Ära förfäderna och vinn framgång!

Den 6 november är en dag tillägnad Gustav II Adolf. På Nyskapande har vi tidigare skrivit om denne mästerlige kung, som revolutionerade krigskonsten och väckte Napoleons beundran, byggde vidare på den svenska staten och universitetsväsendet och erövrade stora domäner åt vårt rike.

Ära förfäderna och bli framgångsrik!

Minns Gustav II Adolfs stordåd denna dag! Målningen heter Gustav II Adolfs död i slaget vid Lützen och är skapad av Carl Wahlbom.

Det finns en enkel anledning till varför vi ska hylla och minnas personer som honom. Genom berättelser och historier lever våra förfäder vidare och influerar oss med deras dåd. Men vi influeras även av karaktärer i böcker, filmer och TV-serier. Då vi alltid styrs av influenser är det viktigt att medvetet välja rätt personer att influeras av. Det är lätt att dagligen låta sig influeras av amerikanska TV-serier och filmer men flyter man med denna ström av färdigpaketerad, passiv underhållning är det amerikanska manusförfattare som styr våra känslor och slutligen våra ideal.

Rätt förebilder skapar storhet! För den som ser upp Karl XII ser även upp till hans ideal om storhet, mod, rättrådighet och bärsärkaranda. Att läsa om hur han okuvligt och modigt stormade ut mot turkarna under kalabaliken i Bender inspirerar till modigt agerande i dessa dagar. På samma sätt inspireras man av jomsvikingarnas orubbliga lugn inför extrema situationer. Eller så kan man inspireras av Gustav II Adolfs snillrika ledarskap och Gustav Vasas resoluta och imponerande styre. Det är svårt att inte låta sig inspireras av deras anda.

    Precis som Jomsvikingarna behöver dagens nordbor inga helgon!

Precis som jomsvikingarna behöver dagens nordbor inga helgon!


Det betyder däremot inte att vi slaviskt ska efterhärma dessa förebilder, eller dyrka dem som helgon. Precis som vi hade även de sina brister och var barn av sin tid. Men i de många avseenden där de visade sin storhet inspirerar de oss till stordåd.

Vi tar alltid omedvetet efter idealen från dem vi läser om. Vi blir vad vi väljer att idealisera. Valet är ditt! Kommer du att välja att bli styrd av främmande, utländska manusförfattare, regissörer och mediemagnater? Eller kommer du att följa förfädernas storhet, vandra i deras spår och väcka eftervärldens beundran?

Rekommenderad läsning:

Gustav II Adolf – den nyskapande krigarkungen
http://nyskapande.com/gustav-ii-adolf-den-nyskapande-krigarkungen/

Nationalistisk kulturkamp ska vara normsättande
http://nyskapande.com/nationalistisk-kulturkamp-ska-vara-normsattande/

Hitta oss på sociala medier:
Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter

Karl XII – född att härska!

Den 30 november är dagen som tillägnas en av våra största konungar genom historien. Synen på Karl XII har skiftat genom seklerna beroende på politiska strömningar. Oavsett politisk hållning finns det beundransvärda egenskaper hos denne krigarkonung som alla kan inspireras av. Karl XII har väckt stor beundran hos mången man, däribland en av upplysningstidens främste författare Jean Jacques Voltaire som skrev en biografi om honom. Biografin som fick namnet Carl XII:s historia reviderades i över sextio upplagor, vilket ingen annan fransk bok under 1700-talet kan mäta sig med. Egenskaper som lyfts fram i biografin är kungens heroism, skräckinjagande stridsvrede som kunde förbytas till stilla lugn när så krävdes, storhetstänkande och dödsföraktande attityd – karaktärsdrag som utmärkt mången nordbo dessförinnan. Ett gott exempel på det är jomsvikingarna, som vi tidigare skrivit om.

Sabatons framgångsrika album ”Carolus Rex” har visat att intresset för karoliner är stort.

En episod som synliggör dessa egenskaper är kalabaliken i Bender år 1713. Efter slaget i Poltava 1709 söker kungen en allierad hos den turkiske sultanen. Karl XII begär länge en armé av sin allierade, vilket han inte får. Efter långa förhandlingar utan en lösning i sikte ser sultanen den svenske kungen som oönskad. Sultanen vill bli av med kungen och hotar med våld. Karl XII antar utmaningen. Med trehundra svenskar upprättar han förskansningar, ett arbete som han själv deltar i. Fönster barrikaderas. Bjälkar sätts bakom dörrar. Efter att befästningarna hade genomförts sätter sig kungen lugnt och spelar schack, utan den minsta oro. Kungen verkar glädjas över äran att med endast trehundra man stå emot en hel här. Alla svenskar, även kockar och stalldrängar, ses som soldater – alla ska kämpa med kungen.

Signal för anfall ges. Kungen är ute på rytt och är skild från huvudstyrkan som omringas av tusentals soldater. Huvudstyrkan kapitulerar, men kungen ler och ger order om att försvara deras hus med de resterande fåtal soldater som befinner sig där. Janitsjarerna har redan intagit stora delar av huset. Endast stora salen står kvar. Under galopp rider kungen och hans generaler fram, hoppar av hästarna med värja och pistol i hand. Janitsjarerna anfaller från alla sidor. Alla fiender som kommer nära kungen såras eller dödas. En turk riktar sin musköt mot kungens ansikte och råkar göra en rörelse under avfyrningen så att kulan glider över hans näsa, tar en del av hans öra och krossar general Hårds arm. Kungen ränder värjan i janitsjarens mage medan de äntrar den stora salen. Endast sextio man återstår. ”Låt oss jaga ut dessa barbarer ur mitt hus”, säger kungen och i spetsen för sina män öppnar han dörren, ger eld mot turkarna och hugger ned dem. Skräck injagas hos de plundrande turkarna. De flyr hals över huvud, kastar sina vapen och hoppar ut genom fönster. Rum efter rum erövras och på en kvart har alla som inte flytt huset dödats eller sårats. Endast en janitsjar benådas om han lovar att berätta för sin herre om vad som skett.

”Kalabaliken i Bender” Litografi av Johan Cardon efter målning av Hjalmar Mörner.

Genom att ett stort lager vapen och krut finns kvar i huset kan svenskarna hålla emot turkarnas kommande anfall. Tvåhundra turkar faller för musköteld inom loppet av en kvart. Eftersom det var skamset att förlora så många män mot endast sextio försvarare, beslutar sig turkarna för att tända eld på huset. Elden fänger an, det brinnande taket håller på att rasa in. Kungen behåller sitt lugn och beordrar elden att släckas. En livgardist vid namn Wolberg ropar att de borde kapitulera. Han får som svar av kungen ”Det var en märklig man, som inbillar sig att det inte är bättre att brinna inne än att vara fången.” En annan drabant vid namn Roos sade att kanslihuset som hade tak av sten och var eldsäkert borde intas. ”Där har vi en riktig svensk”, ropar kungen, omfamnar drabanten och gör honom till överste på stället. ”Låt oss ge oss av, mina vänner”, säger han, ”tag med Er så mycket krut och bly som Ni kan och låt oss ta oss till kanslihuset med värjan i hand.”

Turkarna som omringar det brinnande huset ser med en blandning av skräck och beundran hur karolinerna slår upp porten och störtar ut med kungen i spetsen. Karl XII och hans främste officerare öppnar eld med två pistoler vardera och beväpnar sig med värjorna. Turkarna retirerar femtio fot, men omringar sedan truppen. Kungen som är iklädd ridstövlar, trasslar in sig i sporrarna och faller på backen, varefter tjugoen janitsjarer kastar sig över honom. Samma stund som kungen såg sig tillfångatagen gav plötsligt hans våldsamma stridsvrede vika för mildhet och lugn. Inte ett otåligt ord eller vredgat ögonkast gav han ifrån sig.

Denna berättelse visar på det mannamod och vinnarinstinkt som Karl XII hade. Den attityden var det naturliga för svenskar. Just det spred fruktan och respekt på kontinenten. Som Karl XII sade var det svenskt att agera likt drabanten Roos, som föreslog en modig, respektingivande offensiv för att vinna taktiska fördelar. Som en kontrast är det inte svenskt att bete sig som livgardisten Wolberg som föredrog fångenskap och vanära. De som föredrar fångenskap och vanära avskyr därför Karl XII. Han står för ideal såsom mod, storhet och styrka. Hans heroiska beteende påminner dem om deras feghet och vanära som de inte vill kännas vid. Vi som beundrar heroism och storhet låter oss inspireras av hans exempel. Återigen ska svenskens namn inge respekt och fruktan. Låt oss hedra hans minne denna dag – låt oss åter få svenskheten att stå för mod, storhet och styrka!

 

Hitta oss på sociala medier:
Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter

——————————————————————————————————————–

Referens

Voltaire, Jean Jacques,Carl XII:s historia, Norsteds förlag, 1997

Folkhemmet är ingen utopi!

En vanlig kommentar, ofta från äldre, är påståendet att ”det var bättre förr”. Sällan brukar dessa personer specificera när samhället var så väldigt bra. Givetvis har varje epok haft sina fördelar och självklart så finns det gigantiska problem i dagens samhälle men det är knappast något unikt. Många reaktionärer säger att Sverige var så bra på 60- och 70-talet. De glömmer alltså att det var då massinvandringen tog sin början, städer jämnades med marken för att bygga vidriga betongblock och fängelsestraff väntade för de som startade egna radiokanaler. Samtidigt sköt både skatterna, inflationen och statsskulden i höjden. Det var under denna period som kulturmarxismen gick från ett marginaliserat fenomen till en norm.

Tack vare folkhemmet har vi mångkultur och betonghus.

Första halvan av 1900-talet kan vara en av de värsta tiderna i Europas historia. Vi hade två världskrig som förstörde nästan hela kontinenten. Samtidigt tog Stalin över halva Europa och införde en av de värsta regimerna i kontinentens historia. Europa hade dessutom flera allvarliga finanskriser och flera fall av extrem hyperinflation. 1800-talet var även det en svår period. Den massiva urbaniseringen innebar arbeten under vedervärdiga förhållanden. Europa på 1800-talet kan jämföras med Kina idag. Vem skulle vilja byta sitt liv emot att jobba på en fabrik i Kina?

På 1600- och 1700-talet var medellivslängden betydligt lägre. Exempelvis var medellivslängden år 1750 för män 35 år och för kvinnor 38 år. Mellan 1751 och 1790 dog i snitt en femtedel av alla barn innan de fyllde ett år.[1] Majoriteten av befolkningen var urfattiga bönder. De som inte var adelsmän eller präster var andra klassens invånare utan mycket att säga till om. Under stormaktstiden var det närmast konstant krig. Folk klagar på våldet idag men det är ingenting emot vad dessa krig innebar. 85 gånger fler svenska karoliner dödades vid slaget i Poltava än antalet svenskar som idag mördas under ett år i Sverige.[2] Om vi går längre tillbaka i historien blir det svårt att romantisera kring de tiderna också. Medeltiden var knappast en ljus period. Om man gillar stenåldern kan man gå ut i skogen och försöka leva själv. Med tanke på hur få som bor själva i en koja i skogen så verkar inte detta vara ett populärt alternativ.

Svält och svågerpolitik var inte ovanligt förr i tiden. Kritisk teckning ur tidningen Fäderneslandet från 1867, då Norrland drabbades av en svältkatastrof. Landshövdingen, kronolänsman och kommunens storbönder roffar åt sig säckar med nödhjälpsspannmål. Den svältande till höger får bara en handfull.

Att leva i det förgångna är ett problem som vi människor ofta har. Det är lätt att romantisera tidigare perioder både i sitt eget liv och i historien. Det finns absolut saker och ting som bör återinföras från förr och tveklöst saker är på väg neråt i dagens samhälle. Men att beskriva historien entydigt som ett förfall från en storhetstid är direkt felaktigt. Istället bör vi tänka framåt och aktivt arbeta i rätt riktning, inte vara passiva och prata om hur bra allt var förr. Det förflutna tjänar en viktig roll som lärdomskälla inför framtiden, både vad gäller positiva och negativa ting. Vi ska alltså inte överdriva fördelarna med svunna tider. Det finns absolut inget syfte med att återgå till varken 1960-talet eller 1700-talet, i synnerhet inte om vi ljuger om dess nackdelar. Det förflutna hade sociala och ekonomiska förhållanden som inte går att återskapa och som vi inte heller helt vill ha. Det förflutna är bakom oss. Framför oss väntar en ljus och expansiv framtid för oss svenskar!

Glöm inte att gilla och dela Nyskapande på Facebook
- Länk

Du kan även följa oss på Twitter
- Länk


[1] Susanna Hedenborg & Mats Morell (Red.), Sverige – en social och ekonomisk historia, 2006, s. 120

[2] Enligt Peter Englund i boken Poltava (1988), s. 280-281, avled ca 6 900 svenskar i slaget. Som jämförelse avled 81 svenskar av dödligt våld under 2011, enligt Brottsförebyggande rådet: http://www.bra.se/bra/brott–statistik/mord-och-drap.html

Så vinner vi mot Aftonbladet

Vårt folks frihet är ingen rättighet, utan något vi hela tiden måste kämpa för. Vi kan inte kräva vår frihet. Den är ingen gudomlig gåva eller något som resten av mänskligheten kommer att ge till oss, utan något som vi måste skapa själva, i sann nordisk anda. Vi svenskar har ingen tradition av att be om saker. Vårt ideal har alltid varit fria män som skapar sin egen framgång. Vi ber inte om ett land – vi bygger och skapar ett land.

Förr försvarades Sverige av karoliner, idag försvaras Sverige av de som skapar fria medier.

Förr hade vi yttre fiender i form av rivaliserande grannländer. Idag är fienden helt annorlunda. Fienden är massmedia, banker, politiker och EU. De svenskfientliga är de som styr Sverige, det är de som tar vår frihet ifrån oss som vi måste bekämpa. Massmedia neutraliseras enklast genom att angripa deras ekonomi. Två nyckelfaktorer som deras ekonomi är beroende av är antalet läsare och annonsörer.

Ett första steg är att alla som tröttnat på Aftonbladets lögner börjar bojkotta tidningen. En ny rapport visar att färre människor läser tidningar. Ju färre läsare en tidning har, desto mindre pengar får den. Detta betyder att de måste sänka kvalitén på tidningen. Dagens tidningar har ofta mycket mer artiklar ifrån TT och betydligt färre reportage och artiklar som kräver grävande journalistik eftersom det är billigare med artiklar ifrån TT. Detta leder till en spiral som är mycket positiv för oss. Färre vill läsa Aftonbladet, de får mindre pengar och tvingas skära ner, Aftonbladet blir sämre och färre vill läsa tidningen.

Nästa steg är att börja informera fler om varför de bör bojkotta tidningen genom att avslöja deras agenda och lögner. Förtroendet för massmedia är redan lågt så det är ingen svår uppgift. Att informera annonsörer om varför det är oetiskt att annonsera i tidningar som Expressen och Aftonbladet är inte heller särskilt svårt men absolut nödvändigt.

Samtidigt som vi ser svenskfientlig medier falla samman måste vi bygga nya alternativa medier. Vi måste förmedla den sanna bilden av verkligheten och våra visioner. Det är vår viktigaste uppgift just nu. Precis som tidigare generationer har krigat, gjort värnplikt och byggt befästningar måste vi nu försvara Sverige med 2000-talets metoder. Att skriva kommentarer på internet, dela med sig av länkar till artiklar på sociala medier eller berätta för vänner och bekanta om olika nyhetssidor är exempel på hur vem som helst kan bidra till att driva svenskvänlig media framåt.

 

Fri media på internet är idag vårt starkaste försvar och drivkraft.

Varje gång du hjälper till att bygga upp nationalistisk media så kämpar du för Sverige, precis som vikingar, karoliner eller värnpliktiga fjälljägare. Alla har kämpat för samma sak. Skillnaden är att det aldrig varit lika smärtfritt. De som kämpade för Sverige förr, kämpade för Sverige trots att de med stor sannolikhet skulle dö och att det garanterat innebar många års lidande. Vi kan göra samma sak sittande hemma framför datorn. Många förstår nog inte vilken enorm insats de gör nära de lägger upp en länk på Facebook eller kommenterar på ett forum. Det har aldrig varit så här enkelt för oss att kämpa. Du kan exempelvis börja med att informera dina vänner och andra om den här artikeln, du kan även gilla Nyskapande på Facebook (länk) eller följa oss på Twitter (länk).

Är det inte en självklarhet att vi alla hjälps åt med att bygga ett nytt och bättre Sverige?

Så luta dig tillbaka i fåtöljen och börja kämpa för ditt folk du med!