Så blir en absolut svensk jul möjlig

Julen är äntligen här igen. Det är dags för svenskar att återigen fira en av våra mest älskade seder. Att julen är en så högt uppskattad högtid av oss svenskar beror på att den är så pass djupt rotad i vår kultur. Detta märks tydligt genom att vi i Norden till skillnad från de flesta andra germanska länder på kontinenten behållit det ursprungliga namnet på denna urnordiska vinterfest. Det finns många anledningar varför svenskar gillar julfirandet. Folk älskar tomtar, snö, god julmat, firanden i varma stugor i ett nordiskt vackert vinterlandskap. Att samlas med släkt och vänner och stärka relationer i en gemytlig miljö som frodas i nordisk kultur – det är genuint julfirande.

Namnet Jul är kopplat till Jólnir som var ett annat namn för Oden. Och Oden har fortfarande en central roll i vårt firande, om än i en smått förändrad form - nämligen som självaste Tomten.

Namnet Jul är kopplat till Jólnir som var ett annat namn för Oden. Och Oden har fortfarande en central roll i vårt firande, om än i en smått förändrad form – nämligen som självaste Tomten.

Men denna tid på året har även blivit en tidpunkt för politiska utspel och debatter. Kalle Anka, kristna sånger om Jesu födelse och att skolelever inte får hålla höstterminens avslutande ceremonier i kyrkor är exempel på vad som diskuterats. Detta är något som en liten men högljudd minoritet av dystra Sverigevänner med en konservativ inställning reagerat på då de betraktar kultur som något statiskt eftersom de själva inte är några kulturskapare. I vissa fall har defaitismen varit så extrem att formuleringar som ”Glögg till vinterfesten” i Systembolagets marknadsföring förvandlats till ett orosmoment endast för att ordet jul inte omnämns.

Julen är en urnordisk vinterfest. Det är bättre att främlingar och kulturmarxister får fira sina egna vinterfester än att de ska vara med och fira jul som är svenskarna i Sveriges högtid. Den svenska kulturen är samtidigt något levande som vi svenskar utvecklar hela tiden – för den svenska kulturen är den kultur som vi svenskar skapar. Inslag i det svenska julfirandet som påtvingats ovanifrån av kyrkan eller SVT är däremot inte en del av vår svenska kultur. Den svenska kulturen är någonting som växer fram underifrån – ifrån folket – inte något som vi blir påtvingande ovanifrån eller utifrån.

Jenny Nyströms vann stor framgång genom sina illustrationer av tomtar.

Jenny Nyström vann stor framgång genom sina illustrationer av tomtar.

Inslag av Kalle Anka, Karl Bertil Jonsson och kristendom är alltså inte exempel på kultur som svenskar skapat – istället kan det ses som en form av anpassning eller kompromiss. För om kyrkan eller det politiskt korrekta etablissemanget hade fått bestämma så hade ingenting av det vi verkligen förknippat med jul funnits kvar. Istället för ett folkligt firande hade vi då enbart plågats med propaganda i form av predikningar i kyrkan eller statens TV-program.

Att vårt julfirande befrias från främmande influenser är enbart positivt. Låt kulturmarxisterna göra grovjobbet och hugga bort de sjuka och främmande influenserna i vår kultur så kan vi fokusera på att bygga upp en svensk, ljus kultur på nytt. För när vi firar jul så firar vi faktiskt ljusets återkomst – det är alltid som mörkast innan det blir ljusare igen. Vi önskar alla våra läsare en riktigt god jul!

Följ oss på sociala medier:

Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter

Vita kränkta män – förinta trälasinnet!

Vita kränkta män har ingen plats i en rörelse som ämnar erövra framtiden. I takt med att en rörelse och dess idéer växer och drar till sig nytt blod så måste man vara vaksam över vilka attityder och föreställningar som de nytillkomna för med sig i bagaget. Det händer att människor bildar negativa och pessimistiska attityder och synsätt när de ser förfallet som drabbat vårt land. De är upprörda – ofta med all rätt i världen – men låter sedan ilskan degenereras till moralism och kränkthet. De lever i villfarelsen att allting var bättre förr och istället för att rannsaka sig själva och ta ansvar över hur framtidens formas skyller man ifrån sig och letar efter syndabockar.

Vita kränkta män är anledningen till att konservativa aldrig kan vinna. Träldom hör inte hemma i nordisk kultur.

Vita kränkta män är anledningen till att konservativa aldrig kan vinna. Träldom hör inte hemma i nordisk kultur.

Kränktheten är en pestsmitta som spridit sig som en löpeld i dagens samhälle. Det nästan tävlas om vem som kan känna sig mest kränkt och offerrollen har blivit gnällspikens väg att synas och få sina femton minuter i rampljuset. Idag är det på modet att vara ett offer. Tyvärr har denna attityd ibland lyckats färga av sig även på folk som drar åt nationalismen. Vissa ser med avundsjuka på invandrarnas möjlighet att lufta sin lättkränkthet offentligt och tar efter denna osympatiska offermentalitet. Dessa gör sig förtjänta av att tituleras med fiendens ironiska begrepp ”vita kränkta män”, även om beteendet som uppvisas varken är nordiskt eller manligt. En opinionsbildare som associerades med begreppet ”vita kränkta män” var Pär Ström, som vek sig för feministiska påtryckningar.

Att erkänna sig kränkt är att erkänna sig vanärad. Har man blivit vanärad så lipar man inte över det utan man agerar. En nordisk nationalist borstar av sig fiendens kränkningar med ett skratt och går sedan till angrepp. En annan pessimistisk attityd vi klarar oss utan är den hos moralisten – som tror att han löser problem genom att sätta sig till doms över andra och lägga sig i deras liv. Precis som lättkränktheten är även detta en förlorarmentalitet. En sann ledare gnäller inte över andras tillkortakommanden, han visar vägen genom att vara en förebild.

Nordmän mot vita kränkta män.

Nordmän mot vita kränkta män. Målningen heter ”Nordiska plundrare skapar ödeläggelse” och är skapad av Tom Lowell.

Nationalismens essens är stolthet – styrka och glädje. Det är inte nationalism att rygga för framtiden och längta efter det förgångna. Nationalism är att leva naturens gång, från forntiden genom nutiden och in i framtiden. Det är en strävan efter konstant förbättring där siktet är inställt mot framtiden med det förgångnas lärdomar i minnet. Att leva nationalism är att njuta av livet och av den ständiga kampen för förbättring. Pessimism och avundsjuka hör inte till vår ideologi. Människan följer vinnare och inte förlorare. Vi vill se mer livsglädje och mindre gnäll – mer ära och mindre vanära – mer nordmannamakt och mindre vanmakt!

Läs även:
- Nordmannamakt – janteslakt!
- Myten om kulturmarxistisk infiltration

Hitta oss på sociala medier:

- Nyskapande på Facebook
- Nyskapande på Twitter

Rekommenderad läsning:
Hall, Ulf (2004). Ledstjärnor: 57 kvinnor om ledarskap. Stockholm: Natur och kultur/Fakta etc.
Kjellman, Östen (2011). Den Forna Seden Vol 1. Arktos Media Ltd
Kjellman, Östen (2011). Den Forna Seden Vol 2. Arktos Media Ltd
Machiavelli, Niccolò (2012). Fursten. Stockholm: Atlantis
Witt, R. 2008. ”Verksamhetschefens indirekta ledarskap”. Hämtad 21 juni 2013 från http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:199378/FULLTEXT01