Vita kränkta män – förinta trälasinnet!

Vita kränkta män har ingen plats i en rörelse som ämnar erövra framtiden. I takt med att en rörelse och dess idéer växer och drar till sig nytt blod så måste man vara vaksam över vilka attityder och föreställningar som de nytillkomna för med sig i bagaget. Det händer att människor bildar negativa och pessimistiska attityder och synsätt när de ser förfallet som drabbat vårt land. De är upprörda – ofta med all rätt i världen – men låter sedan ilskan degenereras till moralism och kränkthet. De lever i villfarelsen att allting var bättre förr och istället för att rannsaka sig själva och ta ansvar över hur framtidens formas skyller man ifrån sig och letar efter syndabockar.

Vita kränkta män är anledningen till att konservativa aldrig kan vinna. Träldom hör inte hemma i nordisk kultur.

Vita kränkta män är anledningen till att konservativa aldrig kan vinna. Träldom hör inte hemma i nordisk kultur.

Kränktheten är en pestsmitta som spridit sig som en löpeld i dagens samhälle. Det nästan tävlas om vem som kan känna sig mest kränkt och offerrollen har blivit gnällspikens väg att synas och få sina femton minuter i rampljuset. Idag är det på modet att vara ett offer. Tyvärr har denna attityd ibland lyckats färga av sig även på folk som drar åt nationalismen. Vissa ser med avundsjuka på invandrarnas möjlighet att lufta sin lättkränkthet offentligt och tar efter denna osympatiska offermentalitet. Dessa gör sig förtjänta av att tituleras med fiendens ironiska begrepp ”vita kränkta män”, även om beteendet som uppvisas varken är nordiskt eller manligt. En opinionsbildare som associerades med begreppet ”vita kränkta män” var Pär Ström, som vek sig för feministiska påtryckningar.

Att erkänna sig kränkt är att erkänna sig vanärad. Har man blivit vanärad så lipar man inte över det utan man agerar. En nordisk nationalist borstar av sig fiendens kränkningar med ett skratt och går sedan till angrepp. En annan pessimistisk attityd vi klarar oss utan är den hos moralisten – som tror att han löser problem genom att sätta sig till doms över andra och lägga sig i deras liv. Precis som lättkränktheten är även detta en förlorarmentalitet. En sann ledare gnäller inte över andras tillkortakommanden, han visar vägen genom att vara en förebild.

Nordmän mot vita kränkta män.

Nordmän mot vita kränkta män. Målningen heter ”Nordiska plundrare skapar ödeläggelse” och är skapad av Tom Lowell.

Nationalismens essens är stolthet – styrka och glädje. Det är inte nationalism att rygga för framtiden och längta efter det förgångna. Nationalism är att leva naturens gång, från forntiden genom nutiden och in i framtiden. Det är en strävan efter konstant förbättring där siktet är inställt mot framtiden med det förgångnas lärdomar i minnet. Att leva nationalism är att njuta av livet och av den ständiga kampen för förbättring. Pessimism och avundsjuka hör inte till vår ideologi. Människan följer vinnare och inte förlorare. Vi vill se mer livsglädje och mindre gnäll – mer ära och mindre vanära – mer nordmannamakt och mindre vanmakt!

Läs även:
- Nordmannamakt – janteslakt!
- Myten om kulturmarxistisk infiltration

Hitta oss på sociala medier:

- Nyskapande på Facebook
- Nyskapande på Twitter

Rekommenderad läsning:
Hall, Ulf (2004). Ledstjärnor: 57 kvinnor om ledarskap. Stockholm: Natur och kultur/Fakta etc.
Kjellman, Östen (2011). Den Forna Seden Vol 1. Arktos Media Ltd
Kjellman, Östen (2011). Den Forna Seden Vol 2. Arktos Media Ltd
Machiavelli, Niccolò (2012). Fursten. Stockholm: Atlantis
Witt, R. 2008. ”Verksamhetschefens indirekta ledarskap”. Hämtad 21 juni 2013 från http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:199378/FULLTEXT01

 

Midsommar – dagen vi svenskar älskar!

Denna vecka firar vi svenskar midsommar – ett firande vars rötter sträcker sig långt tillbaka i tiden. Under denna högtid så är ljuset starkare och håller i sig längre än någon annan dag på året. Årets livscykel har nått sin mittpunkt efter att livet fötts på nytt med våren och blommat upp i försommarens barndom. I de nordligaste delarna av vårt land är det vid denna tid på året ljust dygnet runt. Värmen börjar nu få fäste här i Norden. Enligt sägnerna är midsommarnatten den mest magiska natten på året.

Midsommar - dagen vi svenskar älskar!

”Midsommarnatten är inte lång, men den sätter många vaggor igång” lyder ett gammalt svenskt ordstäv.

Midsommar är sommarens, livets och fruktbarhetens fest och med fruktbarheten kommer också kärleken. Att på midsommarafton ligga omslingrad i naturen med en förälskelse hör ungdomen till för en svensk och så har det med största sannolikhet varit i tusentals år. Fruktbarheten är en naturlig del av vårt liv. Genom fruktbarheten så skapar vi familjer som är framtidens byggstenar. Vi kan endast vinna om vi säkrar vår framtid, vilket vi gör genom våra barn.

Det pågår en kamp om vårt kulturella arv där de svenskfientliga försöker att förvanska våra sedvänjor och ge dem ny innebörd som passar det folkfientliga etablissemangets agenda bättre. Vi har på senare år kunnat se hur mångkulturella inslag smygs in i det svenska midsommarfirandet där främlingar ska iklädas folkdräkter och folkmusik från hela världen ska stjäla fokus från det rena nordiska. Men det är inte första gången som någon försökt förändra denna vårt folks mest centrala sed till något folkfrämmande. Kyrkan försökte tidigt att kväsa detta okristliga firande – på samma sätt som man gjort med julen och flera andra norröna fester – genom att försöka ersätta det med firande av någon utvald gestalt eller händelse ur den kristna mytologin. Midsommaren skulle ersättas med Johannes Döparens dag och sången, dansen, kärleken, festen och glädjen skulle ersättas med fromhet och underkastelse.

Midsommar

Midsommar.
Bild: Anders Zorns målning ”Midsommardans” från 1897.

Men sedvänjan var för stark och lät sig inte överskuggas eller underkuvas, trots att den tidvis förbjöds av kyrkan. Midsommarseden var så pass djupt rotad inom oss att den stod emot och segrade. 2003 gav Svenska kyrkan en gång för alla upp kampen om midsommar och flyttade Johannes Döparens firande till söndagen efter midsommardagen. På samma sätt kommer seden även stå emot folkförrädarnas försök att förvanska den med mångkulturella inslag. Så länge det finns nordmän så kommer seden att leva kvar!

Vi önskar alla våra läsare en glad midsommarafton, en magisk midsommarnatt och en härlig midsommardag.

 

Hitta oss på sociala medier:
- Nyskapande på Facebook
- Nyskapande på Twitter

Svensk, individualist, nationalist – javisst!

En ständig utmaning för medarbetare i alla slags organisationer är att hålla lågan brinnande. Om de inte är aktiva eller engagerade med sådant som de trivs med är sannolikheten stor att motivationen kommer att sina på sikt. En lösning till det är att medarbetarna engagerar sig i uppgifter som ligger i linje med deras personliga intressen.

Eldsjälar är grunden till alla framgångsrika organisationer.

Eldsjälar är grunden till alla framgångsrika organisationer.

Ens personliga utveckling hänger samman med gruppens utveckling. Från studier och yrkesliv kan nämligen värdefulla erfarenheter och kunskaper fås. Om någon studerar nationalekonomi gynnar det nationalister i den ekonomiska diskussionen. Utbildning inom juridik kan hjälpa oss att fälla svenskfientliga krafter i rätten samt att försvara de svenskvänliga. Psykologistudier kan underlätta konfliktlösning i organisationer. Kunskaper om marknadsföring och organisationsteori hjälper organisationer att utvecklas avsevärt.

Yrkesverksamma projektledare kan bidra med värdefull projektledning för nationalistiska ändamål. Musiker kan skapa inspirerande svenskvänlig musik. Om någon arbetar som snickare kan det vara användbart vid byggande och renovering av lokaler samt scenbyggande vid evenemang. Vid evenemang behövs dessutom ljudtekniker, organisatörer, fotografer med mera. Att ha en bilmekaniker tillgänglig i organisationen är till stor fördel då denne kan hjälpa andra medarbetare vid eventuella problem på området. Webbutvecklare behövs för att sköta informationstekniken. Som vi skrivit tidigare kan statistiker hjälpa till att förmedla komplicerade företeelser i lättförståelig form.

Framgång i yrkeslivet kan leda till större monetära bidrag till organisationer. Högre inkomst medför större möjligheter att vara generös. Genom större ekonomiskt stöd kan organisationerna förverkliga fler och mer avancerade projekt. Ytterligare en fördel med stark förankring i yrkeslivet är att kunskaperna och erfarenheterna kan bidra till skapandet av lönsamma strategier och taktiker. Genom att gruppmedlemmarna har varierande bakgrund ökar den relevanta kritiken, vilket endast stärker projekten.

Magnus Samuelsson har visat att genom att maximera sin potential kan man nå stor ära och framgång.

Magnus Samuelsson har visat att genom att maximera sin potential kan man nå stor ära och framgång.

Det viktiga är att vi förstår att det inte finns någon konflikt mellan individens och gruppens bästa. Självständiga och starka individer skapar självständiga och starka grupper. I dessa grupper stärks individerna vilket i sin tur stärker gruppen. När nordbor går in i en grupp så underkastar vi oss inte. Vi är fria män och kvinnor som samarbetar med varandra av fri vilja – vi följer inte våra ledare för att vi måste utan därför att vi vill det.

Genom att bedriva våra intressen inom ramen för det nationalistiska engagemanget kan vi gynna oss själva samtidigt som gruppen gynnas. Med hjälp av större erfarenheter, kunskaper och rikedomar så har vi större möjligheter att skapa våra egna samhällen i samhället. Den autonoma folkgemenskapen låter sig på så sätt formas precis som vi vill se den. Maximera din potential så kan vi tillsammans skapa den framtid vi vill ha!

 

Läs mer om nordmannamakt:
- Nordmannamakt – janteslakt

- Vägen till nordmannamakt

Hitta oss på sociala medier:
Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter

Sverigedemokraternas framgångar räcker inte

Pippin: Lavskägge har kanske rätt. Vi hör inte hemma här, Merry. Det är för stort för oss. Vad kan väl vi åstadkomma? Vi har Fylke. Vi kanske ska bege oss hem.

Merry: Isengårds eldar kommer sprida sig och Tookköpings och Bockrikes skogar kommer brinna. Och allt som var grönt och gott kommer försvinna. Det kommer inte finnas något Fylke, Pippin.

Ovanstående dialog från Sagan om de två tornen illustrerar faran med verklighetsflykt. Vi svenskar befinner oss idag i en situation där vi inte kan kosta på oss någon förnekelse av verkligheten. Etniska svenskar minskar medan etniska främlingar ökar. Fler borde reagera allvarligt på det. Även de som har insett detta faktum rationellt har oftast inte insett det emotionellt. De har vaknat upp och insett vad det är som är fel, och hanteringen av problemet har kanske bemötts genom politiskt engagemang men även genom eskapism, att fly undan verkligheten. De har ej till fullo insett att vi befinner oss i Ragnarök och att vi inte kan fly från undergången. I boken Krigskonsten finns det tydliga direktiv för hur sådana situationer ska hanteras:

That ground where delay means disaster, is called death ground. … Quickly depart form difficult ground. On enclosed ground use stratagem. On death ground, fight… In desperate places soldiers lose their sense of fear. If there will be no place of refuge, there will be no wavering. If deeply involved in the enemy´s country, there is unity. If it be unavoidable, the soldiers will fight their hardest.[1]

Akuta situationer måste åtgärdas. Om det bemöts med annat än ren stridsglöd nås ingen framgång. Vi måste förstå att vi inte har något att förlora eftersom att vi kommer att förlora allt om vi inte överlever.

Det är lätt att söva ned sitt sinne med aktiviteter som TV-tittande och datorspel, att fly undan verkligheten och intala sig själv att det går bättre än vad det gör. I arbetslivet kan det ta sig uttryck genom ett arbete med en fin titel som stärker ens självbild, samtidigt som man innerst inne är missnöjd med sin plats i livet. Även på organisationsnivå är det lätt att bedra sig själv genom att ogrundat berömma varandra, överskatta kvaliteten hos medarbetarna, hylla aktioner som inte leder någonvart och att påstå att man har en strategi när en sådan saknas. Vi ska inte heller överskatta valframgångar. SD:s senaste siffra på 11,2 procent är ett steg i rätt riktning, men vi ska inte lura oss att det räcker med SD:s avancemang – vi är fortfarande i stort behov av bland annat mediala, finansiella och akademiska framgångar.

Räcker det med Sverigedemokraternas framgångar?

Att granska sin position i livet med kall, nykter realism kan vara obehagligt. Det är även svårt att se sig själv objektivt, från en annan persons synvinkel. Med stor sannolikhet når man slutsatsen att man inte är där man vill vara. Dock nås aldrig mål genom en inkorrekt verklighetsbild. Först när en korrekt bild finnes kan problemen åtgärdas. Vi måste acceptera verkligheten för vad den är för att kunna förändra den till vad vi vill att den ska vara.

Man ska aldrig lura sig själv att man är nöjd eller nöja sig med mindre. Vi måste inse det bistra läget att vi befinner oss i Ragnarök. Vår kamp handlar om överlevnad, om att vinna eller försvinna, om att utplånas för alltid eller erövra framtiden och bygga en ny civilisation. Så länge du fruktar döden så räds du även livet, det är först när du övervunnit rädslan för döden som du verkligen är fri att leva livet!

Theoden: Så mycket död. Vad kan människor göra mot ett sådant måttlöst hat?

Aragorn: Rid ut med mig. Rid ut och möt dem.

Theoden: För död och ära.

Aragorn: För Rohan. För ditt folk.

Theoden: Helm Hammernävens horn skall ljuda i klyftan en sista gång!

 

Kom ihåg att gilla Nyskapande på Facebook

Länk

Du kan även följa oss på Twitter

Länk

——————————————————————————————————————–

Referenser:

[1] Tzu, Sun, The art of war, Capstone Publishing, 2010, s. 77-80.

Folkhemmet är ingen utopi!

En vanlig kommentar, ofta från äldre, är påståendet att ”det var bättre förr”. Sällan brukar dessa personer specificera när samhället var så väldigt bra. Givetvis har varje epok haft sina fördelar och självklart så finns det gigantiska problem i dagens samhälle men det är knappast något unikt. Många reaktionärer säger att Sverige var så bra på 60- och 70-talet. De glömmer alltså att det var då massinvandringen tog sin början, städer jämnades med marken för att bygga vidriga betongblock och fängelsestraff väntade för de som startade egna radiokanaler. Samtidigt sköt både skatterna, inflationen och statsskulden i höjden. Det var under denna period som kulturmarxismen gick från ett marginaliserat fenomen till en norm.

Tack vare folkhemmet har vi mångkultur och betonghus.

Första halvan av 1900-talet kan vara en av de värsta tiderna i Europas historia. Vi hade två världskrig som förstörde nästan hela kontinenten. Samtidigt tog Stalin över halva Europa och införde en av de värsta regimerna i kontinentens historia. Europa hade dessutom flera allvarliga finanskriser och flera fall av extrem hyperinflation. 1800-talet var även det en svår period. Den massiva urbaniseringen innebar arbeten under vedervärdiga förhållanden. Europa på 1800-talet kan jämföras med Kina idag. Vem skulle vilja byta sitt liv emot att jobba på en fabrik i Kina?

På 1600- och 1700-talet var medellivslängden betydligt lägre. Exempelvis var medellivslängden år 1750 för män 35 år och för kvinnor 38 år. Mellan 1751 och 1790 dog i snitt en femtedel av alla barn innan de fyllde ett år.[1] Majoriteten av befolkningen var urfattiga bönder. De som inte var adelsmän eller präster var andra klassens invånare utan mycket att säga till om. Under stormaktstiden var det närmast konstant krig. Folk klagar på våldet idag men det är ingenting emot vad dessa krig innebar. 85 gånger fler svenska karoliner dödades vid slaget i Poltava än antalet svenskar som idag mördas under ett år i Sverige.[2] Om vi går längre tillbaka i historien blir det svårt att romantisera kring de tiderna också. Medeltiden var knappast en ljus period. Om man gillar stenåldern kan man gå ut i skogen och försöka leva själv. Med tanke på hur få som bor själva i en koja i skogen så verkar inte detta vara ett populärt alternativ.

Svält och svågerpolitik var inte ovanligt förr i tiden. Kritisk teckning ur tidningen Fäderneslandet från 1867, då Norrland drabbades av en svältkatastrof. Landshövdingen, kronolänsman och kommunens storbönder roffar åt sig säckar med nödhjälpsspannmål. Den svältande till höger får bara en handfull.

Att leva i det förgångna är ett problem som vi människor ofta har. Det är lätt att romantisera tidigare perioder både i sitt eget liv och i historien. Det finns absolut saker och ting som bör återinföras från förr och tveklöst saker är på väg neråt i dagens samhälle. Men att beskriva historien entydigt som ett förfall från en storhetstid är direkt felaktigt. Istället bör vi tänka framåt och aktivt arbeta i rätt riktning, inte vara passiva och prata om hur bra allt var förr. Det förflutna tjänar en viktig roll som lärdomskälla inför framtiden, både vad gäller positiva och negativa ting. Vi ska alltså inte överdriva fördelarna med svunna tider. Det finns absolut inget syfte med att återgå till varken 1960-talet eller 1700-talet, i synnerhet inte om vi ljuger om dess nackdelar. Det förflutna hade sociala och ekonomiska förhållanden som inte går att återskapa och som vi inte heller helt vill ha. Det förflutna är bakom oss. Framför oss väntar en ljus och expansiv framtid för oss svenskar!

Glöm inte att gilla och dela Nyskapande på Facebook
- Länk

Du kan även följa oss på Twitter
- Länk


[1] Susanna Hedenborg & Mats Morell (Red.), Sverige – en social och ekonomisk historia, 2006, s. 120

[2] Enligt Peter Englund i boken Poltava (1988), s. 280-281, avled ca 6 900 svenskar i slaget. Som jämförelse avled 81 svenskar av dödligt våld under 2011, enligt Brottsförebyggande rådet: http://www.bra.se/bra/brott–statistik/mord-och-drap.html