Ära förfäderna och vinn framgång!

Den 6 november är en dag tillägnad Gustav II Adolf. På Nyskapande har vi tidigare skrivit om denne mästerlige kung, som revolutionerade krigskonsten och väckte Napoleons beundran, byggde vidare på den svenska staten och universitetsväsendet och erövrade stora domäner åt vårt rike.

Ära förfäderna och bli framgångsrik!

Minns Gustav II Adolfs stordåd denna dag! Målningen heter Gustav II Adolfs död i slaget vid Lützen och är skapad av Carl Wahlbom.

Det finns en enkel anledning till varför vi ska hylla och minnas personer som honom. Genom berättelser och historier lever våra förfäder vidare och influerar oss med deras dåd. Men vi influeras även av karaktärer i böcker, filmer och TV-serier. Då vi alltid styrs av influenser är det viktigt att medvetet välja rätt personer att influeras av. Det är lätt att dagligen låta sig influeras av amerikanska TV-serier och filmer men flyter man med denna ström av färdigpaketerad, passiv underhållning är det amerikanska manusförfattare som styr våra känslor och slutligen våra ideal.

Rätt förebilder skapar storhet! För den som ser upp Karl XII ser även upp till hans ideal om storhet, mod, rättrådighet och bärsärkaranda. Att läsa om hur han okuvligt och modigt stormade ut mot turkarna under kalabaliken i Bender inspirerar till modigt agerande i dessa dagar. På samma sätt inspireras man av jomsvikingarnas orubbliga lugn inför extrema situationer. Eller så kan man inspireras av Gustav II Adolfs snillrika ledarskap och Gustav Vasas resoluta och imponerande styre. Det är svårt att inte låta sig inspireras av deras anda.

    Precis som Jomsvikingarna behöver dagens nordbor inga helgon!

Precis som jomsvikingarna behöver dagens nordbor inga helgon!


Det betyder däremot inte att vi slaviskt ska efterhärma dessa förebilder, eller dyrka dem som helgon. Precis som vi hade även de sina brister och var barn av sin tid. Men i de många avseenden där de visade sin storhet inspirerar de oss till stordåd.

Vi tar alltid omedvetet efter idealen från dem vi läser om. Vi blir vad vi väljer att idealisera. Valet är ditt! Kommer du att välja att bli styrd av främmande, utländska manusförfattare, regissörer och mediemagnater? Eller kommer du att följa förfädernas storhet, vandra i deras spår och väcka eftervärldens beundran?

Rekommenderad läsning:

Gustav II Adolf – den nyskapande krigarkungen
http://nyskapande.com/gustav-ii-adolf-den-nyskapande-krigarkungen/

Nationalistisk kulturkamp ska vara normsättande
http://nyskapande.com/nationalistisk-kulturkamp-ska-vara-normsattande/

Hitta oss på sociala medier:
Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter

Hur svensk är du?

Diskussionen om svenskhet återkommer tidvis. För att förstå svenskheten måste man undersöka vår historia. Ser man till historien så var begreppet om ära centralt för våra förfäder. Ett lysande exempel på det i fornnordisk historia är berättelsen om jomsvikingarna. De har blivit berömda genom Jomsvikingasagan som nedtecknades på 1200-talet och som är en äventyrlig, spännande och humoristisk berättelse. Jomsvikingarna var ett brödraskap som hade sitt tillhåll i Jomsborg på Östersjöns södra kust. Äregirighet, ond bråd död, mjöddryckesslag och sköna damer karaktäriserar historien. Den anda som rådde i detta brödraskap kan återges genom berättelsen om efterdyningar vid slaget i Hjörungavåg i Norge.

Jomsvikingasagan - en bok om jomsvikingarna

Jomsvikingarna som var svårt sårade hade tillfångatagits. Halshuggning väntade. Inför det stundande hugget frågade banemannen Torkel jomsvikingarna vad de tyckte om att de snart skulle sluta sina liv. En svarade ”Det synes mig gott. Jag går samma väg som min fader före mig – även jag ska dö.” En annan sade ”Inte hade jag bevarat jomsvikingarnas lagar i minnet, om jag kved inför min död eller mälde några rädslans ord. Varje människa ska dö en gång.” En tredje svarade ”Gott synes det mig att dö med ära. Men du, Torkel, får leva med skammen.”

När näste kämpe skulle dö var denne intresserad om huruvida en man vet något efter att huvudet huggits av, om det finns något medvetande kvar. Han tar fram en kniv som han ska räcka fram efter hugget och bad banemannen skynda på så att det kunde utrönas. Efter hugget faller kniven ur handen, som de flesta väntat sig. En annan ville bli huggen i ansiktet för att bevisa att han inte ryckte till, ett löfte som han levde upp till. Ännu en hånade dem dråpligt med ordvitsar.

När en viking med långt guldgult hår skulle halshuggas bad denne att någon skulle hålla hans hår så att det inte blev blodigt efter hugget, eftersom han länge varit aktsam om håret. En kämpe ur fiendehirden snodde håret runt händerna. Precis när svärdet föll ner ryckte jomsvikingen tillbaka huvudet så att fiendens händer höggs av. Han reser sig upp, ruskar på huvudet och säger: ”Vems händer har jag i håret? Ni tar då lång tid på er med att hugga!”

Jomsviking

Denna lugna, dödsföraktande och humoristiska attityd in i döden var ett signum för jomsvikingarna. Vi gynnas av att låta oss inspireras av dem. Allt handlar om hur man väljer att se på sin omvärld. För dem var döden ingen fara. De gick värdigt in i den och passade i flera fall på att håna och trotsa sina blivande banemän. Om de lyckades hantera situationen på ett så värdigt och dödsföraktande sätt så kan vi enkelt hantera vår vardag med rätt attityd. Det finns ingen anledning att beklaga sig.

Nästa gång du möter någon som behandlar dig illa, välj att inte bli ett offer. Det är inte svenskt att vara ett offer. Tänk istället – hur kan jag besegra denne och gå ut med ära? Hur kan jag hantera detta med en trotsande, lugn och humoristisk attityd? Vi minns och imponeras ännu av jomsvikingarna tusen år senare. Ingen minns eller imponeras av de som valt att vara fega och agera offer. Endast eftermälet är viktigt. Det enda vi ska bry oss om är vår ära. Lyss till de kloka orden från Den höges sång i Eddan:

Fänaden dör,
fränder dö,
själv dör du likaledes;
ett vet jag
som aldrig dör:
domen som fälls om den döde.

 

Relaterade artiklar:
- Provocera, kämpa och ha roligt!- Vita kränkta män – förinta trälasinnet!

Hitta oss på sociala medier:
- Nyskapande på Facebook
- Nyskapande på Twitter

 

Referenser:
Jomsvikingarna – ett klassiskt fornnordiskt äventyr, Nordiska förlaget, 2006
Eddan, Den höges sång, strof 77