Lärdomar av Pär Ströms rädsla

På senare tid har jämställdhetsdebattören Pär Ström meddelat att han efter hot och trakasserier avslutar sin medverkan i genusdebatten. Han skriver att ”Kända svenska journalister, etablerade författare och uppburna kulturpersonligheter har tillsammans bildat en hatmobb för att krossa mig och andra som inte tror på feminismen.” [1]

Pär Ström som feministerna ser honom.

På ytan ser det ut som att skälet till förföljelsen mot honom grundar sig i hans åsikter, men det finns en annan förklaring. Problemet är att Pär Ström har visat sig rädd för dem och varit tolerant. Han har sökt kompromisser med en fiende som inte accepterar kompromisser. Visas tolerans gentemot intoleranta är nederlaget givet. Ger man dem ett finger så tar de hela handen.

Resultatet blir desto bättre om man istället tror på sitt budskap och inte söker acceptans hos sina motståndare. Då de knappast har vårt bästa för ögonen så finns det ingen anledning för oss att kompromissa. Det missgynnar endast oss själva.

Möter man en skällande hund så fungerar inte rationella argument. Visar man rädsla blir man biten. Det enda som fungerar är att visa hunden vem som bestämmer. Mot feminister får man lugnt sätta ned foten och berätta vad som accepteras och vad som inte accepteras. Hot, otrevligheter, fientlighet mellan könen och andra orimligheter går inte an.

Gustav Vasa sökte aldrig acceptans hos sina fiender. Han tillintetgjorde dem och vann stor ära.

Att tro att man kan blidka systemet genom att spela efter deras premisser får enbart effekten att de får fler träffytor. Viker sig en offentlig debattör går de snabbt på två nya. Bättre att de offentliga debattörerna agerar föredömligt och gör en uppoffring för de som står och stampar i skuggorna och väntar på att få komma ut i offentlighetens ljus. De behöver en klippa att luta sig mot när stormen blåser som värst.

Pär Ström borde ha offentliggjort trakasserierna och visat allmänheten vilka mobbarna var. De flesta föraktar redan kulturmarxisterna och stör sig på dem dagligen. Genom att peka ut mobbarna och i detalj avslöja deras fula knep och mobbningstaktiker skulle han kunnat rasera deras fasad samtidigt som han själv vunnit ett moraliskt övertag.

Att vika sig är uteslutet. Det enda sättet att besegra dessa kulturmarxistiska mobbare är att visa sig mer orubblig, offensiv och kompromisslös i ens agerande mot dem. Ta allt vad de har och ge inget tillbaka!

——————————————————————————————————————–
Referenser
[1] http://debatt.svt.se/2012/11/08/efter-hot-och-nidbilder-tar-jag-nu-farval-av-genusdebatten/


* * *

Gillar du sociala medier?
Nyskapande finns på både Facebook och Twitter – vi ses där!

* * *

Ett svenskt alternativ till maffian

Ett vanligt problem för nationalister har varit de geografiska distanserna. För att en aktion ska genomföras måste en betydande logistisk operation ske. Deltagarna måste samlas, terrängen måste rekogniseras, utrymme för matpauser måste finnas, transport till och från platsen ska ske med mera. Allt det här hade underlättats om det skett i ett känt närområde.

Den autonoma folkgemenskapen

Nationalister borde samlas geografiskt i lämpliga områden. Vi gynnas alla av det. Istället för att sända barnen till destruktiva genuspedagoger på dagis kan sunda föräldrakooperativ grundas. Att få inflytande i näringslivet underlättas också. Genom ett större nätverk kan vi samarbeta enklare och ge varandra fördelar i det ekonomiska arbetet, fördelar som ingen annan utanför vårt nätverk får. Det ger oss konkurrensfördelar, vilket får oss att avancera. Aktioner mot korrupta politiker, förljugna journalister och andra oetiska människor kan snabbare och enklare koordineras om aktivisterna finns i ett närbeläget område och föremålet för aktionerna också finns i närheten. Resekostnaderna blir lägre, tidsåtgången blir mindre, lokalkännedomen och etableringen i området är större.

Jack Nicholsons karaktär i maffiafilmen The Departed: ”Twenty years after an Irishman couldn’t get a fucking job, we had the presidency. May he rest in peace. That’s what the n*ggers don’t realize. If I got one thing against the black chappies, it’s this – no one gives it to you. You have to take it.”

Lokalmedierna kan enkelt influeras genom opinionsbildande grupper, som ifrågasätter journalistiska snedsteg. Dessutom kan företagsnätverket köpa upp lokalmedier och sprida sin version av samhällsutvecklingen. Den parlamentariska kampen underlättas avsevärt, det går enklare att få in genuina nationalister i kommunfullmäktige. Ju mer etablerade och kända vi är inom ett område, desto större framgång får vi. Uppskattade sociala aktiviteter som sammanbinder det parlamentariska arbetet, företagsnätverkandet och opinionsbildande aktioner blir relativt enkelt att samordna eftersom kontakter till lokaler och catering redan finns och har skett upprepade tillfällen.

Allt det här går att samverka för att skapa synergieffekter. För att ta ett enkelt exempel. Om det finns en högstadielärare som ger eleverna lägre betyg för att de har nationalistiska sympatier kan en kampanj enkelt mobiliseras. De lokalmedier som står under ens kontroll kan bedriva en journalistisk kampanj mot läraren. Samtidigt kan aktionsgrupper protestera utanför skolan mot lärarens odemokratiska beslut och även utöva påtryckningar mot de medier som försvarar läraren. Om de opinionsbildande grupperna behöver finansiella resurser kan företagsnätverket bistå med det. Och givetvis knyts de olika aktörerna samman genom sociala aktiviteter. Med en sådan koordinerad aktion kan de enkelt besegras.

Inflytande kommer inte gratis, man måste kämpa för det.

Självfallet ska ens släkt bo nära, vilket underlättar projekt som föräldrakooperativ, ens verksamhet i det lokala näringslivet, sociala aktiviteter och även den parlamentariska kampen. På så vis kan vi aktivera våra släktingar indirekt i det politiska arbetet, vilket stärker oss ännu mer. Med stora släkter i ryggen kan vi enklare säkra vårt inflytande i de geostrategiska zoner vi väljer att befästa.

Ett exempel på en grupp som implementerat dessa idéer är maffian. Deras osympatiska, kriminella verksamheter har givetvis även berott på andra faktorer, men dessa idéer har haft en viktig roll. De har involverat sina släkter i sin strategi bestående av företagsnätverk, sociala aktiviteter och utövat lobbyism mot medier och politiker i ett avgränsat område. Om sådana osympatiska människor har lyckats anta en sådan strategi så ska inte vi vara sämre. Dags att sätta planen till verket!

Glöm inte att gilla och dela Nyskapande på Facebook
- Länk

Du kan även följa oss på Twitter
- Länk