Gustav Vasa – den skoningslöse frihetskämpen

Nationaldagen närmar sig. Den 6 juni firar vi till minne av när Gustav Vasa valdes till kung detta datum år 1523 i Strängnäs. Under nationaldagen är det därför viktigt att dra oss till minnes och dra lärdomar av vår landsfader. Våra fiender har ständigt försökt svartmåla Gustav Vasa. Förrädare har alltid avskytt Gustav Vasa av en enkel anledning: Han krossade dem fullständigt. Kompromisslöshet var ett av Gustav Vasas mest framträdande karaktärsdrag.

Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523

Carl Larssons målning ”Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523″.

Hade Gustav Vasa levt idag skulle han inte ha brytt sig om ifall han blev kallad rasist. Han hade kastat ut främlingarna från svensk jord utan att tveka. Den mjuka, toleranta inställningen till mångkulturen måste bort till varje pris. Det finns nationalister som inbillar sig att våra motståndare kommer acceptera oss så länge vi dansar efter deras pipa och tar avstånd från rasism. Det är ett misstag att söka bekräftelse på det viset. De politiskt korrekta ler föraktfullt åt de nationalister som krälar framför dem och försöker vara dem till lags. Vår moraliska kompass får aldrig styras av fiendens verklighetsfrämmande åsikter. Den ska utgå ifrån vad som är gynnsamt för oss som folk: Det som är bra för oss är moraliskt riktigt och det som är dåligt för oss är moraliskt felaktigt.

Vi måste inse att vi inte delar våra fienders ”moral”. Deras ideal är en lydig liten träl, likt dem själva. Män som Gustav Vasa är deras största mardröm: En rakryggad svensk som tar för sig och inte räds de som när sig på vårt folk, och som istället driver ut dem ur landet och ställer förrädarna i vårt rike inför rätta. Han hade aldrig kunnat leda folket om han hade vikit sig för sig för svenskfientliga intressen och kompromissat. Det hade varit omöjligt. Det ska nationalister dessa dagar dra lärdom av. Vi ska inte bry oss om vad de politiskt korrekta säger. Istället ska vi följa vår egen moraliska kompass.

Sverige åt svenskarna!

Sverige åt svenskarna!

Hårda tider behöver hårda beslut. Detta århundrade kommer kräva starka ledare som inte låter sig påverkas av destruktiv tolerans. För vi är intoleranta – precis som Gustav Vasa accepterar vi inte förräderi. Och likt honom ska vi krossa våra fiender lika skoningslöst!

 

Läs även:
-
Vi behöver en ny nationaldag
- Rasister är vinnare

Hitta oss på sociala medier:
- Nyskapande på Facebook
- Nyskapande på Twitter

Gå bärsärk mot främlingsgängen!

Den senaste tidens kravaller i mångkulturdrabbade områden så som Husby och andra orter runtom i landet har väckt stor ilska hos svensken. Allt fler börjar inse att situationen där vi huserar dessa otacksamma odjur är ohållbar och måste komma till ett slut. Som ett svar på förfallet så bildades i förra veckan olika medborgargarden. Där samlades stolta svenskar som tröttnat på att vara toleranta. Dessa svenskar hörsammade kallelsen – att sätta stopp för de främlingsgäng som vandaliserat, bränt ner och hotat svenskens tillvaro.

Oden

Bärsärkarnas ideal var den visaste av norröna gudar: Oden.

Denna orädda, handlingskraftiga attityd är något som starkt präglar vår nordiska livsstil – att aldrig ge sig, att aldrig sluta kämpa. Sedan urminnes tider är det denna bärsärkaranda som utgjort vårt folks innersta väsen. Våra förfäders jakt på ära och stordåd tillät helt enkelt inte feghet och jantelag. De nöjde sig inte med det som var lagom, de ville upptäcka nya horisonter, besegra nya fiender, plundra nya skatter och göra bättre affärer. Detta gällde såväl under vikingatid som stormaktstid. Det är samma drivkraft som för tusentals år sedan när våra förfäder lade under sig Norden efter att landet smälte fram från inlandsisen.

Bärsärkar

Blodet kokar, vreden sjuder
Genom själen stridsrop ljuder
Se, nu vaknar en slumrande urkraft
En styrka som vi en gång haft

Det vi behöver idag är män och kvinnor som vågar gå man ur huse när vårt livsrum hotas. Det främmande inflytande som smugit sig på och växt sig starkt måste åderlåtas. Vårt folk och vår kultur är överlägset dessa kreatur som betar på vår mark. Det är dags att sluta gå med krökta ryggar. Stå rakryggade, även i den hårdaste motvind. Tillåt ingen att trampa på er. Att säga ifrån och agera är en självklarhet. Likt våra förfäder ska vi visa prov på denna bärsärkaranda – precis som de hundratals svenskar som självmant bildat medborgargarden. Svenskar, det är hög tid att ni tar ställning mot vansinnet. Hörsamma kallelsen och vinn er frihet åter!

 

Läs även artikeln: Främlingarna ska frukta svenskarna
- Främlingarna ska frukta svenskarna


Hitta oss på sociala medier:

Nyskapande på Facebook
Nyskapande på Twitter

Lärdomar av Pär Ströms rädsla

På senare tid har jämställdhetsdebattören Pär Ström meddelat att han efter hot och trakasserier avslutar sin medverkan i genusdebatten. Han skriver att ”Kända svenska journalister, etablerade författare och uppburna kulturpersonligheter har tillsammans bildat en hatmobb för att krossa mig och andra som inte tror på feminismen.” [1]

Pär Ström som feministerna ser honom.

På ytan ser det ut som att skälet till förföljelsen mot honom grundar sig i hans åsikter, men det finns en annan förklaring. Problemet är att Pär Ström har visat sig rädd för dem och varit tolerant. Han har sökt kompromisser med en fiende som inte accepterar kompromisser. Visas tolerans gentemot intoleranta är nederlaget givet. Ger man dem ett finger så tar de hela handen.

Resultatet blir desto bättre om man istället tror på sitt budskap och inte söker acceptans hos sina motståndare. Då de knappast har vårt bästa för ögonen så finns det ingen anledning för oss att kompromissa. Det missgynnar endast oss själva.

Möter man en skällande hund så fungerar inte rationella argument. Visar man rädsla blir man biten. Det enda som fungerar är att visa hunden vem som bestämmer. Mot feminister får man lugnt sätta ned foten och berätta vad som accepteras och vad som inte accepteras. Hot, otrevligheter, fientlighet mellan könen och andra orimligheter går inte an.

Gustav Vasa sökte aldrig acceptans hos sina fiender. Han tillintetgjorde dem och vann stor ära.

Att tro att man kan blidka systemet genom att spela efter deras premisser får enbart effekten att de får fler träffytor. Viker sig en offentlig debattör går de snabbt på två nya. Bättre att de offentliga debattörerna agerar föredömligt och gör en uppoffring för de som står och stampar i skuggorna och väntar på att få komma ut i offentlighetens ljus. De behöver en klippa att luta sig mot när stormen blåser som värst.

Pär Ström borde ha offentliggjort trakasserierna och visat allmänheten vilka mobbarna var. De flesta föraktar redan kulturmarxisterna och stör sig på dem dagligen. Genom att peka ut mobbarna och i detalj avslöja deras fula knep och mobbningstaktiker skulle han kunnat rasera deras fasad samtidigt som han själv vunnit ett moraliskt övertag.

Att vika sig är uteslutet. Det enda sättet att besegra dessa kulturmarxistiska mobbare är att visa sig mer orubblig, offensiv och kompromisslös i ens agerande mot dem. Ta allt vad de har och ge inget tillbaka!

——————————————————————————————————————–
Referenser
[1] http://debatt.svt.se/2012/11/08/efter-hot-och-nidbilder-tar-jag-nu-farval-av-genusdebatten/


* * *

Gillar du sociala medier?
Nyskapande finns på både Facebook och Twitter – vi ses där!

* * *