Många fiender – mycket ära för nationalister

Desto fler fiender – desto mer ära att vinna. Våra förfäder välkomnade utmaningar och det ska svenska nationalister också göra.

Många fiender - mycket ära!Låt slagordet ljuda: många fiender – mycket ära! Förmågan att hantera utmaningar är avgörande för framgång. Det finns de som blir modfällda av utmaningar och det finns de som uppskattar utmaningar. Våra förfäder beklagade sig aldrig över den väg som de stått inför. De tog aldrig illa vid sig eller blev modfällda av utmaningar, de uppskattade och välkomnade dem – eftersom de visste att de skulle vinna framgång och ära genom att överkomma dem. När vikingarna mötte på fiendskap så såg de det endast som en möjlighet, och hade de inga fiender såg de till att skaffa sig det, så att de genom att besegra dem skulle bli ännu mer framgångsrika. Och tack vare denna inställning så lyckades vikingarna också vinna evig ära och beundran runt om i världen.

Svenska nationalister ska ta lärdom av förfädernas visdom, eftersom det var deras inställning till utmaningar som gjorde dem så framgångsrika. Motståndet mot nationalismens framfart är en utmaning, och det ska vi vara glada för. Desto fler som försöker stoppa nationalismen, desto fler fiender har vi att besegra och desto mer ära att vinna. Det är bara att vara tacksam över utmaningarna då nationalismen stärks av dem. Varje dag vinner nationalister nya kunskaper och färdigheter som hjälper oss på vägen till den slutgiltiga segern. Det är bara att föreställa sig all den ära som finns att vinna. Framtida generationer ska beundra och vara stolta över oss precis som vi är det över våra förfäder. Vi är lyckligt lottade som har tillfället att vinna så stor ära. Att ha många fiender är endast en fördel!

Nationalister – de eviga äventyrarna!

Svenskarnas framgång hänger ihop med att stolta, äventyrliga män och kvinnor sätter agendan. För att vår kultur återigen ska blomstra måste dagens stolta och äventyrliga män och kvinnor ta makten.

Under alla tider har olika personlighetstyper existerat. Det har alltid funnits äventyrliga hjältar, lydiga trälar och fega förrädare. Andelen av dessa kategorier har däremot varierat under tidens gång. Inte minst har det berott på vilken personlighetstyp som har dominerat kulturen. Den stora massan tenderar att följa med den grupp som tagit plats vid rodret. Det är just därför som den ytliga kulturen kan skifta snabbt.

I mer ärorika tider så har kraftfulla män och kvinnor dominerat kulturen. Män och kvinnor som ständigt strävat efter nordmannamakt. Äventyr, stolthet, strävan efter framgång och ära var givet för dessa hjältar. De försvarade ständigt sin heder och sin ätt. Något annat fanns inte för dem. Denna personlighetstyp är dominerande bland dagens nationalister. Vi är de eviga äventyrarna.

Vikingakraft

Dagens samhälle domineras inte av äventyrarna utan istället av förrädarna och trälarna vilket lett till en kulturell degeneration. Dagens makthavare är förrädarna, korrupta kappvändare utan heder och ära som är villiga att gå över sina egna folkkamraters lik för att ställa sig i god dager med främmande krafter eller berika sig själva. Precis som ledarna som vände sina rötter och sitt folk ryggen och sökte gemenskapen i kristendomens globaliserade värld en gång i tiden. Trälarna är massan som livlöst flyter med strömmen. De har ingen egen riktning utan följer ledarna, vare sig dessa är modiga äventyrare eller fega förrädare.

Den rotlösa tidsandan har snart nått vägs ände. Svensken kommer återigen söka sina rötter. Framtidens svenskar består av de äventyrare som bestämt säger nej till mångkulturen. De som väljer bekvämlighet och främlingskulturer kommer att gå under i den mångkulturella smältdegeln. De rena och starka svenskarnas blod kommer att leva vidare. De eviga äventyrarna kommer återigen dominera den nordiska kulturen och världen kommer återigen slås med häpnad av nordmännens bedrifter.

Den nordiska våren

Vår generations största utmaning är att väcka vårt folks livsglädje, folkgemenskap och erövringslystnad. Den nordiska våren finns inom oss. Endast vi själva kan odla vår framtid. Det gör vi genom att bedriva den viktigaste formen av kulturkamp, nämligen den vi bedriver inom oss själva. Vi ska beväpna oss med en oövervinnerlig attityd som kännetecknas av storhet och ära. Vi ska bli förändringen vi vill se i världen genom att föregå med gott exempel och visa vad heder och ära betyder. Vi ska visa vägen för alla nordbor så att de inspireras, väcks och aktiveras under den nordiska våren. Under vårt ledarskap ska den nordiska folksjälen som så länge slumrat väckas till liv!

Tyr är den modigaste av norröna gudar och tyrrunan symboliserar bland annat ära och heder.

Tyr är den modigaste av norröna gudar. Tyrrunan symboliserar bland annat ära och heder.

Begreppsförklaring: Ära och heder

Ära och heder är centrala begrepp i den nordiska kulturen. Dessa begrepp förklaras av hälsopionjären och grundaren av den svenska frisksportrörelsen Are Waerland i boken Vår urgrund: Vikingatidens livssyn. Heder står för ett passivt beteende som skapar ordning och som gynnar oss som folk. Exempel på det är att vara rättskaffens, pålitlig, punktlig och stå vid sitt ord. Det nordiska hedersbegreppet är alltså väsensskilt från de abrahamitiska religionernas hedersbegrepp. Ära är ett mer aktivt beteende. Som Are Waerland skriver vinnes den genom djärvhet och skicklighet, den står tätt ihop med ordet bragd. Den måste vårdas, värnas och ökas.

Ärobegreppet genomsyrade det urnordiska samhället. Ära skulle vinnas och ätten skulle hävdas till varje pris. Något annat alternativ gavs ej. Inte ens en kungason fick sitta till bords med sin fader och hans hird förrän han kunde visa upp vapen tagna från en fallen furste. När de äldre dog tog de med sig skatterna ned i graven just för att de yngre skulle vinna ny ära. Dessa attityder försvagades efter att kristendomens andliga ockupation tagit vid. Kettil Raum i Vatsdöla-sagan beskriver det i dystra ordalag:

”Nu bära sig unga män åt på ett helt annat sätt, än då jag var i min krafts dagar. Då brunno de av iver att göra något för sitt anseende, antingen genom att draga ut på ledungatåg eller ock genom att förvärva sig gods och ära, varhelst den stod att finna. Men nu vilja de unga helst bara sitta med ryggen mot elden och svalka sig med öl, och på det sättet blir det bara till skräp med manhaftigheten och kämpasinnet.”

Män som blev smädade försvarade sin heder till döden. De som inte vågade strida blev utstötta. Målningen heter Egil Skallagrimsson i holmgång med Berg-Önundr och är målad av Johannes Flintoe.

Män som blev smädade försvarade sin heder till döden. De som inte vågade strida blev utstötta. Målningen heter ”Egil Skallagrimsson i holmgång med Berg-Önundr” och är målad av Johannes Flintoe.

Livsstilen – den viktigaste formen av kulturkamp

Att leva ärofullt och hedervärt är alltså den viktigaste formen av kulturkamp. Att det är så kan enkelt ses i en jämförelse med etniska främlingar. Hur ofta ser man främlingar som vågar kämpa mot större skaror? Hur god integritet har främlingar? Vilken respekt visar de sin omgivning? Allt fler svenskar blir genom detta medvetna om skillnaderna mellan oss svenskar och främlingarna vilket är positivt.

Ära och heder har praktiska fördelar – de stärker oss som folk. Heder skapar tillit, vilket leder till ett tryggt och gemytligt samhälle som vi alla kan njuta av. Pålitlighet, punktlighet och rättskaffens beteende leder till god ordning i samhället. Ära leder till större rikedomar i landet. Det bidrar även till starkare konkurrens vilket stärker oss som folk. Ett liv med ära blir mycket mer intressant att leva, både för den ärorike och dess omgivning. Därför gynnas vi alla av att ständigt vinna ära och upprätthålla hedern.

Ära och heder stärker individen och folket. Bilden föreställer den hedervärde och ärorike Eddard Stark från Game of Thrones.

Ära och heder stärker individen och folket. Bilden föreställer den hedervärde och ärorike Eddard Stark från Game of Thrones.

En exklusiv folkgemenskap

Emellertid kan dessa egenskaper vara ett tveeggat svärd. De fungerade utmärkt i våra förfäders etniskt homogena samhälle. I dagens mångkulturella samhälle är det däremot viktigt att göra åtskillnad på folkfrände och främling. Att exempelvis låta främlingar snylta av den svenska gästfriheten är bevisligen destruktivt. Sålunda ska vi endast låta vår ära och heder vara andra folkfränder till gagn, genom att alltid låta dem komma i första hand. Genom att vara selektiva hindrar vi främlingar från att sko sig på vår bekostnad, samtidigt som vi stärker folkgemenskapen så att den blir en kraft att räkna med – ett exklusivt samhälle i samhället.

Att i första hand köpa svenskt, anställa eller anlita andra svenskar samt hjälpa andra svenskar i nöd förutsätter dock att synen på ära och heder är ömsesidig. Folkgemenskapen är endast till för folkfränder som förtjänar den! Denna exklusiva folkgemenskap kommer dessutom att attrahera fler till våra led. Den nordiska våren börjar inom oss själva genom att leva ärofullt och hedervärt. När vi agerar föredömligt ingjuter vi respekt hos det svenska folket och vinner deras förtroende. Efter att det svenska folket har enats under nationalisters ledning, kommer ingenting att stoppa oss från att ta tillbaka vårt land!

 

Rekommenderad läsning

Kjellman, Östen (1998). Den forna seden: en dokumentation. Vol. 1. Malmö

Kjellman, Östen (1998). Den forna seden: en dokumentation. Vol. 2. Malmö

Popadic, Aljosa (2012). ”No regrets”. Hämtad 8 oktober 2013 från http://www.kratosguide.com/no-regrets/

Sörensen, Wulf (2009). Vän döþer. 1. uppl. Stockholm: Nordfront förlag

Waerland, Are (1937). Vår urgrund: Vikingatidens livssyn. Göteborg: Örnförlaget

 

Följ oss på sociala medier:
Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter

Vita kränkta män – förinta trälasinnet!

Vita kränkta män har ingen plats i en rörelse som ämnar erövra framtiden. I takt med att en rörelse och dess idéer växer och drar till sig nytt blod så måste man vara vaksam över vilka attityder och föreställningar som de nytillkomna för med sig i bagaget. Det händer att människor bildar negativa och pessimistiska attityder och synsätt när de ser förfallet som drabbat vårt land. De är upprörda – ofta med all rätt i världen – men låter sedan ilskan degenereras till moralism och kränkthet. De lever i villfarelsen att allting var bättre förr och istället för att rannsaka sig själva och ta ansvar över hur framtidens formas skyller man ifrån sig och letar efter syndabockar.

Vita kränkta män är anledningen till att konservativa aldrig kan vinna. Träldom hör inte hemma i nordisk kultur.

Vita kränkta män är anledningen till att konservativa aldrig kan vinna. Träldom hör inte hemma i nordisk kultur.

Kränktheten är en pestsmitta som spridit sig som en löpeld i dagens samhälle. Det nästan tävlas om vem som kan känna sig mest kränkt och offerrollen har blivit gnällspikens väg att synas och få sina femton minuter i rampljuset. Idag är det på modet att vara ett offer. Tyvärr har denna attityd ibland lyckats färga av sig även på folk som drar åt nationalismen. Vissa ser med avundsjuka på invandrarnas möjlighet att lufta sin lättkränkthet offentligt och tar efter denna osympatiska offermentalitet. Dessa gör sig förtjänta av att tituleras med fiendens ironiska begrepp ”vita kränkta män”, även om beteendet som uppvisas varken är nordiskt eller manligt. En opinionsbildare som associerades med begreppet ”vita kränkta män” var Pär Ström, som vek sig för feministiska påtryckningar.

Att erkänna sig kränkt är att erkänna sig vanärad. Har man blivit vanärad så lipar man inte över det utan man agerar. En nordisk nationalist borstar av sig fiendens kränkningar med ett skratt och går sedan till angrepp. En annan pessimistisk attityd vi klarar oss utan är den hos moralisten – som tror att han löser problem genom att sätta sig till doms över andra och lägga sig i deras liv. Precis som lättkränktheten är även detta en förlorarmentalitet. En sann ledare gnäller inte över andras tillkortakommanden, han visar vägen genom att vara en förebild.

Nordmän mot vita kränkta män.

Nordmän mot vita kränkta män. Målningen heter ”Nordiska plundrare skapar ödeläggelse” och är skapad av Tom Lowell.

Nationalismens essens är stolthet – styrka och glädje. Det är inte nationalism att rygga för framtiden och längta efter det förgångna. Nationalism är att leva naturens gång, från forntiden genom nutiden och in i framtiden. Det är en strävan efter konstant förbättring där siktet är inställt mot framtiden med det förgångnas lärdomar i minnet. Att leva nationalism är att njuta av livet och av den ständiga kampen för förbättring. Pessimism och avundsjuka hör inte till vår ideologi. Människan följer vinnare och inte förlorare. Vi vill se mer livsglädje och mindre gnäll – mer ära och mindre vanära – mer nordmannamakt och mindre vanmakt!

Läs även:
- Nordmannamakt – janteslakt!
- Myten om kulturmarxistisk infiltration

Hitta oss på sociala medier:

- Nyskapande på Facebook
- Nyskapande på Twitter

Rekommenderad läsning:
Hall, Ulf (2004). Ledstjärnor: 57 kvinnor om ledarskap. Stockholm: Natur och kultur/Fakta etc.
Kjellman, Östen (2011). Den Forna Seden Vol 1. Arktos Media Ltd
Kjellman, Östen (2011). Den Forna Seden Vol 2. Arktos Media Ltd
Machiavelli, Niccolò (2012). Fursten. Stockholm: Atlantis
Witt, R. 2008. ”Verksamhetschefens indirekta ledarskap”. Hämtad 21 juni 2013 från http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:199378/FULLTEXT01

 

Nordmannamakt – janteslakt!

När svenskvänliga krafter samlades under 80- och 90-tal i form av en nationalistisk opposition så fick den byggas från grunden. Visserligen fanns enstaka grupperingar men dessa var isolerade från inflytande i samhället, saknade en reell strategisk plan och utan nämnvärda resurser i manskraft, pengar och infrastruktur.

De som engagerade sig i det skedet fick en avsevärt tyngre uppgift eftersom deras föregångare inte hade lyckats. Hade nationalister i tidigare generationer säkrat inflytandet över opinionen hade vi inte släppt in några etniska främlingar. Det hade inneburit att vi hade sluppit deras våldtäkter, inbrott, rån, mord och annan kriminalitet. Skattepengar hade vi lagt på att bygga upp landet, inte rasera det. Vi hade varit avsevärt rikare, lyckligare och tryggare.

Trälasinnet är ett mentalt fängelse. Alla kan bli förtryckta, men alla väljer inte att underkasta sig.

Trälasinnet är ett mentalt fängelse. Underkastelse kan alltid väljas bort.

Hur kommer det sig att svenskvänliga krafter inte engagerade sig fullt ut förrän problemet vuxit sig stort? Varför krävdes massinvandring för att nationalister skulle sträva efter makt? Uttalat nationalistiska partier och organisationer växte sig starka under början av 1900-talet men tappade mark för att praktiskt taget försvinna i takt med att det socialdemokratiska projektet ”Folkhemmet” vann allt större terräng.

Det är mänskligt att göra misstaget att vara reaktiv istället för proaktiv. I det här fallet har det reaktiva beteendet antagligen en djupare förklaring – vårt folk hade förlorat viljan till makt. Denna attityd genomsyrade hela samhället under den andra halvan av 1900-talet. Att vilja söka makt och kontroll över resurser, vilket är en förutsättning för att kunna ta ansvar, sågs som något fult, egoistiskt och girigt.

De enda som gynnas av att folket inte strävar efter makt är makthavarna. De vill inte att någon annan ska hota deras positioner. Det är fullt förståeligt att de fördömer våra ambitioner om större inflytande och mer pengar, men att det finns nordmän som lurats till att själva anta denna attityd är märkligt. Om vi ska förändra något så måste vi ha makten för att åstadkomma det. Annars är det ingen poäng att kämpa för en förändring. Makt handlar om att man ska få som man vill. Om vi inte får som vi vill så kommer någon annan att få som de vill. Det är endast vi själva som kan ta vara på vårt folks intressen.

Nordmannamakt

”Vi vill åter vara stolta, mäktiga och starka – återigen göra saker för vår egen skull!”- Förfädernas stämmor

Det är hög tid för en attitydsförändring. Nationalister ska sträva efter framgång och ära. Vi ska uppmuntra varandra till att vinna ära, rikedom, kunskap och framgång. Inflytande i samhället skaffar vi genom att ta ansvar och engagera oss. Vi ber inte om rättvisa – vi skapar den! Vi ska också samverka sinsemellan och bygga stora kontaktnät. Nätverkandet skapar en autonom folkgemenskap som stärker oss och gör vårt folk mer självständigt.

Om en nationalist väljer att sträva efter detta så är det en självklarhet att denne sedan delar med sig av sina resurser. Framgångsrika nationalister som väljer att behålla sina resurser helt för sig själva är dock inga riktiga nationalister, och har heller aldrig varit det. Detsamma gäller de med den folkfrämmande attityden att ära och framgång skulle vara någonting fult. Individens framgång gynnar folkgemenskapen. När alla gör sitt bästa skapas en positiv synergieffekt där alla får tillbaka mer än vad de givit.

I Ultima Thules låt Drakskepp beskrivs nordmannamakten såhär: "Jag är till att härska, tygla hav och storm Jag är till att bygga, bekräfta skepp och form Ständigt skall jag söka, vart haven tagit slut Finna nya vägar, rista runor med mitt spjut"

”Jag är till att härska, tygla hav och storm
Jag är till att bygga, bekräfta skepp och form
Ständigt skall jag söka, vart haven tagit slut
Finna nya vägar, rista runor med mitt spjut”
- Refrängen i låten Drakskepp av Ultima Thule

Riktiga nordmän kämpar för att utöka makt och rikedom så att det kan användas för befrielsen av Norden. Som nationalister är vi etniska aktivister som kämpar för vårt folk. Vår kamp måste därför utkämpas på flera arenor samtidigt. Först när de sociala, kulturella, ekonomiska, intellektuella och politiska arenorna präglas av nordmannamakt kan vi erövra framtiden och skriva historia. Våra förfäder levde för att vinna ära åt sig själva, sin ätt och sitt folk. Nu är det vår tur att ge framtida generationer något att vara stolta över.


Läs mer om nordmannamakt:
-
Svensk, individualist, nationalist – javisst!
- Vägen till nordmannamakt

Hitta oss på sociala medier:
Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter

Hur svensk är du?

Diskussionen om svenskhet återkommer tidvis. För att förstå svenskheten måste man undersöka vår historia. Ser man till historien så var begreppet om ära centralt för våra förfäder. Ett lysande exempel på det i fornnordisk historia är berättelsen om jomsvikingarna. De har blivit berömda genom Jomsvikingasagan som nedtecknades på 1200-talet och som är en äventyrlig, spännande och humoristisk berättelse. Jomsvikingarna var ett brödraskap som hade sitt tillhåll i Jomsborg på Östersjöns södra kust. Äregirighet, ond bråd död, mjöddryckesslag och sköna damer karaktäriserar historien. Den anda som rådde i detta brödraskap kan återges genom berättelsen om efterdyningar vid slaget i Hjörungavåg i Norge.

Jomsvikingasagan - en bok om jomsvikingarna

Jomsvikingarna som var svårt sårade hade tillfångatagits. Halshuggning väntade. Inför det stundande hugget frågade banemannen Torkel jomsvikingarna vad de tyckte om att de snart skulle sluta sina liv. En svarade ”Det synes mig gott. Jag går samma väg som min fader före mig – även jag ska dö.” En annan sade ”Inte hade jag bevarat jomsvikingarnas lagar i minnet, om jag kved inför min död eller mälde några rädslans ord. Varje människa ska dö en gång.” En tredje svarade ”Gott synes det mig att dö med ära. Men du, Torkel, får leva med skammen.”

När näste kämpe skulle dö var denne intresserad om huruvida en man vet något efter att huvudet huggits av, om det finns något medvetande kvar. Han tar fram en kniv som han ska räcka fram efter hugget och bad banemannen skynda på så att det kunde utrönas. Efter hugget faller kniven ur handen, som de flesta väntat sig. En annan ville bli huggen i ansiktet för att bevisa att han inte ryckte till, ett löfte som han levde upp till. Ännu en hånade dem dråpligt med ordvitsar.

När en viking med långt guldgult hår skulle halshuggas bad denne att någon skulle hålla hans hår så att det inte blev blodigt efter hugget, eftersom han länge varit aktsam om håret. En kämpe ur fiendehirden snodde håret runt händerna. Precis när svärdet föll ner ryckte jomsvikingen tillbaka huvudet så att fiendens händer höggs av. Han reser sig upp, ruskar på huvudet och säger: ”Vems händer har jag i håret? Ni tar då lång tid på er med att hugga!”

Jomsviking

Denna lugna, dödsföraktande och humoristiska attityd in i döden var ett signum för jomsvikingarna. Vi gynnas av att låta oss inspireras av dem. Allt handlar om hur man väljer att se på sin omvärld. För dem var döden ingen fara. De gick värdigt in i den och passade i flera fall på att håna och trotsa sina blivande banemän. Om de lyckades hantera situationen på ett så värdigt och dödsföraktande sätt så kan vi enkelt hantera vår vardag med rätt attityd. Det finns ingen anledning att beklaga sig.

Nästa gång du möter någon som behandlar dig illa, välj att inte bli ett offer. Det är inte svenskt att vara ett offer. Tänk istället – hur kan jag besegra denne och gå ut med ära? Hur kan jag hantera detta med en trotsande, lugn och humoristisk attityd? Vi minns och imponeras ännu av jomsvikingarna tusen år senare. Ingen minns eller imponeras av de som valt att vara fega och agera offer. Endast eftermälet är viktigt. Det enda vi ska bry oss om är vår ära. Lyss till de kloka orden från Den höges sång i Eddan:

Fänaden dör,
fränder dö,
själv dör du likaledes;
ett vet jag
som aldrig dör:
domen som fälls om den döde.

 

Relaterade artiklar:
- Provocera, kämpa och ha roligt!- Vita kränkta män – förinta trälasinnet!

Hitta oss på sociala medier:
- Nyskapande på Facebook
- Nyskapande på Twitter

 

Referenser:
Jomsvikingarna – ett klassiskt fornnordiskt äventyr, Nordiska förlaget, 2006
Eddan, Den höges sång, strof 77