Till seger eller Valhall!

Människor i alla tider har undrat hur de ska hantera svåra utmaningar. Med en felaktig attityd kan man utveckla en negativitet som leder till att man inte njuter av livet. Detta åtgärdas enklast genom att ta sig an den nordiska livsfilosofin som genomsyrar våra sägner. För ser man till sägnerna förstår man varför de hade en så positiv syn till livet. När vikingarna mötte livshotande strider fanns det två utfall, antingen seger som leder till rikedomar och ära eller till Valhall, de stupade krigarnas hall där de varje dag stred och festade. I båda dessa utfall ledde modet och stridandet till stor ära. Eftermälet var av stor vikt för dem. I och med att vikingar än idag fascinerar och inspirerar folk över hela världen så står det klart att de lyckades skapa sig ett gediget eftermäle.

Alternativet till att segra stort var att nå Valhall där strid och fest erbjöds varje dag.

Alternativet till att segra stort var att nå Valhall där strid och fest erbjöds varje dag.

Inte undra på att de mådde så bra. De skapade sin lycka genom att välja rätt livsfilosofi, stor ära och mening med livet. Detta gjorde dem orädda inför stora utmaningar. Lärdomarna från den nordiska livsfilosofin är emellertid evigt aktuella oavsett epok i historien. Problem uppstår först när vi ser det som ett problem. Om vi väljer att se det som en värdefull lärdom som kan hjälpa oss i framtiden blir vi avsevärt mer handlingskraftiga och ärorika. Antingen segrar vi första gången eller så lär vi oss viktiga lärdomar som hjälper oss att segra överlägset nästa gång. Följ fädernas visdom: Till seger eller Valhall!

Följ oss på sociala medier:

Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter

Hur svensk är du?

Diskussionen om svenskhet återkommer tidvis. För att förstå svenskheten måste man undersöka vår historia. Ser man till historien så var begreppet om ära centralt för våra förfäder. Ett lysande exempel på det i fornnordisk historia är berättelsen om jomsvikingarna. De har blivit berömda genom Jomsvikingasagan som nedtecknades på 1200-talet och som är en äventyrlig, spännande och humoristisk berättelse. Jomsvikingarna var ett brödraskap som hade sitt tillhåll i Jomsborg på Östersjöns södra kust. Äregirighet, ond bråd död, mjöddryckesslag och sköna damer karaktäriserar historien. Den anda som rådde i detta brödraskap kan återges genom berättelsen om efterdyningar vid slaget i Hjörungavåg i Norge.

Jomsvikingasagan - en bok om jomsvikingarna

Jomsvikingarna som var svårt sårade hade tillfångatagits. Halshuggning väntade. Inför det stundande hugget frågade banemannen Torkel jomsvikingarna vad de tyckte om att de snart skulle sluta sina liv. En svarade ”Det synes mig gott. Jag går samma väg som min fader före mig – även jag ska dö.” En annan sade ”Inte hade jag bevarat jomsvikingarnas lagar i minnet, om jag kved inför min död eller mälde några rädslans ord. Varje människa ska dö en gång.” En tredje svarade ”Gott synes det mig att dö med ära. Men du, Torkel, får leva med skammen.”

När näste kämpe skulle dö var denne intresserad om huruvida en man vet något efter att huvudet huggits av, om det finns något medvetande kvar. Han tar fram en kniv som han ska räcka fram efter hugget och bad banemannen skynda på så att det kunde utrönas. Efter hugget faller kniven ur handen, som de flesta väntat sig. En annan ville bli huggen i ansiktet för att bevisa att han inte ryckte till, ett löfte som han levde upp till. Ännu en hånade dem dråpligt med ordvitsar.

När en viking med långt guldgult hår skulle halshuggas bad denne att någon skulle hålla hans hår så att det inte blev blodigt efter hugget, eftersom han länge varit aktsam om håret. En kämpe ur fiendehirden snodde håret runt händerna. Precis när svärdet föll ner ryckte jomsvikingen tillbaka huvudet så att fiendens händer höggs av. Han reser sig upp, ruskar på huvudet och säger: ”Vems händer har jag i håret? Ni tar då lång tid på er med att hugga!”

Jomsviking

Denna lugna, dödsföraktande och humoristiska attityd in i döden var ett signum för jomsvikingarna. Vi gynnas av att låta oss inspireras av dem. Allt handlar om hur man väljer att se på sin omvärld. För dem var döden ingen fara. De gick värdigt in i den och passade i flera fall på att håna och trotsa sina blivande banemän. Om de lyckades hantera situationen på ett så värdigt och dödsföraktande sätt så kan vi enkelt hantera vår vardag med rätt attityd. Det finns ingen anledning att beklaga sig.

Nästa gång du möter någon som behandlar dig illa, välj att inte bli ett offer. Det är inte svenskt att vara ett offer. Tänk istället – hur kan jag besegra denne och gå ut med ära? Hur kan jag hantera detta med en trotsande, lugn och humoristisk attityd? Vi minns och imponeras ännu av jomsvikingarna tusen år senare. Ingen minns eller imponeras av de som valt att vara fega och agera offer. Endast eftermälet är viktigt. Det enda vi ska bry oss om är vår ära. Lyss till de kloka orden från Den höges sång i Eddan:

Fänaden dör,
fränder dö,
själv dör du likaledes;
ett vet jag
som aldrig dör:
domen som fälls om den döde.

 

Relaterade artiklar:
- Provocera, kämpa och ha roligt!- Vita kränkta män – förinta trälasinnet!

Hitta oss på sociala medier:
- Nyskapande på Facebook
- Nyskapande på Twitter

 

Referenser:
Jomsvikingarna – ett klassiskt fornnordiskt äventyr, Nordiska förlaget, 2006
Eddan, Den höges sång, strof 77