Normalisera nationalism med fikabordsaktivism

Den Sverigevänliga folkrörelsen har lyckats med att nå framgång genom många mindre steg. På 90-talet blev det kalabalik i maktens korridorer när Sverigedemokraterna fick kommunala mandat, idag sitter de i riksdagen och är ett av de största partierna i opinionsundersökningarna samt har ett av de största ungdomsförbunden. Samtidigt har Svenskarnas parti börjat ta kommunala mandat. Något som förut skulle setts som omöjligt och extremt har blivit normalt. Samma sak har hänt på internet. Att tala öppet om den pågående massinvandringen och länka till sidor som Avpixlat, Fria tider, Realisten och Nordfront är idag helt normalt. Det är ingen som låter sig censureras av kulturmarxisternas förtryck längre. Det svenska folket har helt enkelt tröttnat på deras demokratiförakt.

FikabordsaktivismSveriges nationalister har normaliserat många saker och gjort stora framsteg. Nu är det dags för nästa steg i normaliseringsprocessen. Efter att vi har blivit en del av vardagen både på internet och i parlamentet ska vi utöka de alternativa mediernas makt. Det ska vara en lika självklar del av vardagen att tala om alternativa medier som det är att tala om gammelmedia idag. Hänvisa till dessa sidor när du pratar med andra, du kommer blir förvånad när du inser hur många av dem du känner som faktiskt läser dem, använd uttryck som vitpixling, massinvandring och kulturmarxism. Det ska vara en normal del av samtalet runt fikabordet. Fikabordsaktivism är både enkelt och effektivt. Genom att ta upp mångkulturens misslyckanden kring fikabordet kan man göra en viktig insats på sin arbetsplats.

Nationalister, studera er historia!

Inför varje projekt, demonstration eller annan slags satsning är det lätt att hysa en viss skepticism kring arrangemanget. Kritik är viktigt, eftersom det stärker och utvecklar oss. Däremot är det farligt att lägga ned projekt innan några riktiga satsningar har skett. Det begränsar endast oss själva. Det finns till exempel pessimister som hävdar att nationalister inte kan samla tillräckligt många deltagare för större demonstrationer och att det därför är onödigt. Inte heller vill pessimisterna att vi ska testa nya idéer. Enligt dessa ska vi nöja oss med vad vi har i dagsläget. Denna inställning är helt felaktig och destruktiv.

Vi kan råda bot på denna destruktiva attityd genom att lära oss av vår egen historia. Det man i dag tar för givet har inte alltid varit en självklarhet. Att vi har nått ut till oräkneliga svenskar, genomfört tusenmannademonstrationer och nått parlamentarisk framgång beror på att vi har kämpat outtröttligt – att vi inte har gett upp för att något varit svårt, utan fortsatt till dess att det fungerat.

Vikingarockbandet Ultima Thule gjorde på 90-talet succé med sin svenskvänliga musik. På bilden syns skivomslaget till deras skiva "För fäderneslandet" som sålde platina.

Vikingarockbandet Ultima Thule gjorde på 90-talet succé med sin svenskvänliga musik. På bilden syns skivomslaget till deras skiva ”För fäderneslandet” som sålde platina.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är lätt att lura sig själv att allting står stilla. Det stämmer inte. Detta sker eftersom man jämför med hur det såg ut häromdagen, inte hur det såg ut för länge sedan. Det blir avsevärt enklare att se en skillnad om man jämför med hur det såg ut för tio eller femton år sedan. När Sverigedemokraterna kom in i kommunfullmäktige i Haninge kommun år 1998 genomfördes demonstrationer av vänsterextremister som inte respekterade ett demokratiskt beslut. [1] Nuförtiden sker inte sådana protester när SD kommer in i kommunfullmäktige. Rentav är det så att SD numera får många fler mandat än vad de kan hantera. Samma utveckling lär ske för Svenskarnas parti.

Under 90-talet var det även få som trodde att ett nationalistiskt band som Ultima Thule skulle hamna på topplistan. Ändå var det precis vad som skedde. Lika oväntat var det på 80-talet när nationalister stormade och drev svenskfientliga på flykten i Kungsträdgården efter att de svenskfientliga hade försökt störa firandet av Karl XII.[2] När Daniel Wretström mördades av ett främlingsgäng i Salem år 2000 trodde få att en tusenmannamanifestation skulle kunna ske med så kort varsel. Deltagarantalet fortsatte att växa och ett par år senare hade det fördubblats.

Genom att nationalister tog hand om störande element kunde firandet av Karl XII genomföras som planerat. Bilden är tagen den 30 november 1981.

Det är inte ofta man påminns om detta, och det är något dagens nationalister måste dra lärdom av. Vi måste lära oss av vår egen historia och bli bättre på att återberätta den. På så vis kan vi lära oss av det förflutna, stärkas och inse att ingenting är omöjligt. Vi är inte där vi är idag för ingenting, utan för att nationalister har kämpat för det. Endast vi själva sätter gränserna. Låt oss skapa ny historia som imponerar på framtidens svenskar!

Följ oss på sociala medier:
- Nyskapande på Facebook

- Nyskapande på Twitter

Läs även dessa relaterade artiklar

Vägen till nordmannamakt

Sluta stycka sönder SD, Åkesson!

——————————————————————————————————————–

Referenser
[1] Sverigedemokraterna slår igenom i Haninge i valet 1998 Hämtad 2013-08-18 från http://www.youtube.com/watch?v=vwgRqA13L40
[2] Persson, Ulf. 1981. Expressen, 1 december, s. 9.

Sluta stycka sönder SD, Åkesson!

I det politiska spelet är det alltid viktigt att kontinuerligt avancera. En metod för att uppnå detta är att stegvis bryta ned ens fiender genom att söndra och härska. Att sönderdela en politisk opposition i fraktioner och sedan plocka bort en fraktion i taget, brukar kallas salamitaktik.

Salamitaktik innebär att dela upp motståndet i små skivor, för att sedan föra bort dem en efter en.

Salamitaktik innebär att dela upp motståndet i små skivor, för att sedan föra bort dem en efter en.

Ett exempel på salamitaktik är införandet av mångkulturen. Om politikerna hade sagt att de skulle importera miljoner främlingar hade vi svenskar satt stopp för det. Istället infördes det gradvis. På samma sätt har Sverigedemokrater motarbetats av politiskt korrekta journalister. Varje gång SD utsätts för mediedrev så är taktiken att splittra partiet och rensa ut medlem efter medlem. Som en konsekvens av detta står SD svagare än vad det hade gjort, om partiet hade stått på sig och inte krälat inför sina fiender.

När Sverigedemokraterna hade ett rakryggat budskap kunde inte fientliga medier splittra partiet.

När Sverigedemokraterna hade ett rakryggat budskap kunde inte fientliga medier splittra partiet.

Denna taktik har bevisligen varit effektiv. Det är upp till oss nationalister att använda oss av den för goda syften. Kulturkampen handlar delvis om att förflytta normer i rätt riktning. Normer befinner sig i ständig förändring. Om inte vi utför förändringar så kommer fientliga krafter att göra det för sina egna syften. Just därför är det viktigt att vi tar vårt ansvar att skapa normer efter vad som gynnar oss svenskar. Varje gång vi lyckas vänja andra vid vårt budskap så har vi vunnit en seger.

När man utformar ett budskap så är alltså inte det viktigaste vad det handlar om i sig, utan i vilken riktning det går. Svenskarnas väl ska alltid vara riktlinjen. Detta innebär att vi ska ha ett långsiktigt perspektiv och alltid fundera på i vilken riktning som normerna förändras. Att fler röstar invandringskritiskt är ett steg i rätt riktning, även om det endast ska ses som ett steg i en lång vandring.

Alla stora förändringar tar lång tid. Låt oss påbörja den långa vandringen!

Alla stora förändringar tar lång tid. Låt oss påbörja den långa vandringen!

Ett exempel på hur vi nationalister kan förflytta normer är att driva en kampanj i syfte att utvisa våldtäktsmän till deras hemländer. Det är ett budskap som gör att fler både får upp ögonen och får sympati för ens verksamhet. När det budskapet väl rotat sig i folklagren, så ska nästa steg tas. Då kan det röra sig om ett totalstopp för invandringen. Därefter kan man föra kampanjer om att ogiltigförklara främlingars medborgarskap. Med stegvisa kampanjer kommer vi styra normer efter våra preferenser!

Läs gärna de relaterade artiklarna:
Sluta kräla, Almqvist!
Rasister är vinnare

Hitta oss på sociala medier:
Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter

Sluta kräla, Almqvist!

Drevet mot Erik Almqvist har få kunnat missa. Följderna av detta är att han kommer att avgå ifrån posterna som ekonomisk-politisk talesman för Sverigedemokraterna och i utskottet. I en presskonferens bad han även om ursäkt när journalisterna gick till attack.[1][2]
Erik Almqvist

SD och Almqvist agerar helt fel. Oavsett vad de tycker så kan de aldrig vinna genom att ge vika. Ingen respekterar någon som väljer att vara ett offer, vi måste istället vara offensiva. Vi måste säga det som alla tänker men inte vågar yttra. Dessa ständiga avståndstaganden från rasism är meningslösa. Hela denna händelse visar på hur fienden opererar. De vill att nationalister ska krypa och be om ursäkt samtidigt som de själva aldrig skulle underlåta sig att göra detsamma.

Vi ska vända denna negativa händelse till något positivt, till ett vaccin mot framtida svenskfientliga drev. Drevet mot Almqvist ger oss bra förutsättningar för att sprida denna kunskap. Vi måste få folk att inse att det inte går att backa eller ta avstånd från rasism. Folk ser upp till och följer de som vågar stå rakryggade, de som säger saker som andra håller med om men inte vågar säga själva. Det är ledarskap. Sådana ledare får folket med sig och får andra att våga stå upp för sig själva och säga de sakerna. Ingen intresserar sig för politiker som låter sig hunsas av journalister, som krälar på marken och försöker bli omtyckta. Rasist-stämpeln har bara den makt över oss som vi låter den ha.

Gör rätt och räds intet!

Sådana här händelser måste vi vara mentalt förberedda på. Nästa gång det sker så ska vi inte ursäkta oss och låta fienden sätta agendan. Vi behöver orubbliga företrädare som vågar rikta och representera folkets vrede. Varje gång en motståndare angriper oss så angriper vi dem med större kraft och intensitet.

Det enda skälet till att Erik Almqvist skulle ha närvarat på presskonferensen vore för att sträcka på sig och passa på att utnyttja stunden i rampljuset till sin fördel, inte för att be om ursäkt. Medias makt har gått överstyr och det är dags att sätta ner foten. Vi ska inte backa när de anfaller, vi ska inte ens stanna upp efter att attacken har avvärjts – utan avancera vidare mot dem!

Kom ihåg att gilla Nyskapande på Facebook

Länk

Du kan även följa oss på Twitter

Länk

——————————————————————————————————————–

Referenser
[1] http://www.expressen.se/nyheter/sd-toppens-attack-skit-i-den-lilla-horan/
[2] http://www.friatider.se/sd-erik-almqvist-avgar

Sverigedemokraternas framgångar räcker inte

Pippin: Lavskägge har kanske rätt. Vi hör inte hemma här, Merry. Det är för stort för oss. Vad kan väl vi åstadkomma? Vi har Fylke. Vi kanske ska bege oss hem.

Merry: Isengårds eldar kommer sprida sig och Tookköpings och Bockrikes skogar kommer brinna. Och allt som var grönt och gott kommer försvinna. Det kommer inte finnas något Fylke, Pippin.

Ovanstående dialog från Sagan om de två tornen illustrerar faran med verklighetsflykt. Vi svenskar befinner oss idag i en situation där vi inte kan kosta på oss någon förnekelse av verkligheten. Etniska svenskar minskar medan etniska främlingar ökar. Fler borde reagera allvarligt på det. Även de som har insett detta faktum rationellt har oftast inte insett det emotionellt. De har vaknat upp och insett vad det är som är fel, och hanteringen av problemet har kanske bemötts genom politiskt engagemang men även genom eskapism, att fly undan verkligheten. De har ej till fullo insett att vi befinner oss i Ragnarök och att vi inte kan fly från undergången. I boken Krigskonsten finns det tydliga direktiv för hur sådana situationer ska hanteras:

That ground where delay means disaster, is called death ground. … Quickly depart form difficult ground. On enclosed ground use stratagem. On death ground, fight… In desperate places soldiers lose their sense of fear. If there will be no place of refuge, there will be no wavering. If deeply involved in the enemy´s country, there is unity. If it be unavoidable, the soldiers will fight their hardest.[1]

Akuta situationer måste åtgärdas. Om det bemöts med annat än ren stridsglöd nås ingen framgång. Vi måste förstå att vi inte har något att förlora eftersom att vi kommer att förlora allt om vi inte överlever.

Det är lätt att söva ned sitt sinne med aktiviteter som TV-tittande och datorspel, att fly undan verkligheten och intala sig själv att det går bättre än vad det gör. I arbetslivet kan det ta sig uttryck genom ett arbete med en fin titel som stärker ens självbild, samtidigt som man innerst inne är missnöjd med sin plats i livet. Även på organisationsnivå är det lätt att bedra sig själv genom att ogrundat berömma varandra, överskatta kvaliteten hos medarbetarna, hylla aktioner som inte leder någonvart och att påstå att man har en strategi när en sådan saknas. Vi ska inte heller överskatta valframgångar. SD:s senaste siffra på 11,2 procent är ett steg i rätt riktning, men vi ska inte lura oss att det räcker med SD:s avancemang – vi är fortfarande i stort behov av bland annat mediala, finansiella och akademiska framgångar.

Räcker det med Sverigedemokraternas framgångar?

Att granska sin position i livet med kall, nykter realism kan vara obehagligt. Det är även svårt att se sig själv objektivt, från en annan persons synvinkel. Med stor sannolikhet når man slutsatsen att man inte är där man vill vara. Dock nås aldrig mål genom en inkorrekt verklighetsbild. Först när en korrekt bild finnes kan problemen åtgärdas. Vi måste acceptera verkligheten för vad den är för att kunna förändra den till vad vi vill att den ska vara.

Man ska aldrig lura sig själv att man är nöjd eller nöja sig med mindre. Vi måste inse det bistra läget att vi befinner oss i Ragnarök. Vår kamp handlar om överlevnad, om att vinna eller försvinna, om att utplånas för alltid eller erövra framtiden och bygga en ny civilisation. Så länge du fruktar döden så räds du även livet, det är först när du övervunnit rädslan för döden som du verkligen är fri att leva livet!

Theoden: Så mycket död. Vad kan människor göra mot ett sådant måttlöst hat?

Aragorn: Rid ut med mig. Rid ut och möt dem.

Theoden: För död och ära.

Aragorn: För Rohan. För ditt folk.

Theoden: Helm Hammernävens horn skall ljuda i klyftan en sista gång!

 

Kom ihåg att gilla Nyskapande på Facebook

Länk

Du kan även följa oss på Twitter

Länk

——————————————————————————————————————–

Referenser:

[1] Tzu, Sun, The art of war, Capstone Publishing, 2010, s. 77-80.

Tänk stort och segra!

Riskmedvetenhet ses ofta som en fördel. Det är enkelt att se varför. Riskabla idéer kan få destruktiva konsekvenser. Att tänka riskmedvetet leder till säkerhet och förutsägbarhet. Men det finns paradoxalt nog risker med att tänka alltför riskmedvetet. Man kan bli omsprungen av andra mer risktagande aktörer. Begränsat tänkande leder oftast inte till den största framgången. Miljardären Donald Trump skriver hur man kan lyckas om man tänker stort, såsom han formulerar det i boken Think big and make it happen in business and life. Medförfattaren Bill Zanker berättar i boken om hur Trump gav honom den värdefulla lärdomen att tänka stort. Zanker hade startat upp The Learning Annex, ett centrum för folkbildning med föreläsningar av framgångsrika män och kvinnor i olika områden: skådespelare, mångmiljonärer, inspirerande konsulter inom personlig utveckling med mera. En berömd person som han absolut ville ha dit var just miljardären Donald Trump.

Eftersom Zanker hade låg budget så kunde han inte ge Trump något högt arvode (de världsberömda skådespelarna hade han fått dit genom att spela på deras dåliga samvete, att de borde ge tillbaka till samhället i form av föreläsningar). Zanker erbjöd Trump 10 000 dollar för en timmes föreläsning, en mycket stor summa för Zanker. Svaret blev nej. Då erbjöd han 25 000 dollar, därefter 100 000 dollar och till slut en miljon dollar. Till slut visar Trump intresse. Zanker mår illa över att han har erbjudit en miljon dollar som han inte har, går därefter in i badrummet och spyr. Om det inte skulle gå vägen skulle han förlora allting han arbetat för. Trump ringer upp Zanker och säger att han talar om han får 10 000 åhörare. Som mest hade Zanker dittills haft 700 åhörare. Då drar han igång den största kampanjen någonsin. Nu händer det viktiga: Han tänker kreativt och får idéer som han aldrig tidigare hade haft med sitt begränsade tänkande. Till slut kommer över 30 000 till föreläsningen. Och med en sådan stor skara var det inga problem alls att både betala Trumps arvode och få stora vinster. Genom att tänka stort löstes problemen av sig självt.

Ett annat lyckat exempel på värdet att tänka stort är Sverigedemokraterna. När partiet bildades under 1980-talet var det inte många som trodde att det skulle avancera till att bli det tredje största partiet i Sverige (och då är partiets framgångssaga långt ifrån slut). Det fanns tidigt likasinnade krafter på annat håll. Skånes väl som var ett samlingsparti för 16 olika kommunala partier delade Sverigedemokraternas invandringskritik. Genom sina begränsade ambitioner, att endast lyckas i respektive kommun, blev de antingen uppslukade eller utkonkurrerade av Sverigedemokraterna som hade en strategi som gav betydligt större utdelning i form av starkt, utbrett varumärke, större organisation, fler medlemmar, mer uppmärksamhet i massmedia med mera.

Därmed inte sagt att det alltid är lönsamt att tänka stort. Precis som vi skrivit tidigare måste avkastning tas hänsyn till. Det är inte alltid lönsamt att satsa på stora projekt om de kräver avsevärda mängder tid och resurser. Skillnaden mellan företag och parlamentariska partier å ena sidan och ideella organisationer å andra sidan är att de förra får ökade resurser om de avancerar (ökad omsättning och vinst eller mandat i kommun, landsting och riksdag) medan de ideella organisationerna inte får tillbaka det på samma sätt. Lyckad opinionsbildning kan åstadkomma förändring i val, avgång för politiker och sanktioner mot stater och företag. Men med storsatsningar kan det i värsta fall innebära att den ideella organisationen blir extremt skuldsatt och att medlemmarna bränns ut, vilket omöjliggör fortsatt arbete.

Genom att tänka stort lyckades Alexander den store erövra nästan hela kända världen.

Har en grupp ett tidningsprojekt ska därför inte målsättningen vara att fördubbla läsarskaran. Tänk stort – det ska snarare vara att tiodubbla den! Då inser gruppen att den borde spridas extremt brett med tidningsutdelare i centralstationer och andra samlingspunkter, den ska sändas ut till gemene mans brevlåda, opinionsbildare borde kontaktas och provoceras att skriva om tidningen vilket ger desto fler läsare (och gärna göra det till en personlig konflikt så att opinionsbildaren återupptar konflikten). Den ska ta upp aktuella ämnen och göra utspel som väcker uppseende utan att minska förtroendet för tidningen.

Har man ett projekt som exempelvis handlar om att väcka opinionsbildning mot en politiker räcker det inte med att göra en aktion. Återigen, tänk stort! Politikern borde avgå. Tänker man i de banorna inser man att det ska vara en massiv kampanj. Det ska vara en serie av aktioner som stressar upp politikerns liv (offentligt som privat), man ska vända sig till andra opinionsbildare och locka dem att gå efter politikern, man ska vända sig till dess partikamrater och övertyga dem att hetsa mot politikern och ta dennes plats. Många fler förslag än de uppradade finns. Det är enkelt att bli kreativ om man strukturerar om tänkandet. Se till att tänka stort så kommer ni nå framgång ni aldrig anat!

Glöm inte att gilla och dela Nyskapande på Facebook
- Länk

Du kan även följa oss på Twitter
- Länk

Bluffen Paula Bieler viker ut sig

Det är inte alla som gillar Gustav Kasselstrand, särskilt inte de som vill att Sverigedemokraterna och dess ungdomsförbund ska vara toppstyrt. Paula Bieler gör det inte. Därför har Paula Bieler valt att vika ut sig som marionett i ett försök att utmana honom om förbundsordförandeposten. Och innan den beryktade ordförandestriden avgörs i helgen kan det vara på sin plats att reda ut ett och annat om det här med ledarskap samt vilken kandidat som är lämpligast av Gustav Kasselstrand och Paula Bieler.

Gustav Kasselstrand vs. Paula Bieler

Gustav Kasselstrand vs. Paula Bieler

En jämförelse av kandidaterna

Paula Bieler


Paula Bieler kan bäst beskrivas som en konservativ snackpåse som tror att det går att prata till sig förändringar i samhället. Hon tycks inte förstå att det faktiskt krävs mer än så, nämligen handlingskraft. Men det kanske inte är så konstigt när det inte är hon som drar i trådarna. Hon saknar nämnvärda meriter. Att påbörja en utbildning är inte någon konst. Av än större betydelse i sammanhanget är bristen på erfarenhet. Det säger sig självt att en förbundsordförande bör ha erfarenhet av att organisera andra istället för att, som Paula Bieler, vara organiserad utav andra.

Att Paula Bieler kandiderar om posten som förbundsordförande beror på att de som ägnar sig åt svågerpolitik använder sig av en helt annan kravprofil, där kunskap och förmåga inte värdesätts. Partitoppen vill nämligen inte ha en kompetent ledare utan de vill ha en inkompetent nickedocka på posten. Alltså raka motsatsen till vad nuvarande förbundsordförande är.

Gustav Kasselstrand

Gustav Kasselstrand, ordförande SDU

Gustav Kasselstrand


Hos Gustav Kasselstrand ser vi istället en visionär nationalist, en organisatör med handlingskraft som får saker att hända, som inspirerar och aktiverar svenska ungdomar och får dem att tro på framtiden. Som om det inte vore nog viker han sig inte för media, han vågar stå upp för sig själv och sverigedemokratin.

Gustav Kasselstrand är en ledare som visar vägen, en förebild som tagit ungdomsförbundet till nya nivåer. Han har förstått att ingen vill följa en person som inte kan stå upp för sig själv. Han vill bygga en bred folkrörelse och därför söker han utmaningar och tar debatten. Han försöker inte bli accepterad av det svenskfientliga etablissemanget, det är de som måste acceptera honom.

Ledaren som förebild

Vad som dessutom är viktigt att tänka på är att alla ledare påverkar organisationskulturen. Självsäkra, engagerade, ansvarsfulla och självständiga ledare skapar likadana medarbetare. Målsättningen är att ledaren ska kunna lämna organisationen utan att det märks eftersom dennes anda lever vidare.

En marionett utan egen drivkraft är däremot inte någon bra förebild. Organisationer med ledare som omger sig med mediokra ja-sägare är dömda att misslyckas.

Osäkerhet och det svågerpolitiska demokratiföraktet

Osäkra personer vågar inte sticka ut och gå sin egen väg. De vill att alla ska tycka om dem. Sådana personer avskyr kritik och lever i en illusion som de upprätthåller genom att omge sig med osäkra ja-sägare. De är inte realister och kan därför inte förändra världen, eftersom de skulle vara tvungna att acceptera verkligheten för vad den är och utgå därifrån för att kunna förändra den. Innerst inne är de dock inte intresserade av att förändra något. Det enda som intresserar dem är att upprätthålla illusionen.

När sådana personer hamnar på någon form utav maktposition varken vill eller kan de  spela efter de demokratiska spelreglerna eftersom det skulle vara ett hot mot deras illusion. Äkta demokrati skapar förutsättningarna för rättvisa – men osäkra förlorare med sjuka kontrollbehov fruktar den demokratiska processen. Sådant hämmar utvecklingen. Baksäteschaufförer som ska reglera onödiga detaljer demoraliserar endast medarbetarna. Inget gott har någonsin kommit ifrån svågerpolitik.

Marionetten Paula Bieler? Nej tack.

Ledare framför marionetter

Riksdagen är redan fylld av bekräftelsekåta marionetter. Vad ska det svenska folket med ytterligare en konservativ snackpåse till? Och i ärlighetens namn: Vem vill följa en marionett?

Vad vi behöver är riktiga ledare som visar vägen och inte knäböjer för någon. En sådan ledare tror vi att Gustav Kasselstrand är, av hans prestationer hittills att döma. Med ovanstående som bakgrund hoppas vi på Nyskapande att Gustav Kasselstrand blir omvald under SDU:s förbundskongress till helgen.

Läs fler artiklar om ledarskap:
- Vi behöver en ny nationaldag
- Svensk Ungdom är framtidens ledare

 

Hitta oss på sociala medier:
- Nyskapande på Facebook
- Nyskapande på Twitter