Den nordiska våren

Vår generations största utmaning är att väcka vårt folks livsglädje, folkgemenskap och erövringslystnad. Den nordiska våren finns inom oss. Endast vi själva kan odla vår framtid. Det gör vi genom att bedriva den viktigaste formen av kulturkamp, nämligen den vi bedriver inom oss själva. Vi ska beväpna oss med en oövervinnerlig attityd som kännetecknas av storhet och ära. Vi ska bli förändringen vi vill se i världen genom att föregå med gott exempel och visa vad heder och ära betyder. Vi ska visa vägen för alla nordbor så att de inspireras, väcks och aktiveras under den nordiska våren. Under vårt ledarskap ska den nordiska folksjälen som så länge slumrat väckas till liv!

Tyr är den modigaste av norröna gudar och tyrrunan symboliserar bland annat ära och heder.

Tyr är den modigaste av norröna gudar. Tyrrunan symboliserar bland annat ära och heder.

Begreppsförklaring: Ära och heder

Ära och heder är centrala begrepp i den nordiska kulturen. Dessa begrepp förklaras av hälsopionjären och grundaren av den svenska frisksportrörelsen Are Waerland i boken Vår urgrund: Vikingatidens livssyn. Heder står för ett passivt beteende som skapar ordning och som gynnar oss som folk. Exempel på det är att vara rättskaffens, pålitlig, punktlig och stå vid sitt ord. Det nordiska hedersbegreppet är alltså väsensskilt från de abrahamitiska religionernas hedersbegrepp. Ära är ett mer aktivt beteende. Som Are Waerland skriver vinnes den genom djärvhet och skicklighet, den står tätt ihop med ordet bragd. Den måste vårdas, värnas och ökas.

Ärobegreppet genomsyrade det urnordiska samhället. Ära skulle vinnas och ätten skulle hävdas till varje pris. Något annat alternativ gavs ej. Inte ens en kungason fick sitta till bords med sin fader och hans hird förrän han kunde visa upp vapen tagna från en fallen furste. När de äldre dog tog de med sig skatterna ned i graven just för att de yngre skulle vinna ny ära. Dessa attityder försvagades efter att kristendomens andliga ockupation tagit vid. Kettil Raum i Vatsdöla-sagan beskriver det i dystra ordalag:

”Nu bära sig unga män åt på ett helt annat sätt, än då jag var i min krafts dagar. Då brunno de av iver att göra något för sitt anseende, antingen genom att draga ut på ledungatåg eller ock genom att förvärva sig gods och ära, varhelst den stod att finna. Men nu vilja de unga helst bara sitta med ryggen mot elden och svalka sig med öl, och på det sättet blir det bara till skräp med manhaftigheten och kämpasinnet.”

Män som blev smädade försvarade sin heder till döden. De som inte vågade strida blev utstötta. Målningen heter Egil Skallagrimsson i holmgång med Berg-Önundr och är målad av Johannes Flintoe.

Män som blev smädade försvarade sin heder till döden. De som inte vågade strida blev utstötta. Målningen heter ”Egil Skallagrimsson i holmgång med Berg-Önundr” och är målad av Johannes Flintoe.

Livsstilen – den viktigaste formen av kulturkamp

Att leva ärofullt och hedervärt är alltså den viktigaste formen av kulturkamp. Att det är så kan enkelt ses i en jämförelse med etniska främlingar. Hur ofta ser man främlingar som vågar kämpa mot större skaror? Hur god integritet har främlingar? Vilken respekt visar de sin omgivning? Allt fler svenskar blir genom detta medvetna om skillnaderna mellan oss svenskar och främlingarna vilket är positivt.

Ära och heder har praktiska fördelar – de stärker oss som folk. Heder skapar tillit, vilket leder till ett tryggt och gemytligt samhälle som vi alla kan njuta av. Pålitlighet, punktlighet och rättskaffens beteende leder till god ordning i samhället. Ära leder till större rikedomar i landet. Det bidrar även till starkare konkurrens vilket stärker oss som folk. Ett liv med ära blir mycket mer intressant att leva, både för den ärorike och dess omgivning. Därför gynnas vi alla av att ständigt vinna ära och upprätthålla hedern.

Ära och heder stärker individen och folket. Bilden föreställer den hedervärde och ärorike Eddard Stark från Game of Thrones.

Ära och heder stärker individen och folket. Bilden föreställer den hedervärde och ärorike Eddard Stark från Game of Thrones.

En exklusiv folkgemenskap

Emellertid kan dessa egenskaper vara ett tveeggat svärd. De fungerade utmärkt i våra förfäders etniskt homogena samhälle. I dagens mångkulturella samhälle är det däremot viktigt att göra åtskillnad på folkfrände och främling. Att exempelvis låta främlingar snylta av den svenska gästfriheten är bevisligen destruktivt. Sålunda ska vi endast låta vår ära och heder vara andra folkfränder till gagn, genom att alltid låta dem komma i första hand. Genom att vara selektiva hindrar vi främlingar från att sko sig på vår bekostnad, samtidigt som vi stärker folkgemenskapen så att den blir en kraft att räkna med – ett exklusivt samhälle i samhället.

Att i första hand köpa svenskt, anställa eller anlita andra svenskar samt hjälpa andra svenskar i nöd förutsätter dock att synen på ära och heder är ömsesidig. Folkgemenskapen är endast till för folkfränder som förtjänar den! Denna exklusiva folkgemenskap kommer dessutom att attrahera fler till våra led. Den nordiska våren börjar inom oss själva genom att leva ärofullt och hedervärt. När vi agerar föredömligt ingjuter vi respekt hos det svenska folket och vinner deras förtroende. Efter att det svenska folket har enats under nationalisters ledning, kommer ingenting att stoppa oss från att ta tillbaka vårt land!

 

Rekommenderad läsning

Kjellman, Östen (1998). Den forna seden: en dokumentation. Vol. 1. Malmö

Kjellman, Östen (1998). Den forna seden: en dokumentation. Vol. 2. Malmö

Popadic, Aljosa (2012). ”No regrets”. Hämtad 8 oktober 2013 från http://www.kratosguide.com/no-regrets/

Sörensen, Wulf (2009). Vän döþer. 1. uppl. Stockholm: Nordfront förlag

Waerland, Are (1937). Vår urgrund: Vikingatidens livssyn. Göteborg: Örnförlaget

 

Följ oss på sociala medier:
Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter

Väck gudomligheten inom dig – lyssna på Förfädernas stämmor

Nyskapande kan varmt rekommendera talversionen av Förfädernas stämmor. Ursprungligen publicerades 1933 av pseudonymen Wulf Sörensen på Nordland Verlag under namnet Die Stimme der Ahnen. Radio Folkbildaren gjorde en kulturgärning under år 2009 genom att spela in skriften i ett av deras radioprogram. Vi har blivit erbjudna att sprida inspelningen vidare, vilket vi gör med glädje.

Nordisk kvinna

Skriften Förfädernas stämmor är ett väckelserop till en av rotlöshet svårt plågad folksjäl. Den är också en kampskrift för ett nytt, varmt och familjärt och folkligt tänkande – grundat på förfädernas starka ättegemenskap och djupa vördnad inför tidigare generationer. Detta gör denna skrift minst lika aktuell idag, som när den författades. Tusentals generationers visdom finns slumrande inom dig. Lyssna och låt er inspireras.

Den finns att lyssna till på vår Youtubekanal här:

Ni kan även ladda ned den här:

Förfädernas stämmor | Mp3

Förfädernas stämmor
Hitta oss på sociala medier:
Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter

Hur svensk är du?

Diskussionen om svenskhet återkommer tidvis. För att förstå svenskheten måste man undersöka vår historia. Ser man till historien så var begreppet om ära centralt för våra förfäder. Ett lysande exempel på det i fornnordisk historia är berättelsen om jomsvikingarna. De har blivit berömda genom Jomsvikingasagan som nedtecknades på 1200-talet och som är en äventyrlig, spännande och humoristisk berättelse. Jomsvikingarna var ett brödraskap som hade sitt tillhåll i Jomsborg på Östersjöns södra kust. Äregirighet, ond bråd död, mjöddryckesslag och sköna damer karaktäriserar historien. Den anda som rådde i detta brödraskap kan återges genom berättelsen om efterdyningar vid slaget i Hjörungavåg i Norge.

Jomsvikingasagan - en bok om jomsvikingarna

Jomsvikingarna som var svårt sårade hade tillfångatagits. Halshuggning väntade. Inför det stundande hugget frågade banemannen Torkel jomsvikingarna vad de tyckte om att de snart skulle sluta sina liv. En svarade ”Det synes mig gott. Jag går samma väg som min fader före mig – även jag ska dö.” En annan sade ”Inte hade jag bevarat jomsvikingarnas lagar i minnet, om jag kved inför min död eller mälde några rädslans ord. Varje människa ska dö en gång.” En tredje svarade ”Gott synes det mig att dö med ära. Men du, Torkel, får leva med skammen.”

När näste kämpe skulle dö var denne intresserad om huruvida en man vet något efter att huvudet huggits av, om det finns något medvetande kvar. Han tar fram en kniv som han ska räcka fram efter hugget och bad banemannen skynda på så att det kunde utrönas. Efter hugget faller kniven ur handen, som de flesta väntat sig. En annan ville bli huggen i ansiktet för att bevisa att han inte ryckte till, ett löfte som han levde upp till. Ännu en hånade dem dråpligt med ordvitsar.

När en viking med långt guldgult hår skulle halshuggas bad denne att någon skulle hålla hans hår så att det inte blev blodigt efter hugget, eftersom han länge varit aktsam om håret. En kämpe ur fiendehirden snodde håret runt händerna. Precis när svärdet föll ner ryckte jomsvikingen tillbaka huvudet så att fiendens händer höggs av. Han reser sig upp, ruskar på huvudet och säger: ”Vems händer har jag i håret? Ni tar då lång tid på er med att hugga!”

Jomsviking

Denna lugna, dödsföraktande och humoristiska attityd in i döden var ett signum för jomsvikingarna. Vi gynnas av att låta oss inspireras av dem. Allt handlar om hur man väljer att se på sin omvärld. För dem var döden ingen fara. De gick värdigt in i den och passade i flera fall på att håna och trotsa sina blivande banemän. Om de lyckades hantera situationen på ett så värdigt och dödsföraktande sätt så kan vi enkelt hantera vår vardag med rätt attityd. Det finns ingen anledning att beklaga sig.

Nästa gång du möter någon som behandlar dig illa, välj att inte bli ett offer. Det är inte svenskt att vara ett offer. Tänk istället – hur kan jag besegra denne och gå ut med ära? Hur kan jag hantera detta med en trotsande, lugn och humoristisk attityd? Vi minns och imponeras ännu av jomsvikingarna tusen år senare. Ingen minns eller imponeras av de som valt att vara fega och agera offer. Endast eftermälet är viktigt. Det enda vi ska bry oss om är vår ära. Lyss till de kloka orden från Den höges sång i Eddan:

Fänaden dör,
fränder dö,
själv dör du likaledes;
ett vet jag
som aldrig dör:
domen som fälls om den döde.

 

Relaterade artiklar:
- Provocera, kämpa och ha roligt!- Vita kränkta män – förinta trälasinnet!

Hitta oss på sociala medier:
- Nyskapande på Facebook
- Nyskapande på Twitter

 

Referenser:
Jomsvikingarna – ett klassiskt fornnordiskt äventyr, Nordiska förlaget, 2006
Eddan, Den höges sång, strof 77