Zlatan och blattenarcissismen

ANALYS. Varje gång olika kulturer möts sker alltid någon form av kulturkrock. När svenskar möter främlingar från Mellanöstern och Afrika sker kulturkrocken i flera olika avseenden. Ett av dem är att de etniska främlingarna kräver respekt och uppskattning utan att ha förtjänat det. Vi kallar denna karaktärsbrist för blattenarcissism.

Primitiv dans

Blattenarcissismen yttrar sig i flera avseenden. De kan exempelvis vara oproportionerligt stolta över sitt hemland. Just det land som de var tvungna att fly ifrån. Främlingarna tror sig också vara överlägsna oss svenskar i andra avseenden. De tror att de har rytm i blodet trots att deras musikaliska talang och koreografiska färdigheter fortfarande är i nivå med att dansa kring en lägereld till trumljud. Några symfoniorkestrar, operor, avancerad koreografi har de än så länge inte lyckats med. De är överdrivet stolta över sin flottiga kebab och ser ner på nordisk mat, samtidigt som de förbiser att det är en nordisk restaurang som vunnit pris som världens bästa restaurang tre år i rad. [1]

För oss nordbor är det komiskt hur främlingarna tror sig vara stolta utan att grunda det på någonting. Vi talar alltså om personer som flytt från andra delar av världen, för att de inte klarar av att bo i ett land som majoriteten av deras landsmän klarar av att bo i. De har flytt från ett samhälle som ligger långt efter Sverige i utvecklingen och sedan hävdar de att ”Sverige vore ingenting utan oss blattar”. Även om de inte förstår det så gör de en ofrivillig parodi av sig själva genom sin löjliga blattenarcissism.

Inte så smart men utmärkt bollsinne. Zlatan och sjölejon har mer gemensamt än vad de flesta tror.

Ett tydligt exempel på en blattenarcissist är Zlatan Ibrahimovic. I hans illa skrivna självbiografi berättar han stolt om hur han stal från andra, var otrevlig, fegt misshandlade andra, var elak och aggressiv mot sin omgivning med mera. Blattenarcissismen är enklare att förstå när man läser att det handlar om dåligt självförtroende och mindervärdeskomplex. I Zlatans fall handlar det bland annat om hur han hade så svårt att hänga med i skolan att han var på väg att placeras i särskola, en skolform för elever med begåvningsmässiga funktionsnedsättningar.[2] Zlatan klarar inte ens av skolgången, ändå anser han sig tillräckligt bildad och klok för att stå över oss svenskar och säga åt oss vilken politik vi ska ha och kunna definiera vem som är svensk.[3] Det är lika tragiskt som komiskt.

Som en kontrast till deras attityd står nordbornas självkritik. Vi har svårt att slå oss för bröstet såvida vi inte avklarat något av värde. Och även när vi har genomfört imponerande gärningar så talar vi oftast inte högt om det. Denna självkritik är ett tveeggat svärd – både risker och möjligheter finns. Den medför konstruktiv kritik och möjligheter till förbättring. Med självkritiken kommer även en missnöjdhet, som kräver fortsatt utveckling. Dock är vi istället särskilt utsatta för så kallad etnomasochism, det vill säga att se på den egna etniska tillhörigheten med skuld, misstro och förakt.[4] Det är en avart av vår viktiga självkritik, vilket kan kontrasteras gentemot främlingarnas orimliga självförtroende. De blir nöjda med småsaker. Vi däremot har högre krav på oss själva.

Arno Breker BerufungNyckeln till vår framgång beror alltså på vår självkritik. Att vi vet vad vi inte vet. Att vi är noggranna. Det är vårt ifrågasättande av oss själva som pressar oss vidare. En attityd som strävar efter kunskap, ökade förmågor, ökad perception och ökad insikt för dess egen skull. Det är vi som avancerar tack vare självkritiken medan de etniska främlingarna står stilla och stoltserar utan att prestera. Det är det viktiga i det långa loppet. På sikt kan endast vi stå som segrare!

 

Hitta oss på sociala medier:
Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter

———————————————————————————————————-

Referenser
[1] http://en.wikipedia.org/wiki/Noma_%28restaurant%29
[2] http://www.sydsvenskan.se/sport/citat-ur-zlatans-sjalvbiografi/
[3] http://www.svd.se/sport/zlatan-om-sd-krisen-flyt-pa-och-hang-med_7780346.svd
[4] http://sv.metapedia.org/w/Etnomasochism

Karl XII – född att härska!

Den 30 november är dagen som tillägnas en av våra största konungar genom historien. Synen på Karl XII har skiftat genom seklerna beroende på politiska strömningar. Oavsett politisk hållning finns det beundransvärda egenskaper hos denne krigarkonung som alla kan inspireras av. Karl XII har väckt stor beundran hos mången man, däribland en av upplysningstidens främste författare Jean Jacques Voltaire som skrev en biografi om honom. Biografin som fick namnet Carl XII:s historia reviderades i över sextio upplagor, vilket ingen annan fransk bok under 1700-talet kan mäta sig med. Egenskaper som lyfts fram i biografin är kungens heroism, skräckinjagande stridsvrede som kunde förbytas till stilla lugn när så krävdes, storhetstänkande och dödsföraktande attityd – karaktärsdrag som utmärkt mången nordbo dessförinnan. Ett gott exempel på det är jomsvikingarna, som vi tidigare skrivit om.

Sabatons framgångsrika album ”Carolus Rex” har visat att intresset för karoliner är stort.

En episod som synliggör dessa egenskaper är kalabaliken i Bender år 1713. Efter slaget i Poltava 1709 söker kungen en allierad hos den turkiske sultanen. Karl XII begär länge en armé av sin allierade, vilket han inte får. Efter långa förhandlingar utan en lösning i sikte ser sultanen den svenske kungen som oönskad. Sultanen vill bli av med kungen och hotar med våld. Karl XII antar utmaningen. Med trehundra svenskar upprättar han förskansningar, ett arbete som han själv deltar i. Fönster barrikaderas. Bjälkar sätts bakom dörrar. Efter att befästningarna hade genomförts sätter sig kungen lugnt och spelar schack, utan den minsta oro. Kungen verkar glädjas över äran att med endast trehundra man stå emot en hel här. Alla svenskar, även kockar och stalldrängar, ses som soldater – alla ska kämpa med kungen.

Signal för anfall ges. Kungen är ute på rytt och är skild från huvudstyrkan som omringas av tusentals soldater. Huvudstyrkan kapitulerar, men kungen ler och ger order om att försvara deras hus med de resterande fåtal soldater som befinner sig där. Janitsjarerna har redan intagit stora delar av huset. Endast stora salen står kvar. Under galopp rider kungen och hans generaler fram, hoppar av hästarna med värja och pistol i hand. Janitsjarerna anfaller från alla sidor. Alla fiender som kommer nära kungen såras eller dödas. En turk riktar sin musköt mot kungens ansikte och råkar göra en rörelse under avfyrningen så att kulan glider över hans näsa, tar en del av hans öra och krossar general Hårds arm. Kungen ränder värjan i janitsjarens mage medan de äntrar den stora salen. Endast sextio man återstår. ”Låt oss jaga ut dessa barbarer ur mitt hus”, säger kungen och i spetsen för sina män öppnar han dörren, ger eld mot turkarna och hugger ned dem. Skräck injagas hos de plundrande turkarna. De flyr hals över huvud, kastar sina vapen och hoppar ut genom fönster. Rum efter rum erövras och på en kvart har alla som inte flytt huset dödats eller sårats. Endast en janitsjar benådas om han lovar att berätta för sin herre om vad som skett.

”Kalabaliken i Bender” Litografi av Johan Cardon efter målning av Hjalmar Mörner.

Genom att ett stort lager vapen och krut finns kvar i huset kan svenskarna hålla emot turkarnas kommande anfall. Tvåhundra turkar faller för musköteld inom loppet av en kvart. Eftersom det var skamset att förlora så många män mot endast sextio försvarare, beslutar sig turkarna för att tända eld på huset. Elden fänger an, det brinnande taket håller på att rasa in. Kungen behåller sitt lugn och beordrar elden att släckas. En livgardist vid namn Wolberg ropar att de borde kapitulera. Han får som svar av kungen ”Det var en märklig man, som inbillar sig att det inte är bättre att brinna inne än att vara fången.” En annan drabant vid namn Roos sade att kanslihuset som hade tak av sten och var eldsäkert borde intas. ”Där har vi en riktig svensk”, ropar kungen, omfamnar drabanten och gör honom till överste på stället. ”Låt oss ge oss av, mina vänner”, säger han, ”tag med Er så mycket krut och bly som Ni kan och låt oss ta oss till kanslihuset med värjan i hand.”

Turkarna som omringar det brinnande huset ser med en blandning av skräck och beundran hur karolinerna slår upp porten och störtar ut med kungen i spetsen. Karl XII och hans främste officerare öppnar eld med två pistoler vardera och beväpnar sig med värjorna. Turkarna retirerar femtio fot, men omringar sedan truppen. Kungen som är iklädd ridstövlar, trasslar in sig i sporrarna och faller på backen, varefter tjugoen janitsjarer kastar sig över honom. Samma stund som kungen såg sig tillfångatagen gav plötsligt hans våldsamma stridsvrede vika för mildhet och lugn. Inte ett otåligt ord eller vredgat ögonkast gav han ifrån sig.

Denna berättelse visar på det mannamod och vinnarinstinkt som Karl XII hade. Den attityden var det naturliga för svenskar. Just det spred fruktan och respekt på kontinenten. Som Karl XII sade var det svenskt att agera likt drabanten Roos, som föreslog en modig, respektingivande offensiv för att vinna taktiska fördelar. Som en kontrast är det inte svenskt att bete sig som livgardisten Wolberg som föredrog fångenskap och vanära. De som föredrar fångenskap och vanära avskyr därför Karl XII. Han står för ideal såsom mod, storhet och styrka. Hans heroiska beteende påminner dem om deras feghet och vanära som de inte vill kännas vid. Vi som beundrar heroism och storhet låter oss inspireras av hans exempel. Återigen ska svenskens namn inge respekt och fruktan. Låt oss hedra hans minne denna dag – låt oss åter få svenskheten att stå för mod, storhet och styrka!

 

Hitta oss på sociala medier:
Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter

——————————————————————————————————————–

Referens

Voltaire, Jean Jacques,Carl XII:s historia, Norsteds förlag, 1997