Bärsärkaranda kontra trygghetsnarkomani

Är det något som kännetecknar politiskt korrekta människor så är det deras rädsla för konflikter och motgångar. I grund och botten handlar denna konformism om att de söker en överdriven trygghet som är omöjlig och i förlängningen rentav opassande. Av den anledningen strävar de efter att undvika utmaningar och motgångar i stort. Deras rädsla för alla möjliga faror speglar såklart uppfostran av barnen. Exempel på det är när barnen inte tillåts klättra i träd, fäktas med pinnar eller kasta snöboll för att någon kan göra illa sig. Denna inställning hämmar barnen som inte tillåts utvecklas på ett normalt sätt. Rädslan för utmaningar finns också i skolorna – betygskraven sänks för att fler ska bli godkända, vilket innebär att kvalitén försämras.[1]

Är du trygghetsnarkoman eller bärsärk?

Lyckan står den djärve bi. Lev livet med bärsärkaranda!

Denna fega inställning till livet kallas trygghetsnarkomani och har diskuterats och förklarats av överläkaren i psykiatri, David Eberhard. I boken ”I trygghetsnarkomanernas land” förklarar han hur detta överdrivna behov av trygghet och kontroll i praktiken gör människor rädda och inkapabla att sköta sina liv. Vi lever i en tid som är säkrare och tryggare än någonsin – ändå så söker de fega trygghetsnarkomanerna efter ännu mer säkerhet och trygghet. Resultatet blir ett samhälle där alla ska ses som vinnare men i realiteten slutar som förlorare. För att utvecklas måste våra förmågor få sättas på prov. En sund tävlingsanda gynnar oss och bidrar till ett samhälle där alla får en chans att visa vad de går för. Det finns ingen anledning till att låta oss hämmas av denna osunda inställning där vi lever i rädsla för att vara bättre än andra. Att vara bättre är istället just det som vi ska eftersträva.

Är du trygghetsnarkoman eller bärsärk?

I TV-serien Vikings kan man följa Ragnar Lodbroks äventyr i jakt på ära och rikedom.

Vi ska låta oss inspireras av gångna generationers mod och krigaranda. Bärsärkarna, som var fruktade krigare, njöt av striden när de befann sig i ett tillstånd av kontrollerat raseri. Deras djärva dödsförakt gav dem lycka. Risktagandet var naturligt för dem. Våra instinkter för utmaningar och risktagande är djupt rotade i den nordiska folksjälen. Det är därför naturligt att finna nordbor i sporter som är förknippade med risker, såsom extremsporter.[2] Bärsärkarandan manifesteras även inom politiken – att modigt ifrågasätta den politiskt korrekta vansinnespolitiken är att ta efter bärsärkarnas leverne. Ge er aldrig utan strid. Älska utmaningar. Gör rätt och räds intet!

Följ oss på sociala medier:
- Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter

——————————————————————————————————————–
Referenser
[1] Eberhard, David (2007). I trygghetsnarkomanernas land: om Sverige och det nationella paniksyndromet. [Ny utg.] Stockholm: Månpocket
[2] MacDonald, Kevin (2011) Extreme Sports as a Context of Implicit Whiteness. Hämtad 13 september, 2013, från http://www.theoccidentalobserver.net/2011/09/extreme-sports-as-a-context-of-implicit-whiteness/

Sluta stycka sönder SD, Åkesson!

I det politiska spelet är det alltid viktigt att kontinuerligt avancera. En metod för att uppnå detta är att stegvis bryta ned ens fiender genom att söndra och härska. Att sönderdela en politisk opposition i fraktioner och sedan plocka bort en fraktion i taget, brukar kallas salamitaktik.

Salamitaktik innebär att dela upp motståndet i små skivor, för att sedan föra bort dem en efter en.

Salamitaktik innebär att dela upp motståndet i små skivor, för att sedan föra bort dem en efter en.

Ett exempel på salamitaktik är införandet av mångkulturen. Om politikerna hade sagt att de skulle importera miljoner främlingar hade vi svenskar satt stopp för det. Istället infördes det gradvis. På samma sätt har Sverigedemokrater motarbetats av politiskt korrekta journalister. Varje gång SD utsätts för mediedrev så är taktiken att splittra partiet och rensa ut medlem efter medlem. Som en konsekvens av detta står SD svagare än vad det hade gjort, om partiet hade stått på sig och inte krälat inför sina fiender.

När Sverigedemokraterna hade ett rakryggat budskap kunde inte fientliga medier splittra partiet.

När Sverigedemokraterna hade ett rakryggat budskap kunde inte fientliga medier splittra partiet.

Denna taktik har bevisligen varit effektiv. Det är upp till oss nationalister att använda oss av den för goda syften. Kulturkampen handlar delvis om att förflytta normer i rätt riktning. Normer befinner sig i ständig förändring. Om inte vi utför förändringar så kommer fientliga krafter att göra det för sina egna syften. Just därför är det viktigt att vi tar vårt ansvar att skapa normer efter vad som gynnar oss svenskar. Varje gång vi lyckas vänja andra vid vårt budskap så har vi vunnit en seger.

När man utformar ett budskap så är alltså inte det viktigaste vad det handlar om i sig, utan i vilken riktning det går. Svenskarnas väl ska alltid vara riktlinjen. Detta innebär att vi ska ha ett långsiktigt perspektiv och alltid fundera på i vilken riktning som normerna förändras. Att fler röstar invandringskritiskt är ett steg i rätt riktning, även om det endast ska ses som ett steg i en lång vandring.

Alla stora förändringar tar lång tid. Låt oss påbörja den långa vandringen!

Alla stora förändringar tar lång tid. Låt oss påbörja den långa vandringen!

Ett exempel på hur vi nationalister kan förflytta normer är att driva en kampanj i syfte att utvisa våldtäktsmän till deras hemländer. Det är ett budskap som gör att fler både får upp ögonen och får sympati för ens verksamhet. När det budskapet väl rotat sig i folklagren, så ska nästa steg tas. Då kan det röra sig om ett totalstopp för invandringen. Därefter kan man föra kampanjer om att ogiltigförklara främlingars medborgarskap. Med stegvisa kampanjer kommer vi styra normer efter våra preferenser!

Läs gärna de relaterade artiklarna:
Sluta kräla, Almqvist!
Rasister är vinnare

Hitta oss på sociala medier:
Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter