man ska jämföra den tid, energi och pengar som läggs ner på ett projekt och vad man får ut av det. Till det bör vi tillägga att huruvida projektet är roligt, med andra ord ifall det skapar motivation för de inblandade. Därför behövs inte projektet ge hög avkastning alla gånger, att skapa motivation och gemenskap är ett annat mål som måste tas i beaktande.

Se till att möta dina anhängare. De är fler än vad du tror. Du kommer bli fylld av energi när du möts av deras uppskattning. Omge dig med bra medarbetare som avlastar dig, lyfter dig och inspirerar dig. Livet är för kort för att tvingas dras med människor som tynger ned en.

Flygbladsutdelningar i brevlådor lämnar vanligtvis mycket att önska när det gäller nöje. I synnerhet om det sker utan stöd från deltagarna. Aktioner ska inte ta mycket tid, pengar och energi (inräknat för resor). Därför bör aktionerna ske i närområdet så att allt går snabbt och enkelt till låga kostnader. Aktivismkampanjerna bör även vara begränsade i tid. Det går inte att upprätthålla entusiasm i en detaljfråga under en längre tid.

Alexandra Pascalidou – ett tacksamt objekt att driva med.

Spektakulära aktioner, det vill säga aktioner som är uppseendeväckande och hamnar i det massmediala strålkastarljuset är mer uppskattade och leder till mer resultat. Att hamna i personliga fejder med kulturpersonligheter och att förarga dem, är alltid lustigt. Välj ut några få motståndare, gå på dem på ett personligt plan (på ett snyggt sätt), upprepa angreppen tills de inte kan stå emot frestelsen att ingå en personlig fejd. Det gör att vi ständigt får deras uppmärksamhet.

Vi ska inte vara reaktiva, ilskna eller bittra. Det är våra motståndares roll. Vi ska njuta av att driva med dem, få dem att tappa fattningen när vi bevisar deras korruption, hyckleri och bristande moral. Det är roligt att få dem visa öppet hur lite de bryr sig om folket, och sedan se dem dala i popularitet. Vi ska alltid ha ett ess i rockärmen, alltid ligga ett steg före. Vi ska ha förutsett deras reaktioner. De blir som marionettdockor vi styr och samtidigt skrattar åt. Kampen ska vara ett spännande, våghalsigt och roligt äventyr!