Nazistvåldet – myt eller verklighet?

Svenskfientliga medier är rädda för nationalismens frammarsch. Därför tar de till desperata lögner som vid incidenten i Malmö. Sanningen kommer att segra och vi med den.

De svenskfientliga är desperata. Efter att i flera decennier haft informationsmonopol så tappar de konstant mer och mer mark till alternativa medier. I sin desperation griper de efter minsta halmstrå för att attackera den framväxande nationalismen. Störst desperation hittar vi bland vänstern. De senaste åren har vänsterns politiskt motiverade våld mot oliktänkande blivit allt mer tydligt och tack vare konkurrensen från alternativ media har fler och fler av gammelmedias tidningar till slut tvingats att belysa vänstervåldet.

Nazistvåldet - Myt eller verklighet?

Vänsterns påhittade historier om ”nazivåld” blir allt mer långsökta. Snart får vi säkert höra hur alla somaliska raketforskare förts bort av nazi-UFOn

Detta kombinerat med frånvaron av politiskt motiverat våld från Sverigevänligt håll och att det blivit mer och mer tydligt att Sverigevänner följer de demokratiska spelreglerna bra mycket bättre än vänstern, har skapat en otrolig frustration på vänsterkanten. Desperation till den grad att de tvingats konstruera påhittade hotbilder och överfall. Vi har det senaste året kunnat se flera fall där vänsterextremister försöker fabricera hotbilder från nationaliströrelsen. Hakkors som sprayas kring landet, en slöjbeklädd kvinna som uppger sig blivit överfallen under minst sagt mystiska omständigheter. Eller den kvinnliga antirasistiska poeten – som ingen någonsin hört talas om innan – som sa sig blivit överfallen av en grupp män med hakkors på kläderna i joggingspåret. Direkt efter dessa händelser så försöker man med välorganiserade kampanjer och mediedrev att skapa uppståndelse kring fallen och försöka få med sig etablissemanget i drevet. Dessa kampanjer blir däremot ofta inte så långvariga för med tiden så visar det sig att det saknas substans bakom fallen, eventuella polisutredningar läggs ner och då blir det istället knäpptyst.

Detta är däremot ingen ny taktik utan något som de antirasistiska grupperna använt sig av i många år. Gör man en djupdykning i alternativa tidningars arkiv så hittar man många exempel på liknande händelser ända tillbaka till 90-talet och längre tillbaka. Ibland kan de till och med gå riktigt långt i sin iver att få sympati för sin antirasism. Som när vänsterextremisten Benjamin Pohla från Malmö hösten 2002 gick ut i tidningarna och grät om hur han kidnappas av tre ”nazister” som kapat av honom hans lillfinger. Tidningarna drog upp stora rubriker om fallet och det gastades högljutt om krafttag mot Sverigevänner. En kort tid senare så kom det fram att Benjamin hittat på allt och till och med klippt av sig sitt egna lillfinger, då teg media. De kan fortsätta klippa av sina fingrar, misshandla sig själva och ta selfies med sminkade blåklockor. Sanningen kommer att segra till slut och vi med den samtidigt som de står självstympade och mår dåligt.

Referenser:

Saxlind, Martin (2014) ”Använder våldsvänstern false flag-historier för att rekrytera?” Hämtad från https://www.nordfront.se/anvander-valdsvanstern-false-flag-historier-for-att-rekrytera.smr

Vejdeland, Fredrik (2002), ”Masochist kapade sitt eget finger”. Hämtad från https://www.nordfront.se/masochist-kapade-sitt-eget-finger.smr

”Påstått ”nazistoffer” ofredades av negrer” (2014). Hämtad från https://www.nordfront.se/pastatt-nazistoffer-ofredades-av-negrer.smr

Normalisera nationalism med fikabordsaktivism

Den Sverigevänliga folkrörelsen har lyckats med att nå framgång genom många mindre steg. På 90-talet blev det kalabalik i maktens korridorer när Sverigedemokraterna fick kommunala mandat, idag sitter de i riksdagen och är ett av de största partierna i opinionsundersökningarna samt har ett av de största ungdomsförbunden. Samtidigt har Svenskarnas parti börjat ta kommunala mandat. Något som förut skulle setts som omöjligt och extremt har blivit normalt. Samma sak har hänt på internet. Att tala öppet om den pågående massinvandringen och länka till sidor som Avpixlat, Fria tider, Realisten och Nordfront är idag helt normalt. Det är ingen som låter sig censureras av kulturmarxisternas förtryck längre. Det svenska folket har helt enkelt tröttnat på deras demokratiförakt.

FikabordsaktivismSveriges nationalister har normaliserat många saker och gjort stora framsteg. Nu är det dags för nästa steg i normaliseringsprocessen. Efter att vi har blivit en del av vardagen både på internet och i parlamentet ska vi utöka de alternativa mediernas makt. Det ska vara en lika självklar del av vardagen att tala om alternativa medier som det är att tala om gammelmedia idag. Hänvisa till dessa sidor när du pratar med andra, du kommer blir förvånad när du inser hur många av dem du känner som faktiskt läser dem, använd uttryck som vitpixling, massinvandring och kulturmarxism. Det ska vara en normal del av samtalet runt fikabordet. Fikabordsaktivism är både enkelt och effektivt. Genom att ta upp mångkulturens misslyckanden kring fikabordet kan man göra en viktig insats på sin arbetsplats.

Sluta kräla, Almqvist!

Drevet mot Erik Almqvist har få kunnat missa. Följderna av detta är att han kommer att avgå ifrån posterna som ekonomisk-politisk talesman för Sverigedemokraterna och i utskottet. I en presskonferens bad han även om ursäkt när journalisterna gick till attack.[1][2]
Erik Almqvist

SD och Almqvist agerar helt fel. Oavsett vad de tycker så kan de aldrig vinna genom att ge vika. Ingen respekterar någon som väljer att vara ett offer, vi måste istället vara offensiva. Vi måste säga det som alla tänker men inte vågar yttra. Dessa ständiga avståndstaganden från rasism är meningslösa. Hela denna händelse visar på hur fienden opererar. De vill att nationalister ska krypa och be om ursäkt samtidigt som de själva aldrig skulle underlåta sig att göra detsamma.

Vi ska vända denna negativa händelse till något positivt, till ett vaccin mot framtida svenskfientliga drev. Drevet mot Almqvist ger oss bra förutsättningar för att sprida denna kunskap. Vi måste få folk att inse att det inte går att backa eller ta avstånd från rasism. Folk ser upp till och följer de som vågar stå rakryggade, de som säger saker som andra håller med om men inte vågar säga själva. Det är ledarskap. Sådana ledare får folket med sig och får andra att våga stå upp för sig själva och säga de sakerna. Ingen intresserar sig för politiker som låter sig hunsas av journalister, som krälar på marken och försöker bli omtyckta. Rasist-stämpeln har bara den makt över oss som vi låter den ha.

Gör rätt och räds intet!

Sådana här händelser måste vi vara mentalt förberedda på. Nästa gång det sker så ska vi inte ursäkta oss och låta fienden sätta agendan. Vi behöver orubbliga företrädare som vågar rikta och representera folkets vrede. Varje gång en motståndare angriper oss så angriper vi dem med större kraft och intensitet.

Det enda skälet till att Erik Almqvist skulle ha närvarat på presskonferensen vore för att sträcka på sig och passa på att utnyttja stunden i rampljuset till sin fördel, inte för att be om ursäkt. Medias makt har gått överstyr och det är dags att sätta ner foten. Vi ska inte backa när de anfaller, vi ska inte ens stanna upp efter att attacken har avvärjts – utan avancera vidare mot dem!

Kom ihåg att gilla Nyskapande på Facebook

Länk

Du kan även följa oss på Twitter

Länk

——————————————————————————————————————–

Referenser
[1] http://www.expressen.se/nyheter/sd-toppens-attack-skit-i-den-lilla-horan/
[2] http://www.friatider.se/sd-erik-almqvist-avgar