Zlatan och blattenarcissismen

ANALYS. Varje gång olika kulturer möts sker alltid någon form av kulturkrock. När svenskar möter främlingar från Mellanöstern och Afrika sker kulturkrocken i flera olika avseenden. Ett av dem är att de etniska främlingarna kräver respekt och uppskattning utan att ha förtjänat det. Vi kallar denna karaktärsbrist för blattenarcissism.

Primitiv dans

Blattenarcissismen yttrar sig i flera avseenden. De kan exempelvis vara oproportionerligt stolta över sitt hemland. Just det land som de var tvungna att fly ifrån. Främlingarna tror sig också vara överlägsna oss svenskar i andra avseenden. De tror att de har rytm i blodet trots att deras musikaliska talang och koreografiska färdigheter fortfarande är i nivå med att dansa kring en lägereld till trumljud. Några symfoniorkestrar, operor, avancerad koreografi har de än så länge inte lyckats med. De är överdrivet stolta över sin flottiga kebab och ser ner på nordisk mat, samtidigt som de förbiser att det är en nordisk restaurang som vunnit pris som världens bästa restaurang tre år i rad. [1]

För oss nordbor är det komiskt hur främlingarna tror sig vara stolta utan att grunda det på någonting. Vi talar alltså om personer som flytt från andra delar av världen, för att de inte klarar av att bo i ett land som majoriteten av deras landsmän klarar av att bo i. De har flytt från ett samhälle som ligger långt efter Sverige i utvecklingen och sedan hävdar de att ”Sverige vore ingenting utan oss blattar”. Även om de inte förstår det så gör de en ofrivillig parodi av sig själva genom sin löjliga blattenarcissism.

Inte så smart men utmärkt bollsinne. Zlatan och sjölejon har mer gemensamt än vad de flesta tror.

Ett tydligt exempel på en blattenarcissist är Zlatan Ibrahimovic. I hans illa skrivna självbiografi berättar han stolt om hur han stal från andra, var otrevlig, fegt misshandlade andra, var elak och aggressiv mot sin omgivning med mera. Blattenarcissismen är enklare att förstå när man läser att det handlar om dåligt självförtroende och mindervärdeskomplex. I Zlatans fall handlar det bland annat om hur han hade så svårt att hänga med i skolan att han var på väg att placeras i särskola, en skolform för elever med begåvningsmässiga funktionsnedsättningar.[2] Zlatan klarar inte ens av skolgången, ändå anser han sig tillräckligt bildad och klok för att stå över oss svenskar och säga åt oss vilken politik vi ska ha och kunna definiera vem som är svensk.[3] Det är lika tragiskt som komiskt.

Som en kontrast till deras attityd står nordbornas självkritik. Vi har svårt att slå oss för bröstet såvida vi inte avklarat något av värde. Och även när vi har genomfört imponerande gärningar så talar vi oftast inte högt om det. Denna självkritik är ett tveeggat svärd – både risker och möjligheter finns. Den medför konstruktiv kritik och möjligheter till förbättring. Med självkritiken kommer även en missnöjdhet, som kräver fortsatt utveckling. Dock är vi istället särskilt utsatta för så kallad etnomasochism, det vill säga att se på den egna etniska tillhörigheten med skuld, misstro och förakt.[4] Det är en avart av vår viktiga självkritik, vilket kan kontrasteras gentemot främlingarnas orimliga självförtroende. De blir nöjda med småsaker. Vi däremot har högre krav på oss själva.

Arno Breker BerufungNyckeln till vår framgång beror alltså på vår självkritik. Att vi vet vad vi inte vet. Att vi är noggranna. Det är vårt ifrågasättande av oss själva som pressar oss vidare. En attityd som strävar efter kunskap, ökade förmågor, ökad perception och ökad insikt för dess egen skull. Det är vi som avancerar tack vare självkritiken medan de etniska främlingarna står stilla och stoltserar utan att prestera. Det är det viktiga i det långa loppet. På sikt kan endast vi stå som segrare!

 

Hitta oss på sociala medier:
Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter

———————————————————————————————————-

Referenser
[1] http://en.wikipedia.org/wiki/Noma_%28restaurant%29
[2] http://www.sydsvenskan.se/sport/citat-ur-zlatans-sjalvbiografi/
[3] http://www.svd.se/sport/zlatan-om-sd-krisen-flyt-pa-och-hang-med_7780346.svd
[4] http://sv.metapedia.org/w/Etnomasochism

Sverigedemokraternas framgångar räcker inte

Pippin: Lavskägge har kanske rätt. Vi hör inte hemma här, Merry. Det är för stort för oss. Vad kan väl vi åstadkomma? Vi har Fylke. Vi kanske ska bege oss hem.

Merry: Isengårds eldar kommer sprida sig och Tookköpings och Bockrikes skogar kommer brinna. Och allt som var grönt och gott kommer försvinna. Det kommer inte finnas något Fylke, Pippin.

Ovanstående dialog från Sagan om de två tornen illustrerar faran med verklighetsflykt. Vi svenskar befinner oss idag i en situation där vi inte kan kosta på oss någon förnekelse av verkligheten. Etniska svenskar minskar medan etniska främlingar ökar. Fler borde reagera allvarligt på det. Även de som har insett detta faktum rationellt har oftast inte insett det emotionellt. De har vaknat upp och insett vad det är som är fel, och hanteringen av problemet har kanske bemötts genom politiskt engagemang men även genom eskapism, att fly undan verkligheten. De har ej till fullo insett att vi befinner oss i Ragnarök och att vi inte kan fly från undergången. I boken Krigskonsten finns det tydliga direktiv för hur sådana situationer ska hanteras:

That ground where delay means disaster, is called death ground. … Quickly depart form difficult ground. On enclosed ground use stratagem. On death ground, fight… In desperate places soldiers lose their sense of fear. If there will be no place of refuge, there will be no wavering. If deeply involved in the enemy´s country, there is unity. If it be unavoidable, the soldiers will fight their hardest.[1]

Akuta situationer måste åtgärdas. Om det bemöts med annat än ren stridsglöd nås ingen framgång. Vi måste förstå att vi inte har något att förlora eftersom att vi kommer att förlora allt om vi inte överlever.

Det är lätt att söva ned sitt sinne med aktiviteter som TV-tittande och datorspel, att fly undan verkligheten och intala sig själv att det går bättre än vad det gör. I arbetslivet kan det ta sig uttryck genom ett arbete med en fin titel som stärker ens självbild, samtidigt som man innerst inne är missnöjd med sin plats i livet. Även på organisationsnivå är det lätt att bedra sig själv genom att ogrundat berömma varandra, överskatta kvaliteten hos medarbetarna, hylla aktioner som inte leder någonvart och att påstå att man har en strategi när en sådan saknas. Vi ska inte heller överskatta valframgångar. SD:s senaste siffra på 11,2 procent är ett steg i rätt riktning, men vi ska inte lura oss att det räcker med SD:s avancemang – vi är fortfarande i stort behov av bland annat mediala, finansiella och akademiska framgångar.

Räcker det med Sverigedemokraternas framgångar?

Att granska sin position i livet med kall, nykter realism kan vara obehagligt. Det är även svårt att se sig själv objektivt, från en annan persons synvinkel. Med stor sannolikhet når man slutsatsen att man inte är där man vill vara. Dock nås aldrig mål genom en inkorrekt verklighetsbild. Först när en korrekt bild finnes kan problemen åtgärdas. Vi måste acceptera verkligheten för vad den är för att kunna förändra den till vad vi vill att den ska vara.

Man ska aldrig lura sig själv att man är nöjd eller nöja sig med mindre. Vi måste inse det bistra läget att vi befinner oss i Ragnarök. Vår kamp handlar om överlevnad, om att vinna eller försvinna, om att utplånas för alltid eller erövra framtiden och bygga en ny civilisation. Så länge du fruktar döden så räds du även livet, det är först när du övervunnit rädslan för döden som du verkligen är fri att leva livet!

Theoden: Så mycket död. Vad kan människor göra mot ett sådant måttlöst hat?

Aragorn: Rid ut med mig. Rid ut och möt dem.

Theoden: För död och ära.

Aragorn: För Rohan. För ditt folk.

Theoden: Helm Hammernävens horn skall ljuda i klyftan en sista gång!

 

Kom ihåg att gilla Nyskapande på Facebook

Länk

Du kan även följa oss på Twitter

Länk

——————————————————————————————————————–

Referenser:

[1] Tzu, Sun, The art of war, Capstone Publishing, 2010, s. 77-80.