Bärsärkaranda kontra trygghetsnarkomani

Är det något som kännetecknar politiskt korrekta människor så är det deras rädsla för konflikter och motgångar. I grund och botten handlar denna konformism om att de söker en överdriven trygghet som är omöjlig och i förlängningen rentav opassande. Av den anledningen strävar de efter att undvika utmaningar och motgångar i stort. Deras rädsla för alla möjliga faror speglar såklart uppfostran av barnen. Exempel på det är när barnen inte tillåts klättra i träd, fäktas med pinnar eller kasta snöboll för att någon kan göra illa sig. Denna inställning hämmar barnen som inte tillåts utvecklas på ett normalt sätt. Rädslan för utmaningar finns också i skolorna – betygskraven sänks för att fler ska bli godkända, vilket innebär att kvalitén försämras.[1]

Är du trygghetsnarkoman eller bärsärk?

Lyckan står den djärve bi. Lev livet med bärsärkaranda!

Denna fega inställning till livet kallas trygghetsnarkomani och har diskuterats och förklarats av överläkaren i psykiatri, David Eberhard. I boken ”I trygghetsnarkomanernas land” förklarar han hur detta överdrivna behov av trygghet och kontroll i praktiken gör människor rädda och inkapabla att sköta sina liv. Vi lever i en tid som är säkrare och tryggare än någonsin – ändå så söker de fega trygghetsnarkomanerna efter ännu mer säkerhet och trygghet. Resultatet blir ett samhälle där alla ska ses som vinnare men i realiteten slutar som förlorare. För att utvecklas måste våra förmågor få sättas på prov. En sund tävlingsanda gynnar oss och bidrar till ett samhälle där alla får en chans att visa vad de går för. Det finns ingen anledning till att låta oss hämmas av denna osunda inställning där vi lever i rädsla för att vara bättre än andra. Att vara bättre är istället just det som vi ska eftersträva.

Är du trygghetsnarkoman eller bärsärk?

I TV-serien Vikings kan man följa Ragnar Lodbroks äventyr i jakt på ära och rikedom.

Vi ska låta oss inspireras av gångna generationers mod och krigaranda. Bärsärkarna, som var fruktade krigare, njöt av striden när de befann sig i ett tillstånd av kontrollerat raseri. Deras djärva dödsförakt gav dem lycka. Risktagandet var naturligt för dem. Våra instinkter för utmaningar och risktagande är djupt rotade i den nordiska folksjälen. Det är därför naturligt att finna nordbor i sporter som är förknippade med risker, såsom extremsporter.[2] Bärsärkarandan manifesteras även inom politiken – att modigt ifrågasätta den politiskt korrekta vansinnespolitiken är att ta efter bärsärkarnas leverne. Ge er aldrig utan strid. Älska utmaningar. Gör rätt och räds intet!

Följ oss på sociala medier:
- Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter

——————————————————————————————————————–
Referenser
[1] Eberhard, David (2007). I trygghetsnarkomanernas land: om Sverige och det nationella paniksyndromet. [Ny utg.] Stockholm: Månpocket
[2] MacDonald, Kevin (2011) Extreme Sports as a Context of Implicit Whiteness. Hämtad 13 september, 2013, från http://www.theoccidentalobserver.net/2011/09/extreme-sports-as-a-context-of-implicit-whiteness/

Hur svensk är du?

Diskussionen om svenskhet återkommer tidvis. För att förstå svenskheten måste man undersöka vår historia. Ser man till historien så var begreppet om ära centralt för våra förfäder. Ett lysande exempel på det i fornnordisk historia är berättelsen om jomsvikingarna. De har blivit berömda genom Jomsvikingasagan som nedtecknades på 1200-talet och som är en äventyrlig, spännande och humoristisk berättelse. Jomsvikingarna var ett brödraskap som hade sitt tillhåll i Jomsborg på Östersjöns södra kust. Äregirighet, ond bråd död, mjöddryckesslag och sköna damer karaktäriserar historien. Den anda som rådde i detta brödraskap kan återges genom berättelsen om efterdyningar vid slaget i Hjörungavåg i Norge.

Jomsvikingasagan - en bok om jomsvikingarna

Jomsvikingarna som var svårt sårade hade tillfångatagits. Halshuggning väntade. Inför det stundande hugget frågade banemannen Torkel jomsvikingarna vad de tyckte om att de snart skulle sluta sina liv. En svarade ”Det synes mig gott. Jag går samma väg som min fader före mig – även jag ska dö.” En annan sade ”Inte hade jag bevarat jomsvikingarnas lagar i minnet, om jag kved inför min död eller mälde några rädslans ord. Varje människa ska dö en gång.” En tredje svarade ”Gott synes det mig att dö med ära. Men du, Torkel, får leva med skammen.”

När näste kämpe skulle dö var denne intresserad om huruvida en man vet något efter att huvudet huggits av, om det finns något medvetande kvar. Han tar fram en kniv som han ska räcka fram efter hugget och bad banemannen skynda på så att det kunde utrönas. Efter hugget faller kniven ur handen, som de flesta väntat sig. En annan ville bli huggen i ansiktet för att bevisa att han inte ryckte till, ett löfte som han levde upp till. Ännu en hånade dem dråpligt med ordvitsar.

När en viking med långt guldgult hår skulle halshuggas bad denne att någon skulle hålla hans hår så att det inte blev blodigt efter hugget, eftersom han länge varit aktsam om håret. En kämpe ur fiendehirden snodde håret runt händerna. Precis när svärdet föll ner ryckte jomsvikingen tillbaka huvudet så att fiendens händer höggs av. Han reser sig upp, ruskar på huvudet och säger: ”Vems händer har jag i håret? Ni tar då lång tid på er med att hugga!”

Jomsviking

Denna lugna, dödsföraktande och humoristiska attityd in i döden var ett signum för jomsvikingarna. Vi gynnas av att låta oss inspireras av dem. Allt handlar om hur man väljer att se på sin omvärld. För dem var döden ingen fara. De gick värdigt in i den och passade i flera fall på att håna och trotsa sina blivande banemän. Om de lyckades hantera situationen på ett så värdigt och dödsföraktande sätt så kan vi enkelt hantera vår vardag med rätt attityd. Det finns ingen anledning att beklaga sig.

Nästa gång du möter någon som behandlar dig illa, välj att inte bli ett offer. Det är inte svenskt att vara ett offer. Tänk istället – hur kan jag besegra denne och gå ut med ära? Hur kan jag hantera detta med en trotsande, lugn och humoristisk attityd? Vi minns och imponeras ännu av jomsvikingarna tusen år senare. Ingen minns eller imponeras av de som valt att vara fega och agera offer. Endast eftermälet är viktigt. Det enda vi ska bry oss om är vår ära. Lyss till de kloka orden från Den höges sång i Eddan:

Fänaden dör,
fränder dö,
själv dör du likaledes;
ett vet jag
som aldrig dör:
domen som fälls om den döde.

 

Relaterade artiklar:
- Provocera, kämpa och ha roligt!- Vita kränkta män – förinta trälasinnet!

Hitta oss på sociala medier:
- Nyskapande på Facebook
- Nyskapande på Twitter

 

Referenser:
Jomsvikingarna – ett klassiskt fornnordiskt äventyr, Nordiska förlaget, 2006
Eddan, Den höges sång, strof 77