Nationalister måste tala klarspråk

Ett vanligt misstag inom kommunikation är att endast fokusera på vad man säger och samtidigt förbise hur man säger det. Om budskapet inte går fram så finns det ingen större poäng att försöka förmedla det. Snarare blir det problematiskt om missförstånd sker. Detta måste undvikas. Nationalister måste bemästra konsten att tala klarspråk. Vi har allt att vinna på att förbättra våra retoriska färdigheter.

Vissa skribenter har en förkärlek till att omge sig med svåra begrepp som förvirrar mer än vad de förklarar. Onödigt komplicerat språk bör ifrågasättas. Om det inte går att förklara en idé på lättbegriplig svenska så är det med största sannolikhet en dålig idé. De tillfällen då läsaren upplever att texten är komplicerad eller svår att förstå så är det skribenten som gjort ett misstag, inte läsaren. Skribenten har alltid ansvaret att skriva så att läsaren förstår. Om ingen invänder finns risken att detta otydliga språkbruk lever kvar medan nationalismen minskar i inflytande. Att inte våga ifrågasätta av rädsla för att framstå som mindre klok eller bildad är oftast ett avgörande skäl till varför inte fler väljer att ge konstruktiv kritik.

Kalle och Hobbe

Ett exempel på det beteendet finns i H.C. Andersens berömda bok Kejsarens nya kläder. Berättelsen handlar om hur kejsaren ska få nya kläder sydda av ett par skräddare. Skräddarna, som egentligen är svindlare, lyckas lura kejsaren att den tråd de använder sig av är magisk och att endast korkade personer inte kan se den. I rädslan för att framstå som dum vågar inte kejsaren säga att han är naken och går med på att bära de nya ”kläderna”. Varken hans ministrar eller gemene man vågar framstå som korkade, vilket gör att alla låtsas beundra skräddarnas verk. Under en procession utbrister en liten pojke: ”Han har ju ingenting på sig!” Folkmassan ropar samma sak vidare medan kejsaren får skämmas.

Samma företeelse sker när en svårförståelig text förmedlas. Eftersom ingen vågar erkänna att de inte riktigt förstått budskapet tiger de flesta. Det som borde ske är att någon agerar likt pojken i berättelsen och säger högt att det som skrivs är oförståeligt eller meningslöst. Vi har inget att vinna på att tiga medan nytillkomna, intresserade läsare missförstår texten och vandrar vidare. Inte heller finns det någon poäng i att formulera oss otydligt eller överdrivet krångligt.

Våga ifrågasätt! Sanningen tål granskning.

Våga ifrågasätt! Sanningen tål granskning.

Istället bör vi vara kortfattade, tydliga och rakt på sak. Inspiration kan fås från våra förfäder. Exempelvis är diktverket Havamal fyllt med kärnfulla visdomar. Varje strof består av större visdom än majoriteten av det som skrivs i dagens bloggosfär. Det är just det enkla och kortfattade som vi minns och för vidare. Om nationalister klarar av att kommunicera ut budskap på ett sådant sätt så kommer fler att lyssna på oss.

Vägen till att uppnå detta sker genom konstruktiv kritik. Vi bör ifrågasätta varandras texter om tveksamheter råder. En förutsättning för att kunna utvecklas är förmågan att ta till sig konstruktiv kritik. Att vara ärlig, rak och våga påpeka misstag och oklarheter är kriterium för framgång. Tillämpar vi denna taktik får vi en konkurrensfördel gentemot våra motståndare. Vår retorik blir mer slipad och vi vinner ännu fler anhängare. Se till att ifrågasätta mer så kan vi alla utvecklas och nå framgång!

Läs även:
- Nationalister måste tala klarspråk – del 2

Hitta oss på sociala medier:
Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter

Hur svensk är du?

Diskussionen om svenskhet återkommer tidvis. För att förstå svenskheten måste man undersöka vår historia. Ser man till historien så var begreppet om ära centralt för våra förfäder. Ett lysande exempel på det i fornnordisk historia är berättelsen om jomsvikingarna. De har blivit berömda genom Jomsvikingasagan som nedtecknades på 1200-talet och som är en äventyrlig, spännande och humoristisk berättelse. Jomsvikingarna var ett brödraskap som hade sitt tillhåll i Jomsborg på Östersjöns södra kust. Äregirighet, ond bråd död, mjöddryckesslag och sköna damer karaktäriserar historien. Den anda som rådde i detta brödraskap kan återges genom berättelsen om efterdyningar vid slaget i Hjörungavåg i Norge.

Jomsvikingasagan - en bok om jomsvikingarna

Jomsvikingarna som var svårt sårade hade tillfångatagits. Halshuggning väntade. Inför det stundande hugget frågade banemannen Torkel jomsvikingarna vad de tyckte om att de snart skulle sluta sina liv. En svarade ”Det synes mig gott. Jag går samma väg som min fader före mig – även jag ska dö.” En annan sade ”Inte hade jag bevarat jomsvikingarnas lagar i minnet, om jag kved inför min död eller mälde några rädslans ord. Varje människa ska dö en gång.” En tredje svarade ”Gott synes det mig att dö med ära. Men du, Torkel, får leva med skammen.”

När näste kämpe skulle dö var denne intresserad om huruvida en man vet något efter att huvudet huggits av, om det finns något medvetande kvar. Han tar fram en kniv som han ska räcka fram efter hugget och bad banemannen skynda på så att det kunde utrönas. Efter hugget faller kniven ur handen, som de flesta väntat sig. En annan ville bli huggen i ansiktet för att bevisa att han inte ryckte till, ett löfte som han levde upp till. Ännu en hånade dem dråpligt med ordvitsar.

När en viking med långt guldgult hår skulle halshuggas bad denne att någon skulle hålla hans hår så att det inte blev blodigt efter hugget, eftersom han länge varit aktsam om håret. En kämpe ur fiendehirden snodde håret runt händerna. Precis när svärdet föll ner ryckte jomsvikingen tillbaka huvudet så att fiendens händer höggs av. Han reser sig upp, ruskar på huvudet och säger: ”Vems händer har jag i håret? Ni tar då lång tid på er med att hugga!”

Jomsviking

Denna lugna, dödsföraktande och humoristiska attityd in i döden var ett signum för jomsvikingarna. Vi gynnas av att låta oss inspireras av dem. Allt handlar om hur man väljer att se på sin omvärld. För dem var döden ingen fara. De gick värdigt in i den och passade i flera fall på att håna och trotsa sina blivande banemän. Om de lyckades hantera situationen på ett så värdigt och dödsföraktande sätt så kan vi enkelt hantera vår vardag med rätt attityd. Det finns ingen anledning att beklaga sig.

Nästa gång du möter någon som behandlar dig illa, välj att inte bli ett offer. Det är inte svenskt att vara ett offer. Tänk istället – hur kan jag besegra denne och gå ut med ära? Hur kan jag hantera detta med en trotsande, lugn och humoristisk attityd? Vi minns och imponeras ännu av jomsvikingarna tusen år senare. Ingen minns eller imponeras av de som valt att vara fega och agera offer. Endast eftermälet är viktigt. Det enda vi ska bry oss om är vår ära. Lyss till de kloka orden från Den höges sång i Eddan:

Fänaden dör,
fränder dö,
själv dör du likaledes;
ett vet jag
som aldrig dör:
domen som fälls om den döde.

 

Relaterade artiklar:
- Provocera, kämpa och ha roligt!- Vita kränkta män – förinta trälasinnet!

Hitta oss på sociala medier:
- Nyskapande på Facebook
- Nyskapande på Twitter

 

Referenser:
Jomsvikingarna – ett klassiskt fornnordiskt äventyr, Nordiska förlaget, 2006
Eddan, Den höges sång, strof 77