Svensk kultur – under ytan

Isbergsmodellen avslöjar att svensk kultur är mer än det som syns på ytan.

Vad är svensk kultur? En vanligt förekommande frågeställning från politiskt korrekt håll när invandringsfrågan debatteras. Det är en fråga som många har svårt att svara på. Varför det är så kan delvis förklaras genom antropologen Edward T. Halls teori om hur kultur kan liknas vid ett isberg. Han menade att kultur består av två delar: en invändig (undermedveten) och en utvändig (medveten). Den utvändiga delen är toppen av isberget, det som syns på ytan. Under ytan gömmer sig den andra delen, den som är invändig. När man studerar kulturer iakttas först de mest iögonfallande egenskaperna, men detta är endast en liten del av alla kulturella skillnader. Endast toppen av isberget syns medan den absoluta merparten är dold under ytan.

Isbergsmodellen
Detta gör att det är svårt att definiera kultur. De flesta tänker endast på de ytliga företeelserna – som är direkt synliga – när de försöker definiera en kultur, så som sederna vi firar. Ett mer konkret svar är svårt att ge. Frågar man en svensk vad svensk kultur är så är det ofta det man refererar till. Men samma sak gäller om du frågar en japan om vad japansk kultur är eller vilket folk som helst om deras kultur. Detta beror som sagt på att endast toppen av isberget syns.

Källor:

Hall, Edward T. (1981). Beyond culture. [New ed.] Garden City, N.Y.: Anchor P.
Ringquist, A C. (2010). Människan socialt och kulturellt. Stockholm: Liber AB.

Så blir en absolut svensk jul möjlig

Julen är äntligen här igen. Det är dags för svenskar att återigen fira en av våra mest älskade seder. Att julen är en så högt uppskattad högtid av oss svenskar beror på att den är så pass djupt rotad i vår kultur. Detta märks tydligt genom att vi i Norden till skillnad från de flesta andra germanska länder på kontinenten behållit det ursprungliga namnet på denna urnordiska vinterfest. Det finns många anledningar varför svenskar gillar julfirandet. Folk älskar tomtar, snö, god julmat, firanden i varma stugor i ett nordiskt vackert vinterlandskap. Att samlas med släkt och vänner och stärka relationer i en gemytlig miljö som frodas i nordisk kultur – det är genuint julfirande.

Namnet Jul är kopplat till Jólnir som var ett annat namn för Oden. Och Oden har fortfarande en central roll i vårt firande, om än i en smått förändrad form - nämligen som självaste Tomten.

Namnet Jul är kopplat till Jólnir som var ett annat namn för Oden. Och Oden har fortfarande en central roll i vårt firande, om än i en smått förändrad form – nämligen som självaste Tomten.

Men denna tid på året har även blivit en tidpunkt för politiska utspel och debatter. Kalle Anka, kristna sånger om Jesu födelse och att skolelever inte får hålla höstterminens avslutande ceremonier i kyrkor är exempel på vad som diskuterats. Detta är något som en liten men högljudd minoritet av dystra Sverigevänner med en konservativ inställning reagerat på då de betraktar kultur som något statiskt eftersom de själva inte är några kulturskapare. I vissa fall har defaitismen varit så extrem att formuleringar som ”Glögg till vinterfesten” i Systembolagets marknadsföring förvandlats till ett orosmoment endast för att ordet jul inte omnämns.

Julen är en urnordisk vinterfest. Det är bättre att främlingar och kulturmarxister får fira sina egna vinterfester än att de ska vara med och fira jul som är svenskarna i Sveriges högtid. Den svenska kulturen är samtidigt något levande som vi svenskar utvecklar hela tiden – för den svenska kulturen är den kultur som vi svenskar skapar. Inslag i det svenska julfirandet som påtvingats ovanifrån av kyrkan eller SVT är däremot inte en del av vår svenska kultur. Den svenska kulturen är någonting som växer fram underifrån – ifrån folket – inte något som vi blir påtvingande ovanifrån eller utifrån.

Jenny Nyströms vann stor framgång genom sina illustrationer av tomtar.

Jenny Nyström vann stor framgång genom sina illustrationer av tomtar.

Inslag av Kalle Anka, Karl Bertil Jonsson och kristendom är alltså inte exempel på kultur som svenskar skapat – istället kan det ses som en form av anpassning eller kompromiss. För om kyrkan eller det politiskt korrekta etablissemanget hade fått bestämma så hade ingenting av det vi verkligen förknippat med jul funnits kvar. Istället för ett folkligt firande hade vi då enbart plågats med propaganda i form av predikningar i kyrkan eller statens TV-program.

Att vårt julfirande befrias från främmande influenser är enbart positivt. Låt kulturmarxisterna göra grovjobbet och hugga bort de sjuka och främmande influenserna i vår kultur så kan vi fokusera på att bygga upp en svensk, ljus kultur på nytt. För när vi firar jul så firar vi faktiskt ljusets återkomst – det är alltid som mörkast innan det blir ljusare igen. Vi önskar alla våra läsare en riktigt god jul!

Följ oss på sociala medier:

Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter

Carl Larsson – en svensk kulturskapare

Inom den nordiska kulturen är konsten ett naturligt och viktigt inslag. Vi har ett antal utmärkta konstnärer. En av dessa är den folkkäre akvarellmålaren Carl Larsson. Med sina akvareller av idylliskt familjeliv erövrade han många svenskars hjärtan. Bilden av Sverige och svenskheten har onekligen influerats av hans målningar.

På samma sätt som Carl Larsson skapade och vidareutvecklade vår kultur behöver vi idag fler svenska kulturskapare. Ett folk utan en aktiv och livskraftig kultur har ingen chans att överleva på sikt. Vi behöver kulturskapare som kompletterar de politiska aktivisterna. Den politiska arenan är endast ett av flera områden vi måste kontrollera för att segra. Kulturkamp är dessutom en förutsättning för framgångsrik opinionsbildning. Vi ska sträva efter nordmannamakt inom alla områden.

Fotografi av Carl Larsson

Självfallet behövs inte talang i stil med Carl Larsson för att kunna skapa nordisk konst, särskilt inte i de inledande stadierna. För att kunna utvecklas måste man våga pröva sina vingar. Aspirerande konstnärer gynnas av en stark vilja att hela tiden utvecklas. Dessutom gör dagens och framtidens konstnärer bäst i att finna sin säregna stil. Kultur skapas kontinuerligt genom att hela tiden vidareutveckla olika stilar. Att endast kopiera tidigare stilar skulle innebära kulturell död. Varje generation måste erövra sin samtid.

Dagens samhälle erbjuder även stora möjligheter att skapa konst genom fotografier och bildredigering. Alltså behöver man inte kunna måla för att skapa konst. Fler kan bli kulturskapare genom den moderna tekniken. Dessutom kan konst spridas enkelt, snabbt och gratis med dagens informationsteknologi. Att sprida kultur är extremt viktigt – utan den kontinuerliga spridningen så lever inte konstnärernas verk vidare.

Kulturskapande kan ske genom äldre metoder som målning eller nya metoder som bildredigering. Här är en bild på när Nyskapandes symbol finjusteras i Illustrator.

Kulturskapande kan ske genom äldre metoder som målning eller nya metoder som bildredigering. Här är en bild på när Nyskapandes symbol finjusteras i Illustrator.

Om inte Carl Larsson hade målat hade alltså det svenska folket gått miste om mycket värdefull konst. Samma sak riskerar att ske när svenskar idag väljer att inte ge liv åt sin konstnärliga ådra. Av den anledningen bör alla konstnärligt sinnade leva ut den sidan av sig själva till fullo. Det gynnar både individen och folket. Och det behöver inte uppta någon ansenlig tid av ens vardag. Som vi skrivit om tidigare så kan stora framgångar skördas på sikt genom att arbeta korta stunder varje dag. Det dagliga arbetet är grundläggande för all framgång.

Det är möjligt att Carl Larsson någon gång kände tvivel kring sin konst, särskilt med tanke på de fattiga och svåra förhållanden han kom ifrån. Om då han och andra nordiska konstnärer skulle ha gett upp så skulle vi ha gått miste om stora delar av den kultur som stärker oss. Genom att aldrig ge upp kan man nå oanade höjder. Se därför till att alltid fortsätta kämpa för nordisk kultur genom att stötta, sprida och skapa den. På sådant vis kan dagens nordbor vandra i Carl Larssons fotspår!

Samling med utvalda målningar av Carl Larsson

Midvinterblot (1915) av Carl Larsson.

Midvinterblot (1915) av Carl Larsson.

Blomsterfönstret (1894) av Carl Larsson.

Blomsterfönstret (1894) av Carl Larsson.

Till en liten vira (1901).

Till en liten vira (1901) av Carl Larsson.

Frukost under stora björken (1896).

Frukost under stora björken (1896) av Carl Larsson.

Lisbeth metar (1898) av Carl Larsson.

Lisbeth metar (1898) av Carl Larsson.

Vid källaren (1917) av Carl Larsson.

Vid källaren (1917) av Carl Larsson.

Självporträtt (1912) av Carl Larsson.

Självporträtt (1912) av Carl Larsson.

Självporträtt (1895).

Självporträtt (1895) av Carl Larsson.

Kräftfångst (1897) av Carl Larsson.

Kräftfångst (1897) av Carl Larsson.

Lathörnet (1894) av Carl Larsson.

Lathörnet (1894) av Carl Larsson.

Självrannsakan (1906).

Självrannsakan (1906) av Carl Larsson.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ateljé-dyll (1885) av Carl Larsson.

Ateljé-dyll (1885) av Carl Larsson.

Skamvrån (1894) av Carl Larsson.

Skamvrån (1894) av Carl Larsson.

 

 

Läs även artiklarna:
- Provocera med nordisk skönhet!
- Kulturkamp stoppar massinvandringen

Följ oss på sociala medier:
Nyskapande på Facebook

Nyskapande på Twitter

 

 

 

Zlatan och blattenarcissismen

ANALYS. Varje gång olika kulturer möts sker alltid någon form av kulturkrock. När svenskar möter främlingar från Mellanöstern och Afrika sker kulturkrocken i flera olika avseenden. Ett av dem är att de etniska främlingarna kräver respekt och uppskattning utan att ha förtjänat det. Vi kallar denna karaktärsbrist för blattenarcissism.

Primitiv dans

Blattenarcissismen yttrar sig i flera avseenden. De kan exempelvis vara oproportionerligt stolta över sitt hemland. Just det land som de var tvungna att fly ifrån. Främlingarna tror sig också vara överlägsna oss svenskar i andra avseenden. De tror att de har rytm i blodet trots att deras musikaliska talang och koreografiska färdigheter fortfarande är i nivå med att dansa kring en lägereld till trumljud. Några symfoniorkestrar, operor, avancerad koreografi har de än så länge inte lyckats med. De är överdrivet stolta över sin flottiga kebab och ser ner på nordisk mat, samtidigt som de förbiser att det är en nordisk restaurang som vunnit pris som världens bästa restaurang tre år i rad. [1]

För oss nordbor är det komiskt hur främlingarna tror sig vara stolta utan att grunda det på någonting. Vi talar alltså om personer som flytt från andra delar av världen, för att de inte klarar av att bo i ett land som majoriteten av deras landsmän klarar av att bo i. De har flytt från ett samhälle som ligger långt efter Sverige i utvecklingen och sedan hävdar de att ”Sverige vore ingenting utan oss blattar”. Även om de inte förstår det så gör de en ofrivillig parodi av sig själva genom sin löjliga blattenarcissism.

Inte så smart men utmärkt bollsinne. Zlatan och sjölejon har mer gemensamt än vad de flesta tror.

Ett tydligt exempel på en blattenarcissist är Zlatan Ibrahimovic. I hans illa skrivna självbiografi berättar han stolt om hur han stal från andra, var otrevlig, fegt misshandlade andra, var elak och aggressiv mot sin omgivning med mera. Blattenarcissismen är enklare att förstå när man läser att det handlar om dåligt självförtroende och mindervärdeskomplex. I Zlatans fall handlar det bland annat om hur han hade så svårt att hänga med i skolan att han var på väg att placeras i särskola, en skolform för elever med begåvningsmässiga funktionsnedsättningar.[2] Zlatan klarar inte ens av skolgången, ändå anser han sig tillräckligt bildad och klok för att stå över oss svenskar och säga åt oss vilken politik vi ska ha och kunna definiera vem som är svensk.[3] Det är lika tragiskt som komiskt.

Som en kontrast till deras attityd står nordbornas självkritik. Vi har svårt att slå oss för bröstet såvida vi inte avklarat något av värde. Och även när vi har genomfört imponerande gärningar så talar vi oftast inte högt om det. Denna självkritik är ett tveeggat svärd – både risker och möjligheter finns. Den medför konstruktiv kritik och möjligheter till förbättring. Med självkritiken kommer även en missnöjdhet, som kräver fortsatt utveckling. Dock är vi istället särskilt utsatta för så kallad etnomasochism, det vill säga att se på den egna etniska tillhörigheten med skuld, misstro och förakt.[4] Det är en avart av vår viktiga självkritik, vilket kan kontrasteras gentemot främlingarnas orimliga självförtroende. De blir nöjda med småsaker. Vi däremot har högre krav på oss själva.

Arno Breker BerufungNyckeln till vår framgång beror alltså på vår självkritik. Att vi vet vad vi inte vet. Att vi är noggranna. Det är vårt ifrågasättande av oss själva som pressar oss vidare. En attityd som strävar efter kunskap, ökade förmågor, ökad perception och ökad insikt för dess egen skull. Det är vi som avancerar tack vare självkritiken medan de etniska främlingarna står stilla och stoltserar utan att prestera. Det är det viktiga i det långa loppet. På sikt kan endast vi stå som segrare!

 

Hitta oss på sociala medier:
Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter

———————————————————————————————————-

Referenser
[1] http://en.wikipedia.org/wiki/Noma_%28restaurant%29
[2] http://www.sydsvenskan.se/sport/citat-ur-zlatans-sjalvbiografi/
[3] http://www.svd.se/sport/zlatan-om-sd-krisen-flyt-pa-och-hang-med_7780346.svd
[4] http://sv.metapedia.org/w/Etnomasochism